Jag har grattat mamma och tvättat, är rekordtidig och har gett mig på ett knäppt projekt.

Mors och tvättdag
Idag ringde jag mamma och gratulerade henne till hennes välartade dotter. Nä, jag skojar, det sa jag inte. Mors dags-presenten fick hon redan i påsk när hon var på besök.

Grannfrun glömde sin scarf igår, så jag knallade över med den efter lunch. Hon hade också blivit ihåg­kommen på Mors dag och hade tvättdag, precis som jag. Vi var överens om att Mors dag är en kommersiell helgdag så vi betraktade den som vanlig arbetsdag, söndagen till trots.

Premiärklippning
Då mamma frågade vad jag skulle ha för mig under dagen hade jag inget riktigt bra svar, förutom att så bladspenat.

Som vanligt ändrade jag mig – jag klippte gräset i stället. Ovanligt tidigt noterade jag då jag jämförde med tidigare år. 2008 har jag ingen uppgift om, men både 2009 och 2010 klippte jag gräset första gången den 17.5, i fjol den 25.5. Nytt rekord med andra ord.

Tomten har därmed återtagit den moss­gröna färg som den har största delen av året. Det var en sanning med modifikation, faktiskt har gräset hunnit frodas och efter nästa regn blir det gräsgrönt igen.

När svetten lackade som mest, funderade jag ett kort ögonblick på att ta mig ett dopp, men insåg att jag ändå inte skulle våga mig i. Jag bytte till linne och svalare skodon i stället. Gräsklipparskorna är redan för varma så här års.

Knäppt projekt
Dagens sista uppgift var att titta till lärkträdet, men jag fastnade på vägen då jag såg alla björk-, tall- och sälg­plantor. För att inte tala om alla maskrosor som har slagit ut eller står i knopp!

Man kan säga vad man vill om det långa gräset på västra sidan av huset, men det förhindrar synnerligen effektivt andra växter från att gro. Där grävskopan gick fram 2008 då avloppstanken grävdes ner, är kolo­ni­sa­tio­nen i full gång.

Jag vill ju inte att slänten ska växa igen, så jag rotryckte allt som inte får växa upp. Ordet allt var ju fel förstås, jag gav upp efter den femhundrade plantan eller nåt.

Det kan tyckas som ett knäppt projekt, naturligtvis skulle inte alla skott bli stora träd, men det är bättre att decimera dom så länge dom är små.

Så småningom var jag nere vid lärkträdet. Det ser mer ut som en buske. Grenarna är långa och fina, men höjden har inte tagit sig. Kanske för att misshandeln förrförra vintern var så svår? Men nya, skira, ljusgröna skott har det i alla fall.

Då blir mamma också nöjd, det var hon som planterade det. 🙂