Jag har luftat farmor och mamma, kokat en spindel och blivit blöt om rumpan.

På luftning
Igår (eller i förrgår?) luftade jag farmor. Det blev tal om farfar och farmor så jag letade fram foto­grafierna eftersom mamma inte hade sett dom.

Det visade sig att ramen på fotot av farmor hade fått stearin på ena sidan, vilket innebar att jag bar ut ”henne” på trappan för att putsa ramen. Mer luftning än så fick hon inte. (Dom konstiga ränderna på bilden kommer sig av reflexerna från trapptaket.)

Mamma och jag är helt överens om att hon inte ser särskilt snäll ut. Men hon kanske bara hade en dålig dag just den dagen?

Idag har jag luftat mamma. När vi åkte ner för backen konstaterade hon att det skulle bli roligt med en åktur.

Stackars mamma, hon ser inte mycket mer än Udden under sitt besök. Att semestra på Udden är förvillande likt en vistelse på ålderdomshemmet.

Utom idag då. Då fick hon bland annat se sopstationen i Kärra på nära håll. Där stötte jag förresten i hop med Draken/Tvillingens son. När han fick syn på mig gnuggade han sig överdrivet i ögonen och sa: ”Va’? Har du lämnat byn?” Vilken oförskämd slyngel som behagar driva med en ålderstigen dam på det viset!

Kokt spindel
För ett par dar sen upptäckte jag en mörk klump som låg i botten på vattenkannan. Jag var helt säker på att det var nån slags avlagring från vattnet, men brydde mig inte om att undersöka saken närmare, vattnet kokas ju innan det används.

Idag beslöt jag tömma ur kannan. Den mörka klumpen bestod av en spindelkropp. Konstigt att den inte hade gått i bitar med tanke på hur många gånger den har blivit kokt?

Jag har inte vågat tala om för mamma att hon har druckit ”spindelvatten” dagligen, men hon lär ju få reda på det när hon läser bloggen. Tur att det inte var nåt värre.

Blöt om rumpan
Jag tänkte först skriva ”blöt i byxan” men ändrade mig, främst av hänsyn till mina läsare i Sverige. Dom hade i så fall fått helt fel uppfattning.

Det började med att jag skulle ösa båten. I vattnet låg en cigarrettfimp som jag glömde ta rätt på när jag kom hem från udden mittemot förra veckan. Möjligen var det spritens fel?

Jag var noga med att inte ösa ut den i sjön, men som vanligt när man fokuserar på det man inte vill ska hända, händer just det. Sakta dalade den ner till botten eftersom den var helt uppblött.

Den låg på så djupt vatten att jag var tvungen att ta av mig shortsen. Att tröjärmen blev våt gjorde inte så mycket tyckte jag. Men jag nådde den ändå inte förrän jag hade vatten upp till höfterna.

Alltså blev trosan och därmed rumpan också blöt. På köpte fick jag en omgång zonterapi när fötterna gled omkring på hala stenar.

När jag äntligen hade fått tag på den fördömda fimpen tyckte jag att jag lika gärna kunde ta en sim­tur och drog av mig tröjan också. Sjön låg spegelblank och solen tittade ännu fram ovanför träd­topparna, vattnet doftade nytvättat efter regnskurarna tidigare på dagen och luften kändes ljummen. En alldeles utmärkt avslutning på dagen. 🙂