Igår var det förlovnings-, rengörings- och namnsdag, idag slog latmasken till efter att Mia hade ordnat sysselsättning.

Förlovningsdag
Med risk för att upprepa mig konstaterar jag att Sverige har förlagt sin nationaldag till mina för­lov­ningsdag. Ex nr 2 och jag förlovade oss den 6.6.1992. Det känns helt klart preskriberat vid det här laget. 😀

Rengöring
Igår var vädret som vanligt idealiskt för att hänga tvätt – värme (22,5° kl 13.45), sol och lagom vind. Nivån i tvätt­korgen sjönk något.

Jag behövde också en grundlig rengöring och efter att ha läst artikeln i Illustrerad Vetenskap om alla småkryp som trivs i våra hus och på våra kroppar kände jag starkt för att vädra sängkläderna och byta lakan.

Namnsdag
Två herrar i byn hade namnsdag igår. Jag valde att uppvakta den äldre upplagan och trodde jag hade missat hela kalaset när jag kom sent omsider. Namnsdagsbarnet och dottern var dom enda som syntes till.

Orsaken till min sena ankomst var åskmullret i öster som hördes vid tvåtiden. Det lät visserligen av­lägset och jag bedömde att åskan inte skulle dra över Udden, men jag ville inte ta risken att vara borta i fall den gjorde det. Dessutom fick jag oväntat kaffebesök strax före tre och var tvungen att åka till butiken en sväng först, så klockan var halv fem eller mer då jag anlände.

Det visade sig att inga gäster ännu hade varit och gratulerat, jag var först. Så småningom anslöt ett par personer till och när jag var klar att gå kom ändå fler, så jubilaren var förhoppningsvis nöjd.

Latmask
Dagen började livat. Mia hade fångat en trast och släppt den i verandan. Lyckligtvis fick jag tag på den ganska snart och återgav den friheten. Jag kan tänka mig att Mia ogillade räddningsaktionen – hon hade säkert jobbat länge och hårt för att få tag i den.

En stund senare kom hon in i köket med en sork. Också den levande. Hon tyckte antagligen att det var svalare att jaga den inne än ute. Efter ett tag fick jag nog och avlivade den framför nosen på henne. Hälften av den dög som frukost innan storjägaren drog i väg igen.

Jag hade aviserat mathämtning hos Kerstin efter 13 och beslöt ta på mig ett rent linne. Dom smutsiga shortsen fick duga. Övriga sommaröverdelar låg snyggt och prydligt i garderoben, men inga linnen. Var fanns dom? Jag var säker på att jag hade packat upp alla förvaringslådor?

Efter att ha rotat runt på vinden utan resultat kollade jag än en gång under sängen. Ha! Där låg ju en låda till längst bort. Gåtan löst.

Den ena matlådan bestod av rotmos och ugnsstekt korv. Det kändes lämpligt för dagen. En mugg kaffe och glass ute i bersån satt fint som dessert medan jag övervägde vad jag skulle ta i tu med här näst.

Det slutade med att jag tog ut kudde och pläd och la mig i hammocken med senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Jag hann bara läsa klart om dom senast upptäckta gigantiska svarta hålen innan jag kände ögonlocken tynga.

En dryg timme senare väckte Mia mig andra gången, klockan var 17.21. Jag satte mig upp och tittade ut över gräsmattan ner mot sjön. Så, skulle jag klippa gräset nu eller?

Mitt ”sämre jag” vann igen. Jag gick in och letade fram ätbart i stället. Mia var också hungrig. Vi har av allt att döma synkroniserat våra magar och har mer eller mindre samma mattider numera.

Sen dammpiskade jag en kudde och bar ut slaskvattnet innan jag satte mig framför datorn för att skriva det här. I morgon kanske arbetslusten infinner sig igen?