6.2 – Oväntat, makabert och spännande

Jag har vunnit en oväntad seger, utdelat en nådastöt och provat ett nytt program.

Oväntad seger
Igår förmiddag fick jag ett högst oväntat mejl från Rouskis: ”Ärendet gällande tömningarna av slutna avloppstankar har behandlats av avfallsnämnden och kraven har lindrats. I fortsättningen är det möjligt att beställa tömningen av slutna tankar vid behov. Tömningarna av er tank är insatta till vecka 18, 34 och 50/2013. Ifall ni önskar ändra detta och istället beställa tömningarna själv, önskar vi beställningen två veckor i förväg pga. jämna och ojämna veckors kör-rutter.” Yesss! Ibland lönar det sig att vara ”besvärlig”.

Nådastöt
Då det var läggdags i natt hade jag både Mia och musen under sängen. Just när jag var på väg att somna beslöt musen att flytta på sig. Mia hängde förstås på. Jakten slutade i köket hörde jag av pipet. Sen blev det tyst. Klockan slog halv tre.

Mia jagarJag insåg att jag inte skulle få nån ro förrän det var slutjagat så jag steg upp och tog fram hammaren. Nu hade den stackarn lidit nog tyckte jag.

Mia satt bredvid gungstolen med musen framför sig men hade tassarna på be­tryg­gande avstånd be­dömde jag innan jag måttade ett slag mot huvudet på musen.

Mia såg synnerligen överraskad ut när musen sprattlade i döds­ryck­nin­gar. För säkerhets skull bar hon liket till köksmattan och bet till över nacken. Jag förväntade mig nästan att hon skulle äta upp ”vårt” byte, men nej, hon lämnade kroppen och gick till matskålen i stället så jag passade på att ta upp den döda kroppen och slänga den i spisen.

När Mia hade ätit klart undrade hon uppenbarligen vart liket tog vägen. Min förklaring gjorde ingen nytta. ”Borta” är förstås ett abstrakt begrepp som hon inte förstår. Så småningom insåg hon att det bara var doft-/luktspår kvar och övergick till att tvätta sig efter maten.

Äntligen var det lugnt och tyst i huset. Jag tror jag somnade inom tio sekunder.

Nytt program
Som resultat av ett litet experiment fick jag ett glädjande mejl i morse:

Du har inga aktiviteter den 6 februari 2013
Sluta ta emot aviseringar

En hel dag utan några som helst förpliktelser eller programpunkter! Vad kan vara bättre än det?

För att ändå få lite spänning i tillvaron beslöt jag tvätta ett antal stickade tröjor i varierande färg. Allt från knallröda till svarta. Tvättråden varierade så jag kom fram till att tvättprogrammet handtvätt skulle alla tåla.

Fast jag begriper inte hur man ska kunna stänga locket med händerna inne i tvättrumman? Skämt å sido, just det här tvättprogrammet har jag inte använt tidigare trots att jag har haft tvättmaskinen i fem år. Oerhört spännande.

Jag kom i håg att jag hade ett flytande specialtvättmedel för ylle och siden nånstans så jag letade rätt på det och läste instruktionen. Hela flaskan räckte till 800 ml vatten. Hm. Fast nu var ju flaskan på­börjad så det skulle säkert bli lagom att hälla resten i maskinen. Jag tillhör ju inte dom som tycker att ”less is more”. 😀

När tvättprogrammet var klart öppnade jag locket och fick en smärre chock… Utsidan av trumman var täckt av skum runtom. Det här tvättmedlet var kanske inte tänkt för maskintvätt? Eller så är min tvätt­maskin snål med vatten? Jag hade räknat med ca fem liter men det var kanske inte riktigt rätt?

Tröjorna kändes också ”tvåliga” tyckte jag. Lyckligtvis finns det ett extra program för enbart skölj­ning så det fick gå en stund. Programmet skulle ta 50 minuter men det hade jag ingen lust med så jag av­bröt efter ett tag och bytte till kort centrifugering.

Den här gången var skummet borta och tröjorna kändes inte längre tvåliga så jag fiskade upp dom en efter en och hängde upp dom. Helt fantastiskt, alla hade behållit sin originalfärg! Ett par tröjor gillade inte riktigt att bli centrifugerade, men det gör inget, jag brukar ändå pressa mina tröjor efter tvätt.

I morgon blir det nya, rafflande äventyr.

5.2 – Kursdag och jaktnatt

Jag har ”sloschat” mig fram och tillbaka från Hitis-Rosala skola och hittat ett nytt an­vänd­nings­om­råde för tumstocken.

Töväder
Nattens stormvindar hade bedarrat och lämnat efter sig ett nytt lager snö när jag så småningom masade mig ut idag. Stigen fram till dörren såg lika orörd ut som den gör vid sommarstugorna.

GråttNär jag hade skottat mig fram till parkeringen såg jag till min glädje att ”vägmästaren” hade varit i farten. Uppfarten och vändplanen var nyröjd. Skönt, då tog jag mig utan problem ut till stora vägen.

Avresa
Mia föredrog att stanna inne när hon såg att jag var på väg. Delvis beroende på vädret men främst för att hålla koll på vår senaste besökare som har gömt sig under/bakom köksspisen.

Prick 14.30 visade Silverpilens klocka när jag startade motorn. Vägen till Kasnäs var blöt och moddig, men jag hade ändå nio minuter till godo då jag nådde kajen.

Vyerna såg lite annorlunda ut jämfört med november då jag senast åkte. Det mulna och gråa vädret fick landskapet att se ut som en bild i svartvitt. Hamnen i Rosala gick i gråskala och det dugg­regnade då jag körde i land.

Hitis-Rosala skolaNy kurslokal
Den här gången skulle vi hålla till i Hitis-Rosala skola. Rektorn var på väg till fastlandet med samma färja som jag kom med så vi träffades bara som hastigast. Hon är bekant sen jag jobbade i Björkboda och Dalsbruks skola för några år sen.

Dom första kursdeltagarna var redan på plats då jag kom. Meningen var att köra i gång 15.45, men vi kom fram till att 16.00 är mer realistiskt. Även om restiden från färjan är kort, tar det sin lilla tid att packa upp alla medhavda kollin och ställa i ordning.

Visa större karta

Dagens grupp bestod av 10 deltagare och nästa vecka ansluter ytterligare en, så det är en ovanligt stor grupp. Dom flesta deltog i höstens kurs, vilket är en fördel, annars är det svårt att hinna be­dö­ma för­kun­ska­perna och anpassa innehållet.

Hemresa
Skolans klocka visade 17.33 då vi började packa i hop och 17.48 var jag nere i hamnen. Silverpilen fick hela bildäcket för sig själv – jag var den enda som åkte med sista färjan för dagen. Båtresan fördrev jag med att återgälda ett missat samtal så tiden gick fort.

Jag var rätt ensam på vägen också. En bil bakom mig och två mötande på 13 kilometer. Ingen större rusning alltså. Så dags har väl dom flesta hunnit äta middag och sätta sig framför TVn kanske?

Mia sträckte nyvaket på sig när jag kom in i köket. Hon hade inte försökt ta sig ut noterade jag. Så länge det finns ett byte inne i huset lämnar hon det inte har jag konstaterat tidigare. Skönt att vara hemma igen.

————————————-

Epilog
Med hjälp av tumstocken har jag petat fram musen som gömt sig bakom spisen. Jakten pågår för fullt. På Udden är det minsann aldrig tråkigt. 😀