Jag har drabbats av skrämskott och ätit en simmande grönsak.

Varningslampa
Igår skrämde Silverpilen nästan slag på mig när jag skulle åka i väg. Den har för all del stått still i mer än en vecka i ner till -28 graders kyla, men oviljan att starta och varningslampan som lyste var ändå oväntat.

Först trodde jag batteriet var tomt, men enligt instruktionsboken signalerade lampan att start­spärren var på och att jag hade fel i växellådan. Fint, vad skulle jag göra nu?

En ingivelse fick mig att sätta i backväxeln och pröva starta på nytt. Ingen varningslampa tändes, motorn gick i gång som vanligt. Pust, vilken lättnad.

Oförklarligt ljud
Tidigt i morse vaknade jag av ett ljud som verkade komma från diskbänken. Ljudet fick glasen att klirra och lät som ett rör som sprack. Jag var helt säker på att avloppsröret hade frusit sönder. Jag övervägde om jag skulle stiga upp och se efter, men beslöt att jag ändå inte kunde göra nåt åt den eventuella skadan så jag kunde lika gärna vänta tills jag steg upp.

När jag så småningom masade mig upp började jag med att kolla vad som kunde ha förorsakat ljudet, men hittade ingen tänkbar anledning. Alla rör var hela och täta. Ett stort mysterium. Det kanske bara var Mia som hoppade upp på diskbänken och jag som i sömnen tolkade ljudet som nåt annat?

Fel profil
Dagens datorstart orsakade nästa skrämskott. I stället för inloggningsrutan fick jag upp texten ”Skrivbordet förbereds…” och därefter standardprofilen i stället för min egen. ”Åh nej, inte nu igen” var första tanken, men å andra sidan visste jag att jag hade en systemavbildning att återgå till om det var så illa att administratörsprofilen var skadad/förstörd.

Jag stängde av och startade om av en likadan ingivelse som med bilen igår. Och si, då fungerade allt som vanligt igen. Också oförklarligt – ända tills jag läste felloggen. En registernyckel hade varit skadad men var nu återställd.

Hur den kunde återställa sig har jag ingen som helst aning om?! Jag kanske har en självreparerande dator? 😉

Simmande grönsak
Idag har jag ätit en ”simmande grönsak” till middag. Den 3 februari läste jag en artikel om odlad lax i webbupplagan av tidningen Ny Teknik. Artikel­rub­riken löd ”Odlad lax är simmande grönsak”, vilket (förstås) lockade till vidare läsning.

Texten förvånade mig inte nämnvärt, den var helt i linje med alla andra rapporter som talar om att näringsvärdet på halvfabrikat och färdig mat är dåligt, för att inte säga uselt. I laxens fall är det fråga om Omega 3-innehållet som har sjunkit kraftigt eftersom laxen till största delen matas med vegeta­bilisk kost.

Hur man än vänder sig, har man rumpan bak. För att spara på fiskbeståndet får den odlade laxen vegetabilisk kost, men då är den alltså inte lika nyttig längre. Följdfrågan blir givetvis: Varför måste vi odla lax? Jo, för att vi nästan har lyckats utrota den vilda laxen. Följdfråga: Varför då? Svar: För att vi har överkonsumerat eftersom den är så nyttig.

Det samma gäller torsk, tonfisk och många andra fiskarter. Frågorna kan fortsätta nästan hur länge som helst… Varför äter vi bara vissa fiskar? Hur många fiskarter finns det i världen? Finns det inte andra fiskar som är lika nyttiga? Varför äter vi inte dom och varför respekterar vi inte fiskekvoterna? Etc, etc.

Det slutliga svaret blir som alltid: Profithunger.