Självständighetsdagen har till stor del firats bakom snösläden och jag har kommit på en grej till julklappslistan. Mia snor godis och har tagit livet av en elljusstake.

Mera snö
Av tidigare snöskottande syntes inte ett spår när jag öppnade dörren i förmiddags. Nattens friska vindar och fortsatt snöfall hade effektivt omintetgjort allt arbete. Och mera snö har vi fått under dagen. Det ser ut att bli en repris på förra vintern i fråga om snömängd.

Däremot var vägen röjd, men tydligen av nån som lider av dålig syn och som garanterat inte har jobbat som tidningsutdelare. Vår ordinarie snöröjare har en vikarie under sin frånvaro har jag förstått. Han behöver inte få förnyat uppdrag tycker jag. Eller så är vi ruskigt bortskämda?

Efter två timmar var jag nöjd med mitt röjningsresultat. Men jag förstår att jag antagligen får göra om alltsam­mans i morgon. Ett svetsaggregat eller en blåslampa kunde kanske vara en lösning? Att smälta bort snön måste ju vara effektivt? Nån som har prövat?

Bildkälla: hondamc.com

På önskelistan
I brist på blåslampa känns en snöslunga väldigt motiverat att önska sig i julklapp just nu… Under herr grannen juniors besök idag kollade vi in ett par lämpliga modeller. Han vill också ha en(!). Fast han tyckte dom var dyra när jag nämnde att jag hade sett priser på 800 € i fjol. Han trodde man kunde få en för 400 €. Det kanske man kan förresten? Jag har ju lite exklusiv smak i vissa fall.

Godistjuv
För att stöda skyddslingen i ett av hans projekt, köpte jag en burk kola av honom. Burken hade han med sig när han kom på besök i eftermiddags och den har sen dess stått på köksbordet. För en stund sen pillade Mia upp locket och hann plocka upp två karameller innan jag stoppade henne.

Locket satt visserligen löst efter tidigare provsmakande, men jag är ändå lite imponerad. Hon har tidigare fått bort locket till vattendunken trots att jag hade skruvat åt ett varv och lyckats öppnat skåpdörren under diskbänken. Med lite mer träning är hon snart en fullfjädrad tjuv.

Lyckat andra försök
Direkt när jag hade ställt fram elljusstaken i vardagsrumsfönstret till första advent rev hon ner den. Sen dess har den fått vara i fred. Men i kväll hördes ett ljudligt kras från vardagsrummet medan jag pratade med Tigern/Lejonet. Efter avslutat samtal gick jag för att se efter vad Mia hade haft för sig. Först upptäckte jag inget, men sen såg jag att det var mörkt i fönstret och förstod vad jag skulle hitta på golvet bakom soffan. Den här gången var ljusstaken heldöd.

Förra gången klarade sig alla lampor lustigt nog, men den här gången måste fem lampor av sju bytas ut. Jag börjar förstå varför mamma insisterar på månatligt underhåll. 🙂

Jag har gjort en snöängel och byggt en snögubbe, luftat sparken och förväntar mig att firman betalar sin skuld. Mia har inspekterat ”alustan”, varit utanför reviret och gillar kålgryta men inte kakaopulver.

Vinternöjen
På drygt en timme hann jag sopa snö, skotta stigen ner till sjön, göra en snöängel och snögrotta till Mia, ta en tur på isen med sparken och bygga en snögubbe.

Vindskyddet verkar fylla sin funktion. Snömängden som blåser in på trappan är avsevärt mindre än i fjol.

När jag hade sopat klart på trappan, gick jag till vedlidret för att ”släppa ut” sparken för en tur på isen. Enligt tillförlitliga källor är den redan 20 cm tjock. På vägen gjorde jag en snöängel som blev något fetlagd – men det är ju inte så konstigt eftersom min kropp var förlaga. 😀

Innan jag tog ner sparken till sjön, fick jag för mig att jag skulle skotta stigen först. Mia tyckte det var en utmärkt idé, då har hon också lättare att ta sig fram. På väg upp tillbaka ville hon prompt ta en titt i ”alustan”, utrymmet under vardagsrumsgolvet. Hon var kvar där en god stund men det fick hon gärna vara. Hennes lukt kanske avskräcker mössen.

Att åka i korgen på sparken var ingen höjdare, efter ett par meter hoppade hon bort, men följde gärna med ner till stranden igen. Hon såg fundersam ut när jag gav mig av från strandkanten, men beslöt att följa efter. Ju längre bort vi kom, desto mer protesterade hon och till slut avvek hon in i vassen fortsatt jamande.

För att inte överge henne, vände jag om och sparkade tillbaka till bryggan medan jag pratade med henne på avstånd. Vi möttes i stranden, hon hade gått längs strandkanten och sa nåt jag inte begrep när hon fick syn på mig. Hon kom genast fram och strök sig mot mina ben så jag förstod att hon kände sig lugn igen.

Efter att ha parkerat sparken på båtkölen gick vi upp tillbaka. Dags för snögubben. Tack vare det milda vädret gick snön att forma utan problem. Det blev en pytteliten gubbe, jag hade inte tålamod att göra honom större.

I snöhögen vid vattenpumpen fick Mia en egen liten snögrotta. Tack för den idén herr grannen junior! Det var han som tipsade mig igår. Hon invigde den omgående men satt inte kvar tillräckligt länge för att jag skulle hinna hämta kameran som jag hade lämnat på trappan.

Skatteåterbäring
Firman fick skatteåterbäringen inbetald på kontot den 3.12 har jag noterat. Jag som trodde att den var till mig… Nåväl, det betyder i vilket fall att jag kan få tillbaka pengarna jag har lånat ut under året. Förutsatt att förhandlingarna med VDn leder till önskat resultat. 😀

Kålgryta
Kålgrytan står mig snart upp i halsen men jag vill inte frysa om den. Jag hade ställt ut den i verandan när det var som kallast så den frös. Mia har däremot inte tröttnat. Hon slickar gärna resterna från tallriken, både kål(!) och kött. Konstig kisse.

Nyspulver
Igår bjöd jag junior och mig själv på kakao (varm choklad) gjord på ”kattmjölk” och kakaopulver. Mia ville förstås undersöka kakaoburken och fick kakaopulver i nosen stackar’n. Hon hoppade direkt ner på golvet och nös ett bra tag för att bli av med eländet.

Det trodde jag kunde lära henne att inte vistas på diskbänken, men några timmar senare var hon uppe och drack av ”slaskvattnet”. Jag litar blint på att katter aldrig äter eller dricker sånt som är farligt för dom men börjar undra om det verkligen stämmer? Å andra sidan är slaskvattnet förstås inte farligt, bara osmakligt. Ungefär som kålgryta för tillfället.

”Det är en myt att äldre damer skaffar sig katt som ersättning för barn. De skaffar sig katt som katt. När man har umgåtts med människor hela livet känns det nämligen som en stor lättnad att umgås med katter.

Katter är sällskapliga och vänliga, tystlåtna om sin otrohet, artiga i sitt tyranni, diskreta i sin glupskhet, rena, vackra och eleganta – också i sina löjligaste ögonblick. Och sårbara, som vi alla är.”

Text ur Kissekatter!/Wahlströms 1998

Årets julklapp är uppackad, min säng ser ut som en lekstuga och diverse-mappen är puts väck. Mia har hjälpt till med uppackning.

Årets julklapp
I samband med förra köldknäppen råkade jag se OBH Nordicas reklam för elfilt och föll pladask. En sån vore ju perfekt! Sängfösare har jag gott om, men ingen sängvärmare. Bästa priset hittade jag i Anttilas nätbutik och idag hämtade jag ut paketet.

Det märks att vi bor i ett trädrikt land… Och Anttila är tydligen delägare i pappersindustrin. Paketet visade sig vara en jättekartong med en mindre kartong inuti och metervis med pack-papper. Jag kunde inte låta bli att jämföra med förpackningarna från Asien. Där slösar man inte en millimeter extra. Men i det här landet har vi alltså råd att slösa?

Nog om det. Innan jag lägger mig ska jag testa att filten funkar och att slagordet ”Designing good life” stämmer. Den har två års garanti men får inte användas längre än tio år stod det i handboken. Undrar varför? Efter det blir den kanske strömfö­ran­de och kan användas som mordvapen?

Glädjeämne
Förutom den varma sängen kan jag gotta mig åt mitt nya Muminlakan. När jag var (mycket) yngre tyckte jag inte att muminböckerna var speciellt roliga, men som vuxen uppskattar jag figurerna och deras personligheter.

Lilla My är favorit nummer ett, mest beroende på hennes kroppsspråk och minspel. Henne känner jag igen mig i. Att krypa ner i en varm säng omgiven av sagofigurer måste ju betyda en skön natt eller hur?

Förskräckande läsning
Antalet filsystemsfel har minskat till två under de senaste 24 timmarna, men gårdagens frekventa förekomster har tydligen raderat det mesta jag gjorde. Bland annat mappen MoF diverse 2010 med alla undermappar saknades när jag satte mig vid datorn för en stund sen och senast använda filer innehöll inte dom ändringar jag gjorde igår.

Gripen av en ond aning gjorde jag en fullständig kopia på Mina dokument igår kl 17.40 och Carbonite har förstås tagit backup så det är ingen katastrof, men det är ändå förskräckligt irriterande att inte kunna lita på filhanteringen.

ZasData tror det har att göra med fel i filrättigheterna på den externa hårddisken, ”som kan ha blivit i förra säkerhetskopieringen med då ännu fungerande felaktig hårdskiva”. Bäst att jag lämnar in burken på tisdag, på måndag är det ju helg. I bästa fall får jag med den hem efter ett par timmar.

Loggboken är förresten skrämmande läsning. Det förekommer en hel del fel och varningar. Jag har tydligen också fel på Side by side?! Det hade jag ingen aning om vad det var förrän jag läste förklaringen: ”Det gick inte att skapa aktiveringskontext för c:program files (x86)microsoftsearch enhancement packsearch box extensionSrchBxEx.dll. Det finns ett fel i manifest- eller principfilen c:program files (x86)microsoftsearch enhancement packsearch box extensionSrchBxEx.dll på rad 2. Felaktig XML-syntax.”

Jag vet fortfarande inte vad den gör eller varför den måste fungera men det är av allt att döma en lus i Windows 7.

Hjälpreda
Mia var överförtjust i den stora kartongen och allt packmaterial. Hon kunde gömma sig både inne i kartongen och under pappersmassorna. Hon såg ut som en jättepanda där hon satt på rumpan med baktassarna i luften och slog med framtassarna på pappfliken som jag krafsade på. Hon kanske är en papperstiger?

Jag har sett ett tårdrypande slut, fakturerat och får nya felmeddelanden. Mia har intagit den sista(?) bastionen och gillar buljongtärningar.

Slut på 24
Igår såg jag sista avsnittet av 24. Knivhuggen och skjuten tog Jack ett rörande farväl av Chloe på distans. Presidenten tog sitt förnuft till fånga till slut och gav Jack en chans att fly innan ryssar eller amerikaner får tag på honom. Men det får vi alltså inte se förrän det eventuellt kommer nya avsnitt.

Kundfordringar
För att slippa hålla reda på utestående kundfordringar vid årsskiftet, skickade jag i väg dom sista(?) fakturorna för i år. Jag kan tänka mig att folk prioriterar annat än datorhandhavande veckorna före jul.

Inkonsekvenskontroll
Redan två dagar efter att jag hämtade datorn med den nya hårddisken, började filsystemet spöka enligt loggboken. Totalt 23 fel på NTFS hittills. Både igår och idag har datorn meddelat att den måste göra en inkonsekvenskontroll på C: vid kallstart. Fast den hittar inga fel. En ”manuell” kontroll med CHKDSK hittar heller inga fel?!

Jag har googlat på felmeddelandet och hittade en användare som tydligen har samma problem i Windows 7 (64-bit). Enligt svaret han fick, beror det på att Windows inte avslutades korrekt, men tillägger: ”… men jag har vid ett flertal tillfällen varit med om att det helt enkelt har blivit något fel på funktionen som jag aldrig har hittat någon förklaring eller lösning till.”

Varför ska just jag råka ut för ett olösligt problem? Nån gratis support hos Microsoft får jag inte, eftersom min Windows är en OEM-produkt och ZasData har heller ingen lösning men vill att jag lämnar in datorn igen. Järnspikar.

Sista bastionen
Igår tyckte Mia att det var dags att ta en närmare titt på vidundret som väser uppe på väggen i vardagsrummet. Hon tog sig naturligtvis både upp och ner utan att jag behövde ingripa.

När jag frågade hur hon tänkte ta sig ner, fnös hon föraktfullt och siktade in sig på fåtöljen som stod närmast. Baktassarna landade på armstödet och framtassarna elegant på sitsen. ”Ha! Vad sa du nu då?” kunde jag läsa i hennes ansiktsuttryck (med en portion fantasi).

Hönsbuljong, tack
I ett av diskbänksskåpen förvarar jag bland annat buljongtärningar. Mycket obetänksamt lämnade jag dörren öppen när jag hade tagit ut det jag behövde. Två sekunder senare var Mia i full fart med att tugga på en buljongtärning. Hon dör förstås inte av det, men saltet är inte bra för henne så jag tog kvickt hand om den perfo­rerade tärningen. Då snodde hon en till, men den la jag snabbt beslag på och stängde dörren. Öppna dörrar är förstås alltid välkomnande. 🙂