Jag har fräschat upp gamla kunskaper och ska inhämta nya. Mia har haft vilodag.

Brushing up ≠ borsta upp (sig)
Repetition är kunskapens moder som bekant. Gamla kunskaper blir som nya med lite praktik och teori. Till eftermiddagskaffet plockade jag fram ”Beginning GIMP”, en diger lunta på 539 sidor. Jag nöjde mig dock med att gå igenom kapitel fyra i detalj.

En av mina kunder har installerat GIMP 2.6 och vill nu främst lära sig hur man ritar och målar i programmet. När jag undervisade i skolan använde vi huvudsakligen verktygen för bildredigering, så jag kände att jag behövde repetera mål- och ritfunktionerna.

Alstret jag åstadkom här intill lär inte antas till Louvren precis, men nu har jag koll på verktyg och tillväga­gångs­­sätt, vilket ju var målet med repetitionen. Förhoppningsvis minns jag dom också när det blir dags för utbildningen. 😉

Kunskapspåfyllning
I morgon ska jag gå på kurs. Det var verkligen länge sen sist! Ämnet avviker markant från bildredige­ring – kommunen anordnar kurs i beräkning av vägenheter. Herr grannen och jag deltar som repre­sentanter för byns väglag.

Från och med nästa år lämnar kommunen bidrag till vägunderhållet baserat på aktuella vägenheter så motivationen att se till att dom är korrekta infinner sig automatiskt. Det ska bli intressant att lära sig nåt helt nytt och annorlunda.

Vilodag
Mia verkar utsjasad efter gårdagen. Hon hade inte tid att sova lika mycket som hon brukar så hon tar väl igen det idag. Några korta turer ut, sen in tillbaka och däremellan förflyttning mellan säng, soffa och stol.

Jag har sett solen, stått på skidor och druckit te i det fria.

Sol!
Direkt när jag vaknade sträckte jag mig mot rullgardinen och släppte upp den som jag brukar för att Mia ska kunna se ut. Nattduksbordet är numera omdöpt till kattduksbord. ”Oj, det är ju sol!” talade jag om för henne fastän hon redan visste det.

Det ljuvliga vädret lockade till en skidtur. Årets första. Då jag hämtade skidorna som stod lutade mot uthusväggen blev jag ”ertappad” av Oxen/Tvillingen som var ute på promenad. Om jag spände på mig skidorna där jag stod och lät det gå nerför tomten så skulle jag komma en lång bit ut på isen tyckte han. Skämtsam typ.

Skidtur
Jag gjorde som jag hade tänkt. Tog skidor och stavar under armen, gick ner till stranden och spände på mig skidorna där. Mia iakttog mig nyfiket när jag började glida ut på isen, men satt kvar på bryggändan. Till slut verkade hon tycka att jag åkte för långt bort och sprang efter.

När jag fortsatte vidare hörde jag ett svagt ”neeej, neeej” på avstånd. Hennes skyddsinstinkt signalerade förmodligen att hon nu var ett lätt byte för eventuella fiender och ingenstans hade att söka skydd. Jag vände tillbaka en bit tills hon tyckte att hon kunde fortsätta till sommargrannens brygga. Under den kröp hon in, så jag fortsatte min färd i förvissning om att hon kände sig trygg igen.

Jag hade tur som inte blev överkörd. Strax före Långholmsudden dök ett blått, stinkande avgasmoln upp som tillhörde en snöskoter i full fart. Jag hade god lust att stå kvar bara för att vara besvärlig, men förflyttade mig makligt ur vägen. Dagens enda störande moment.

Solen hade lockat ut fler. Fru grannen tog sig också en skidtur och grannen på udden mittemot hejade på när jag passerade och undrade om jag hade katten med mig.

Jag beslöt att ta mig innanför vassruggen inne i viken för att hitta bildmotiv för dagen. Himlen var klarblå och solen värmde min rygg medan jag banade väg mellan vasstråna. Jag blev kvar en god stund innan jag trampade ut till en annan sommargrannes brygga. Platsen var välfrekventerad såg jag. Snön var full av spår efter både människor och djur.

Friluftste
Väl tillbaka i hemstranden närmade sig fru grannen när jag var på väg att gå upp. Jag väntade tills hon kom fram och föreslog en kopp av nåt slag, vilket hon tackade ja till. Villkoret var att drycken skulle intas i solen.

På väg upp till vedlidret som var soligaste stället den här tiden på dagen, mötte vi skyddslingen. Han fick besked om att tevattnet var varmt och att han kunde servera sig själv och göra oss sällskap. Mia hade redan anslutit.

Fru grannen och jag klämde ner oss på tröskeln till vedlidret och kisade mot solen över temuggarna medan vi pratade. Skyddslingen fick nöja sig med att luta sig mot sparken och lyssna mest.

Vi bröt upp när temuggarna var tomma och ansåg oss nöjda med vistelsen. En nästan perfekt söndag.