Jag har gått ner mig, fått godisleverans och svar från miljösekreteraren. Mias byten har krympt.
Lördagsutflykt
När jag steg upp i lördags konstaterade jag att folkmängden på Udden hade ökat och att det var trångt på parkeringen. Tre bilar hade tillkommit sen gårdagen. Sommargrannen med sällskap hade anlänt.
Jag bytte några ord med husägaren vid postlådan. Han tyckte det var kallt. ”Tycker du det?” kunde jag inte låta bli att fråga för att retas lite. Natten hade varit nog så kall, men nu började solen redan värma. Ett par timmar tidigare låg kvicksilvret på -21.
Solskenet lockade mig till en promenad på eftermiddagen. Jag följde G:vägen bort till nästa sommargranne och blev högst förvånad. På åkern intill såg jag traktorspår i snön. Vem i alla världen åker traktor i djupsnö undrade jag? Men det passade bra, då kunde jag följa dom upp en bit.
Spåren var delvis igenyrda och översnöade, men det gick ändå bra att ta sig fram. Så småningom bestämde jag mig för att avvika från spåren för att ta mig genom skogen och tillbaka ut på vägen. Det gick också bra ända tills jag nådde ett dike i kanten på åkern. Där åkte ena benet ner tills jag hade snö över knäet.
Jag kände hur det blev kallt och vått i stövelskaftet efter hand som snön trängde in. Men jag gav mig inte. Jag lirkade upp benet och försökte fortsätta vidare på knä i stället för att komma till hårdare skare.
Det gick inge’ bra, jag var tvungen att acceptera att jag tyvärr inte är lika lättfotad som räven som hade gått före. Jag gav upp och vände om. En vassbukett och 45 bilder senare var jag tillbaka hemma och blev glatt mottagen av Mia.
Godisleverans
Igår eftermiddag dök skyddslingen upp med min godisleverans. Jag hade läst i ÅU att det finns en affär i Åbo som importerar och säljer brittiskt godis och bett skyddslingen göra en investering för min räkning. Cadbury’s Nut and Raisin-choklad har jag längtat efter ända sen mormor senast var på besök. Det var hon för mer än 25 år sen.
Jag kan inte säga att jag blev besviken, men chokladen var heller inte lika god som jag mindes den. Antingen spelar minnet mig ett spratt eller så har mina smaklökar ändrat sig med åren.
Svar på frågan
Eftersom all motorbåtstrafik på sjön (utom elmotordriven) är förbjuden sen många år, kan jag undra hur sjön mår av avgaserna från snöskotrarna som susar från ena änden till den andra? För att kolla hur kommunens miljötjänstemän ställer sig till trafiken mejlade jag till miljösekreteraren i torsdags. Idag fick jag svar: ”Dragsfjärden är inte godkänd snöskoterled.” Tänkte väl det. Trafiken är alltså olaglig förutom miljöpåfrestande.
Den logiska följdfrågan blir förstås: ”vem kontrollerar trafiken och vilka åtgärder tänker ni vidta för att få den att upphöra?”. Men det är ingen idé att fortsätta dialogen. Kommunen har säkerligen inga resurser för att se till att lagen efterlevs. Sjön får fortsätta lida när den avgasmättade snön så småningom smälter och blandar sig i vattnet.
Minibyte
Mia blev överlycklig när hon hittade ett sexbent jaktbyte på golvet. ”I brist på bröd får man äta limpa.”
Uddmors betraktelser 