2.2 – Matte har ordet igen

Matte förklarar sig och har ny kunskap.

Matte förklarar sig
Att jag övergav Mia i mer än fem timmar igår (se inlägget Efterlängtad) har sin förklaring. Just igår behöv­des jag bättre på annan ort – min ryska bekant ville ha ytterligare justeringar i datorn och hade insisterat på att få bjuda på mat den här gången. Dessutom ville jag göra en säkerhetskopia av alla inställningar.

T-shirtMed tanke på väglaget ville jag ha gott om tid. Halv två hade jag lovat infinna mig och tog därför till den dubbla körtiden, därav start 13.10. Föret var bättre än jag trodde, jag tog mig till Dalsbruk på den vanliga tiden så jag hade tio minuter till godo.

Så bra! Då hann jag ju in på Wahlstens och köpa en T-tröja. På Facebook har dom gjort reklam för nyinkomna tröjor med roliga texter på. En sån MÅSTE man ju ha (se bilden).

Jag hade inte tid att prova så jag chansade på en i storlek L. När jag kom hem och provade kon­sta­terade jag att den gott kunde vara en storlek större – jag är tydligen fetare än jag tror – så vid tillfälle ska jag byta den, förutsatt att den finns i XL.

Kortläsaren i kassan ville inte riktigt vara med på noterna då kunden före mig skulle betala, så inköpet dröjde längre än tänkt men ett par minuter efter halv två var jag på avtalad adress. Enligt över­ens­kom­melse skulle vi äta först så jag satte mig vid dukat bord och blev serverad ärtsoppa med nybakad råglimpa till. Efter mat vankades kaffe och nybakta bullar. Puh.

Förtäringen var avslutad klockan tre så då kunde vi/jag sätta i gång och jobba. Jag prickade av punk­ter­na på åtgärdslistan en efter en. Vissa tog längre tid än planerat. Till exempel att byta språk i Skype. Min ryska bekant vill av naturliga skäl ha den på ryska precis som förut.

SkypeI alla tidigare versioner har man kunnat byta språk under Verktyg, Alternativ, Allmänna inställningar, men i Windows 8-versionen är det slut med det. Det finns bara ett val som heter Inställningar och där hittar man tyvärr ett synnerligen begränsat antal alternativ. Suck. Vid dagens efterforskningar har jag lärt mig att Skype numera alltid använder Systemspråk, dvs samma som Windows i övrigt.

I morgon ska jag på återbesök så då ska jag ändra systemspråk till ryska och hoppas det löser pro­ble­met. Om inte, är enda alternativet att ladda ner ett ryskt språkpaket. Fast då blir konsekvensen för­stås att jag aldrig mer kan hjälpa min ”matmor”.

Innan jag hade betat av hela åtgärdslistan och den fjärde DVD-skivan med datorinställningarna var klar, hade klockan rusat i väg till över sex. Att ta farväl tar också längre tid här än på andra ställen. I vanlig ordning skulle bland annat en kasse med limpa och bullar packas ner.

Så DÄRFÖR var jag hemma först halv sju. I fortsättningen ska jag begränsa tiden för besöken. Jag blir ändå aldrig färdig med alla önskemål eftersom det kommer nya efter hand. Ett synnerligen vanligt feno­men hos datorkunder har jag lärt mig för länge sen. För varje krav/önskemål som är tillgodosett kommer det två nya.

Ny kunskap
Det vore förstås enklast att säga: ”Nej, det går inte”, men det kan jag inte med. Dels för att jag är ny­fiken och dels för att det går stick i stäv mot min problemlösar-natur. I regel finns det ju alltid en lösning bara man hittar den. Fördelen är att jag samtidigt lär mig nya saker. Om jag nån­sin har nytta av kunskapen är en annan fråga?

WindowsFör att utröna hur ett byte av systemspråk påverkar Windows, bytte jag på min stationära dator idag. För säkerhets skull gjorde jag en systemåterställningspunkt först. Efter (obligatorisk) omstart kunde jag inte upptäcka några som helst skillnader annat än att datum, tid, decimaltecken och valuta hade ändrats. Det bådar alltså gott inför morgondagen.

Jag har också jagat rätt på kortkommandon i Windows 8. Många var på engelska så alla stämmer inte med den svenska versionen, men jag lyckades hitta en lista på 113 st som är specifika för Windows 8 i svensk version. Av dom har jag plockat ut dom viktigaste och tar med mig i morgon som utlovat. Och absolut max två timmar får det besöket ta!

Efterlängtad

Idag var det himla synd om mig. Jag var ute då matte försvann strax efter ett, men hörde tydligt att hon ropade ”hej då Mia, kommer snart” som hon brukar innan mullret från den där stora plåtlådan satte i gång. Det var ju lugnt. Jag hade fullt upp.

Efter ett par timmar gjorde jag en koll ifall hon hade kommit hem. Nehe, det hade hon inte, ingen öpp­nade när jag ringde på. Jag åt lite av maten hon hade ställt fram på bordet i verandan och gick upp på vinden för att ta mig en middagslur.

När jag vaknade var jag bergis på att hon var hemma. Det kändes så. Men ingen brydde sig om mig nu heller fast jag både ringde på klockan och pillade av locket från vattendunken som stod vid inner­dörren. Det var bara att ge upp.

Mia tittar utJag beslöt ta en tur runt tomten för att inte vara så långt borta ifall hon dök upp snart. Tiden gick. Och gick. Ingen matte syntes till fastän solen gick ner och det började kännas kyligt.

Tänk om hon hade glömt bort mig och aldrig mer kom hem igen? Eller tänk om hon kanske var hemma trots allt?

Jag tog med mig en present som jag la utanför köksdörren och tippade ner matskålen på golvet så hon säkert skulle höra att jag ville in. Men nej, ingen öppnade. Jag gick upp på vinden igen och la mig på samma ställe som förut, rengjorde pälsen och somnade.

Halv sju-tiden vaknade jag av motorljud. Kunde det vara matte tro? Så här länge har hon aldrig nån­sin varit borta tidigare!

Jag sprang fort nerför vindstrappan och satte mig på trappan. Jajamen, nu hörde jag alldeles säkert att det var matte som kom uppför backen. Äntligen!

Så fort plåtlådan hade stannat sprang jag fram. Matte öppnade genast dörren och lät jätteglad på rösten då hon såg mig. Jag blev minst lika glad jag och tog ett skutt upp i hennes famn innan hon hade hunnit stiga ut. Nu måste hon väl förstå att jag hade väntat och väntat och undrat var hon höll hus.

Hon pratade oavbrutet så jag uppfattade inte riktigt vad hon sa utom ”borta länge” och ”hungrig”. Just det, jag var jättehungrig! Innan hon hann låsa upp ytterdörren stod jag redan framför köks­dörren och trampade.

Jag försökte säga åt henne att skynda sig och det fattade hon för hon svarade ”jag kommer, jag kommer”. Och så, äntligen, öppnade hon dörren in till värme och mat. Fast innan jag fick nån mat blev jag upplyft i famn och pussad och kramad en massa gånger. Det kändes jättemysigt.

Skönt att ha henne hemma igen och bli ompysslad. 🙂