Jag har arbetat mig neråt, plommonen är mogna, Mia och jag har uppfört oss illa.

Några grenar
Till skillnad från folk i karriären arbetade jag mig neråt igår. Ju närmare stranden man kommer, desto mer finns det att röja. Tänk att ”kapa några grenar” kan vara så drygt… Kapandet går på några minu­ter, städningen tar flera timmar.

Jag började med det gamla äppelträdet nedanför eken. En del grenar stack ut så långt att dom var i vägen när jag klipper gräs. Nu skulle dom bort. Det blev två högar.

Nästa ”problembarn” var plommon­träden. Dels sprider dom sig ohämmat och dels är dom så höga att jag inte når plommonen. Också en hög.

I stranden har jag ondgjort mig över en sälgbuske som har tagit sig vissa friheter och lönnen som blir tätare för varje år. Nya högar.

Innan jag var klar med bortforslingen av högarna hade det gått drygt tre timmar och ”reserv­kom­post­högen” blev överfull. Men faktiskt blev det riktigt hyfsat. Ack hur länge.

Mogna plommon
Bondplommon finns det minimalt av i år jämfört med i fjol, men smaken är det inget fel på. Godast är dom färska tycker jag (Mia delar inte min uppfattning). Dom gula plommonen är däremot fler än vanligt – hela fyra stycken mot ett eller två tidigare år.

Dåligt uppförande
Idag firade herr grannen junior sin födelsedag. Jag hedrades med en personlig inbjudan för ett par dar sen.

Jag gjorde mitt bästa för att Mia skulle begripa att hon skulle stanna hemma, men när hon såg åt vilket håll jag gick, sprang hon i fatt mig och följde med. Inte ens regnet hindrade henne.

Eftersom hon inte fick följa med in, parkerade hon sig på terrassbordet som står under tak. Vips var Musse på plats för att försvara sitt tillfälliga revir. Födelsedagsbarnets syster och sambo var också på besök med sina två katter. Innan det hände nåt mer drastiskt blev Musse insläppt och höll koll på Mia genom fönstret.

Mimmi, den andra katten var kvar ute nånstans. Junior letade snart rätt på henne och räddade henne från Mias fientlighet. Stackars kisse, hon såg skrämd ut och var alldeles genomblöt. Jag skämdes å Mias vägnar men förstår att hon betraktar Musse och Mimmi som inkräktare.

Jag betedde mig nästan lika illa som Mia. Av nån konstig anledning lyckades jag bli sen till kaffe­ti­den, så bordet var redan fullt av kaffe‑ och tedrickare när jag kom. I stället för att gå och sätta mig på ledig plats, stod jag envist kvar vid kaffebordet ända tills värdinnan kände sig tvungen att avstå sin. Usch, vilket dåligt uppförande! Det får jag be om ursäkt för med det snaraste. 😦