Jag har sett solen, stått på skidor och druckit te i det fria.

Sol!
Direkt när jag vaknade sträckte jag mig mot rullgardinen och släppte upp den som jag brukar för att Mia ska kunna se ut. Nattduksbordet är numera omdöpt till kattduksbord. ”Oj, det är ju sol!” talade jag om för henne fastän hon redan visste det.

Det ljuvliga vädret lockade till en skidtur. Årets första. Då jag hämtade skidorna som stod lutade mot uthusväggen blev jag ”ertappad” av Oxen/Tvillingen som var ute på promenad. Om jag spände på mig skidorna där jag stod och lät det gå nerför tomten så skulle jag komma en lång bit ut på isen tyckte han. Skämtsam typ.

Skidtur
Jag gjorde som jag hade tänkt. Tog skidor och stavar under armen, gick ner till stranden och spände på mig skidorna där. Mia iakttog mig nyfiket när jag började glida ut på isen, men satt kvar på bryggändan. Till slut verkade hon tycka att jag åkte för långt bort och sprang efter.

När jag fortsatte vidare hörde jag ett svagt ”neeej, neeej” på avstånd. Hennes skyddsinstinkt signalerade förmodligen att hon nu var ett lätt byte för eventuella fiender och ingenstans hade att söka skydd. Jag vände tillbaka en bit tills hon tyckte att hon kunde fortsätta till sommargrannens brygga. Under den kröp hon in, så jag fortsatte min färd i förvissning om att hon kände sig trygg igen.

Jag hade tur som inte blev överkörd. Strax före Långholmsudden dök ett blått, stinkande avgasmoln upp som tillhörde en snöskoter i full fart. Jag hade god lust att stå kvar bara för att vara besvärlig, men förflyttade mig makligt ur vägen. Dagens enda störande moment.

Solen hade lockat ut fler. Fru grannen tog sig också en skidtur och grannen på udden mittemot hejade på när jag passerade och undrade om jag hade katten med mig.

Jag beslöt att ta mig innanför vassruggen inne i viken för att hitta bildmotiv för dagen. Himlen var klarblå och solen värmde min rygg medan jag banade väg mellan vasstråna. Jag blev kvar en god stund innan jag trampade ut till en annan sommargrannes brygga. Platsen var välfrekventerad såg jag. Snön var full av spår efter både människor och djur.

Friluftste
Väl tillbaka i hemstranden närmade sig fru grannen när jag var på väg att gå upp. Jag väntade tills hon kom fram och föreslog en kopp av nåt slag, vilket hon tackade ja till. Villkoret var att drycken skulle intas i solen.

På väg upp till vedlidret som var soligaste stället den här tiden på dagen, mötte vi skyddslingen. Han fick besked om att tevattnet var varmt och att han kunde servera sig själv och göra oss sällskap. Mia hade redan anslutit.

Fru grannen och jag klämde ner oss på tröskeln till vedlidret och kisade mot solen över temuggarna medan vi pratade. Skyddslingen fick nöja sig med att luta sig mot sparken och lyssna mest.

Vi bröt upp när temuggarna var tomma och ansåg oss nöjda med vistelsen. En nästan perfekt söndag.

Jag har stött en protestaktion, lagat styvmors special, fått upp ett ventilgaller och provkört fläkten. Mia har varit hjälpsam.

Socialt samvete
Trots att jag för det mesta beskriver och engagerar mig i min närmaste omgivning, har jag ett globalt, socialt samvete. Som dom flesta andra dövar jag det genom att bidra med kontanta medel eller via medlemsavgifter. Och om mitt digitala bidrag kan vara till nytta kan jag gott kosta på mig att stöda de aktioner och upprop som berör mig.

Senast stödde jag munkarnas protest mot övergreppen i Tibet och idag skickade min exsvåger en inbjudan om medverkan i en egyptisk protestaktion på Facebook. Självklart deltog jag och skickade injudan vidare till de FB-vänner som jag tror kan tänkas sympatisera.

Efter vad jag har läst och hört, har den egyptiska staten gjort sitt bästa för att förhindra digital kommunikation. Det gläder mig därför att bland annat den här filmen finns kvar på YouTube. Den varvar presidentens tal till nationen med inslag från protestaktionerna.

httpv://www.youtube.com/watch?v=HqSPRC3pRSs

Styvmors special
Förutom en biologisk mor och en fostermor har jag också haft en styvmor (plus en svärmor :)). Henne gillade jag skarpt och kom väl överens med. Dessutom lagade hon jättegod mat. Idag kände jag för att tillämpa ett av hennes recept.

Hon lärde mig för många herrans år sen en enkel, billig och god rätt. Ingredienserna består av stekt köttfärs, brynt lök, kokt ris och grönsaker (frysta ärter, majs och paprika) som blandas till en jättegod röra. Rikligt med vitlök och chili- eller cayennepeppar ger den sting. Snabblagat och gott.

Ventilgaller på plats
Medan jag väntade på att fullkornsriset skulle koka klart, slog jag ut brädstumpen som var sista hindret för att ventilen skulle bli klar. Fyra rejäla spikar satt den fast med, men till slut gav dom efter.

Efter maten bände jag loss den envisa brädan med kofoten, plockade fram min nyinköpta burk med träskruvar och skruvdragaren för att få ventilgallret på plats. Nästan rakt blev det också. 😉

Det andra gallret verkar ha gått upp i rök. Jag hittade det varken i boden eller i vedlid­ret. Mysko. Jag VET ju att jag har sett det nånstans. Nåväl, det finns nya att köpa om jag inte lyckas vaska fram det.

Fläkttest
Fläkten jag köpte i Åbo skulle sätta pricken över i. Jag bestämde omgående att inte skruva fast den förrän jag säkert vet var den gör mest nytta så jag ställde den tills vidare på samma plats som låne­fläkten har stått.

Jag rattade in långsammaste läget och satte i kontakten. Kors, vilken effekt! Först trodde jag att jag hade ställt den fel, men efter att ha testat dom andra lägena insåg jag att det här var lägsta varvtalet.

Nåt jag inte heller var förberedd på var ljudnivån. Den lät som den värsta industrifläkt i det här tysta huset. Men den ska ju inte gå för jämnan, så jag överlever säkert.

Hjälpsam kisse
Mia gjorde sitt bästa för att hjälpa till. Hon kollade att höjden på stegen räckte till och att skruvarna blev ordentligt fastsatta. Det senare betydde att hon satt mitt i sågspånshögen som hade bildats under mitt hamrande.

När hon hittade en träflisa som hon började leka med lyfte jag ner henne. Jag hade nog med sågspån ändå att städa upp utan att hon bidrog ytterligare.

Jag har inte gjort det jag hade planerat, men har ändå fått en hel del gjort. Mia har glupande aptit.

Billig livförsäkring
I somras ersatte jag en hel del sand som fyllde groparna efter grävmaskinens framfart hösten 2008 med jord för att slippa se kala fläckar i gräsmattan. Sanden tog jag förstås rätt på, öste över i plast­säckar och ställde in i uthuset. Idag kom sanden väl till pass.

Efter att ha tagit mig fram och tillbaka till postlådan insåg jag att jag eller eventuella besökare riske­rade halka och slå sig fördärvade på stigen ner till huset. Efter gårdagens regn var stigen såphal på sina ställen. Min gamla enliters plastkanna fick tjänstgöra som sandlåda i brist på annat. Två liter sand gick det åt.

Jag hade lika gärna kunnat låta bli. Ett par timmar senare fick vi ett nytt lager blötsnö som antagligen fryser fast i natt.

Fortsatt hål i väggen
Igår var jag på kundbesök som omväxling och hade varken tid eller lust att fullfölja ventila­tions­pro­jektet när jag kom hem. Det skulle åtgärdas idag hade jag tänkt.

Jag kom faktiskt så långt att jag täckte över prylarna som står intill väggen. När jag sätter i gång med att slå bort brädlappen vet jag att det kommer att dråsa ner sågspån från mellantaket på grund av glipan mellan väggen och taklisten. Det gör det nämligen redan nu utan att jag ens rör vid väggen. Det är charmen med gamla hus.

Innan jag tog fram verktygen gick jag upp på vinden för att leta efter det andra gallret. Där fanns det definitivt inte. Troligen är det i stället ute i boden jag har sett det, men där tog inspirationen slut.

Dagen har i stället ägnats åt firmans administration och marknadsföring, följt av informationssökning med anledning av uppdraget jag fick under gårdagens kundbesök. Det syns alltså inte ett spår av vad jag har uträttat. Otacksamt.

Den enda människa jag har pratat med var en dam som ringde och tiggde pengar till nån insamling och mejlboxen har också varit ganska gles på innehåll. Lugnt och skönt med andra ord. 🙂

Matvrak
Mia är snart värre matvrak än jag. Hon tycks jämt vara hungrig. Eftersom hon nyss är avmaskad kan det inte bero på mask.

Jag kanske ger henne för små portioner? Hon är ju faktiskt fullvuxen inom kort. Sam­tidigt vill jag inte göda henne. Hon är redan nu rätt så rund om magen tycker jag.

Sådan matte, sådan katt. Eller är det tvärtom?

Kaninens år har börjat, firman har gjort en betydande inbesparing och jag har haft grisiga inneboende. Mia har städat prylasken.

Bild: theinformationguru.com

Kaninens år
Gott Nytt År! Idag börjar Kaninens år enligt det kinesiska horoskopet. Det här kan vi bland annat förvänta oss enligt Derek Walters/Ming Shu:
”Allmänt sett är detta ett år lämpat för diplomati och övertalning. Det är definitivt inte rätt tidpunkt att vara framfusig eftersom det bara leder till fruktlösa och tidskrävande konfrontationer.”

Betydande inbesparing
Idag fick jag (efter påminnelse) svar från finansbolaget angående uppsägningen av hyresavtalet för datorn som jag oroade mig för. Till all lycka tolkar finansbolaget uppsägningsvillkoren annorlunda än jag och godkänner uppsägningen per den 31.1.2011.

Fakturan för första kvartalet som jag redan hade hunnit få, krediterades också. Tack o himmel sa Landén ­– ett praktiskt uttryck jag lärde mig i Jämtland.

Hål i väggen
Tanken är att på nytt öppna hålet i väggen mellan vardagsrummet och köket för att få in mera värme i köket från luftvärmepumpen. Idag tog jag mig till att se efter vad som gömde sig bakom ventila­tionsgallret i vardagsrummet.

Jag kan inte påstå att jag blev överraskad. När jag hade skruvat bort gallret och såg isoleringen med det lilla hålet i insåg jag att det här var ett före detta tillhåll för dom små pälsklädda varelserna med lång svans. Toaletten låg längst till höger upptäckte jag efter att ha krafsat en stund.

När jag så småningom övergick till städfasen gjorde jag ett makabert fynd ovanpå kakelugnen. En före detta råtta av svanslängden att döma. Undrar hur länge det skelettet legat där? Och varför har det hamnat just där? Den frågan lär jag aldrig få svar på och det är minsann inte så noga. Huvud­saken är att resterna nu är bortstädade.

Nästa steg blir att slå bort brädlappen som är fastspikad från kökssidan, leta rätt på det andra gallret som jag tror mig ha sett uppe på vinden och skruva tillbaka båda gallren.

Eftersom luftvärmepumpen är placerad ganska exakt mitt emot ventilationshålet är jag säker på att luftgenomströmningen blir ganska perfekt. Som avslutning ska jag montera den nyinköpta fläkten på lämpligt ställe för att få bättre rörelse på luftmassan och därmed jämnare värme i köket.

Mia städar
Jag förstod att det skulle hända förr eller senare. Hittills har Mia mycket elegant petat ut grejer ur prylasken på mikron, men idag tippade hon hela asken upp och ner. Sen satt hon och ”botaniserade” bland innehållet en god stund. En hel del petade hon förstås ner på golvet.

Den här gången tyckte jag inte att hon behövde bannas utan lät henne hållas. Nöjet var rätt oskyldigt kan jag tycka.

Hon har intresserat deltagit i alla mina förehavanden under dagen och följt mig som en skugga. Om hon hade fått chansen hade hon gärna inspekterat boresterna jag städade bort, men fick nöja sig med att undersöka det som ramlade ner på golvet. Mysigare assistent än så kan man inte ha. 🙂

Jag har koll på bläckfisk och göjemånad, eldar dockved, har invigt nya snöskyffeln, kan se House igen och har premiär-skypat med mamma. Mia har en ny lek.

Bläckfisk
Tack alla som har upplyst mig om vad jag köpte igår! Jag hade ingen aning om att dom där gummistropparna med krok i ändarna kallas bläckfiskar. Alltid lär man sig nåt nytt.

Göjemånad
Enligt Wikipedia betyder göjemånad snömånad. Bondepraktikan har också en del att förtälja om februari, bland annat: ”Man skall också  vakta sig för frosseri, äta sur mat med vin och ättika”. Då passar det ju utmärkt att jag har lutfisk på lut till i morgon. 🙂

Dockved
Just nu behöver jag inte elda för värmens skull, men gör det för att jag uppskattar mysfaktorn. Det är också ett sätt att bli av med min urgamla ved.

Snålheten bedrar visheten gäller också i det här fallet. Jag har snålat på veden så länge att den knappt har nåt energiinnehåll alls längre. Först efter tre brasor har jag samma värme som med en brasa på ny ved.

Begreppet ”dockved” har händige släktingen myntat. Klabbarna är bara 17-20 cm långa. Det hänger ihop med att klabbarna jag köpte för mer än 10 år sen var på tok för långa för köks­spisen, så han förbarmade sig över mig förra våren (eller när det nu var?), fraktade hit sin cirkelsåg och kapade alla på hälft.

Skyffelpremiär
Den nya snöskyffeln är vederbörligen invigd. För att komma in i uthuset krävdes en arbetsinsats för att få bort snön som rasade ner från taket för ett tag sen. Stämjärn hade varit mer på sin plats på vissa ställen, men med lite våld klarade skyffeln jobbet så den får betyget väl godkänd.

Utökat kanalval
Efter några timmars uppdatering av programkortet till digiboxen har jag igen tillgång till alla kanaler i HD-paketet som jag abonnerar på. I kväll kan jag alltså se House  igen.

Han dyker för all del också upp på en finsk kanal om en vecka, men det är enklare att läsa översättningen av de medicinska termerna på svenska än på finska.

Skype-premiär
Av nån konstig anledning verkade den inbyggda mikrofonen i mammas bärbara dator inte fungera när vi testade Skype, så jag rekommenderade henne att köpa en extern mikrofon.

Idag var hon till en datorbutik som försåg henne med hörlurar och inbyggd mikrofon. Typiskt. Det tjänade dom förstås mer på. Nåväl, nu har vi provringt och konstaterat att allt fungerar som det ska.

Ny lek
Mia har en ny lek. Från asken med påshållare och andra småprylar som står ovanpå mikron fiskar hon upp än det ena, än det andra och puttar på grejerna så dom åker in under mikron tills hon inte längre når dom med tassen.

Hon blev överlycklig när jag flyttade på mikron idag så hon kunde komma åt dom. Några sekunder senare hade hon puttat in allihop igen.