Mamma har klarat sin andra operation, jag har bloggläsare i Kuwait och förflyttat mig långt bak i tiden. Mia håller mig sysselsatt.

Extra operation
Igår försökte jag ringa mamma några gånger men fick inget svar. Framåt kvällen ringde hon och talade om att hon blivit opererad en gång till på grund av en blodutgjutelse under natten. Stackars mamma!

Idag lät hon klart piggare när jag pratade med henne. Hon hade ätit både frukost och lunch, hemoglobinhalten hade ökat och blodtrycket gått upp, så det går åt rätt håll även om utskrivningen blir senarelagd. Hon såg fram mot att få besökare under dagen.

Besöksstatistik
Enligt besöksstatistiken på bloggen har jag haft enstaka besök från diverse länder – till exempel Nordkorea, Turkiet, Kuwait och Sydafrika. Undrar hur dom läsarna klarar språket? Det kanske är just därför det är bara enstaka besök per land?

Egotripp
Igår fick jag för mig att jag ska börja slänga alla gamla foton och göra en sammanfattning av mitt liv baserat på de foton som är tagna på mig. Jag hann till slutet av 1980-talet innan John Blund tog över.

Jag upptäckte att 1979 tydligen var ett ovanligt händelserikt år… I maj åkte jag till Kanarieöarna med goda vänner, i juli gjorde jag en rundtur i Europa, på hösten flyttade jag till Göteborg, började nytt jobb och bröt definitivt förlovningen med fästman nummer ett.

Lustigt hur bilder kan framkalla känslor och stämningar. Bara genom att titta på ett gammalt foto känner jag mig förflyttad tillbaka till den tiden och platsen. Det kanske är därför fotografering är så populärt? Vårt minne har ingen chans om det inte får stöd i form av bilder, dofter eller musik.

Det är sällan jag ägnar mig åt tillbakablickar, det här är ett undantag. När jag har dokumenterat klart kommer jag förmodligen att uppleva det som en storstädning av min ”ryggsäck”.

Ett tag hade jag idén att komponera ett album med titeln ”Viktiga män i mitt liv” men kom på att det är ett ytterligt fåtal som lämnat några bestående intryck. Det får räcka med egotrippen.

I behov av leksällskap
Mia tycker jag är dödstråkig som inte leker med henne så ofta hon vill och ute trivs hon inte mer än korta stunder. Helst vill hon ha sällskap ute också.

Hon har vid det här laget utforskat det mesta inomhus och blir rastlös när hon inte får utlopp för sin energi. Att kasta boll är populärt. Jag kastar och hon letar rätt på den, sen får jag gå och hämta den och kasta på nytt tills hon lessnar på den aktiviteten också.

Jag är duktig på att fördriva tiden, mamma mår bra, jag har tackat nej till kryssning och konjaks­karaffen är tom. Mia har haft en dust med dammsugaren.

Duktig på att göra ingenting
Jag är imponerad över min förmåga att få tiden att gå utan att göra nåt… Det enda nyttiga jag hade för mig igår var att dammsuga och bära in ved. Det tog högst en timme. Resten av tiden vet jag inte vad jag gjorde?

Jo, jag åt förstås frukost, läste dagens tidning, tvättade och klädde på mig, fotograferade, åt middag, eldade i spisen, kollade mejl, nyheter och loggbok i datorn, men i övrigt  har jag ingen aning? Ändå gick dagen utan att jag kände mig uttråkad. Om man kunde få pris i att vara onyttig skulle jag ha stora chanser att vinna. 😀

Idag har jag inte heller åstadkommit många handtag, bara utgifter. Mia har fått ny kattsand, påfyllt mjölkförråd och Wuorio hade gott om lampor till elljusstaken.

Lyckad operation
Mamma ringde igår efter lunch och talade om att hon mår bra efter operationen och att allt har gått som planerat enligt doktorn. Skönt att höra. Hon planerade redan framåt och tyckte att hon är ”seg” för sin ålder. Jag kan bara hålla med henne. Hon är verkligen tuff och modig. Tänk om alla damer i hennes ålder (81) hade den geisten!

Hon får förmodligen lämna sjukhuset redan om ett par dar, men eftersom jag inte kommer att besöka henne beslöt jag skicka en blombukett för att pigga upp henne. Den 23.12 räknar hon med att komma till byn för att fira jul. Dom senaste tio åren har vi firat julafton i hop så det vore tråkigt att ändra på den traditionen.

Tack, men nej tack
Idag blev jag erbjuden att följa med på en kryssning. Jag frågade inte ens vart eller på hur lång tid, utan tackade omedelbart nej. Ressällskapet var det verkligen inget fel på, men att vistas på en båt med en massa människor tilltalar mig inte alls och dels vill jag inte överge Mia. Enkelt beslut.

Slut på ”dyrkonjak”
Igår kväll blev karaffen med ”dyrkonjak” tömd i trevligt sällskap. De facto innehöll den bara ett glas, så påfyllningen fick bli av den billigare sorten. Jag höll mig till den billigare sorten ren från början, dom flesta s k fina konjakssorter är bortkastade på mig.

Över konjaken diskuterades bland annat u-landsbistånd, invandringspolitik, miljö­teknik och energi­alternativ. Tänk vad lite konjak kan åstadkomma. 🙂

Kom inte här och bråka
Till skillnad från Snuttan hyser Mia ingen rädsla för dammsugaren. När jag dammsög igår följde hon med från rum till rum och betraktade intresserat arbetet. Då och då tog nyfikenheten och leksysten­heten över handen så hon måste göra några utfall mot slang och munstycke.

I badrummet tyckte hon att hon skulle sätta den långarmade manicken på plats och slog med tassen på röret, men när hon kom för nära insuget gav hon sig. Vem utom dammråttorna vill sugas in i en dammpåse? Smart kisse.

Idag har jag blivit snuvad på en hel del. Mia struntar i bestraffning och har hittat ytterligare en sovplats.

Snuvad på ljushållare
Idag anlände paketet med ljushållarna mamma hade bett mig beställa. Hon hade sett mina och ville ha likadana. Redan när jag lyfte upp kartongen skramlade det misstänkt och när jag öppnade den, ramlade en glasbit ut.

För att vara säker på min sak lyfte jag upp ljushållarna en och en. På en av dom hade foten gått av. Efter ett kort samtal till leverantören, la jag ner allt i kartongen igen och har postat den i retur till avsändaren. Snöpligt. Förhoppningsvis får jag ny leverans före jul.

Snuvad på mjölk
Mias mjölk är snart inne på sista upphällningen så den stod förstås med på inköpslistan. Just den sortens mjölk var också slut. Jag får för all del skylla mig själv. Hos Kompis fanns det en liter, men jag hade tänkt köpa tre och gick därför till Sale, där den alltså var slut. ”I morgon kommer det mer” sa den unge mannen jag rådfrågade.

Snuvad på lampor
I samband med elljusstakshaveriet som Mia förorsakade blev jag tvungen att krympa förrådet av extra­lampor och är därför i behov av förstärkning med 34 V/3W-lampor. Varken hos Kompis eller Sale hittade jag några. Tjejen i kassan på Sale kunde bekräfta att dom inte säljer såna – längre. I fjol köpte jag nämligen samma typ av lampor men nu är det alltså slut med det.

”Wuorios har säkert” tipsade hon om. Jag hade en vag aning om att Wuorio har måndagsstängt nu för tiden, men svängde ändå ner. Helt rätt, måndagar stängt.

Snuvad på snöraka
I K-Rautas reklamblad hittade jag ett par artiklar som det just nu är extrapris på och som jag kunde tänkas behöva. Det enda jag hade med mig ut från butiken var en norsk helylletröja som det så klart inte var extrapris på. Snörakan jag var mest intresserad av var redan slut. Eventuellt skulle det komma fler V3. Tack och hej.

Snuvad på julklapp
I sista(?) julklappsleveransen saknades en av artiklarna jag hade beställt. På följesedeln fanns en handskriven lapp där man beklagade att den produkten saknas i postorderbutiken. Men det hörde jag inget om när jag beställde per telefon? Dåligt.

Jag som var så nöjd över att ha hittat en lämplig julklapp till just den här personen. Vad ska jag nu hitta på?

Bristande respekt
Att spruta vatten på en katt som bestraffning brukar vara effektivt. Inte på Mia. Idag hade hon pippi på att anfalla mina fötter så hon fick en dusch varje gång. Möjligen blev hon lite försiktigare men hon gav sig inte. Efter alla besök i tvättstället har hon säkert kommit på att vatten är helt ofarligt och inte särskilt obehagligt.

Ny sovplats
Garderoben och överskåpet i köket är utbytta mot linneskåpet som sovplats för närvarande. Ombyte förnöjer. När hon vill upp, sätter hon sig på kanten av skänken och tittar upp mot skåpet som ligger ovanför skafferiet. Precis som Snuttan brukade göra.

Också det ett ansenligt skutt rakt upp, men det fixar hon lätt som en plätt efter all höjdhoppsträning. En svindelbefriad kisse.

Jag har tittat på film, haft besök, tänt tredje adventsljuset och haft generalrepetition. Mia är galen i lutfisk och verkar tycka att det är kallt ute.

Happy end
Jämfört med den kinesiska filmen jag såg i förrgår om maktkampen mellan tre medeltida kungar, var gårdagens film en riktig ”tjejfilm”. Sveriges TV4 visade den första långfilmen av Sex And The City. Rollerna var besatta av samma skådisar som i serien jag följt av och till.

En riktigt bra under­håll­nings­film. För kvinnor, bäst att tillägga. Jag har svårt att tro att en man skulle uppskatta den, även om den vore nyttig att se för män som vill lära sig nåt om kvinnor. Dom flesta män jag känner tror ju att dom redan kan och vet det mesta.

Oväntat besök
Jag var fortfarande i morgonrocken och hade precis bestämt mig för att hoppa i duschen då det knackade på dörren. Helt oväntat visade det sig vara sommargrannen psykologen. Hon var på blixtvist men tyckte att hon inte kunde låta bli att hälsa på mig när hon var i byn. Rart av henne att tycka så. 🙂

Tredje advent och generalrepetition
Efter dusch och påklädning var det dags för middag. Igår la jag lutfisk i blöt, nu skulle den till­redas. Mums filibabba. Nästan godare än skinka.

När jag dukade tände jag också det tredje adventsljuset och blev plötsligt inspirerad att göra måltiden festligare än vanligt. I frysen hittade jag en slatt Herrgårds och i verandan fyndade jag öl som lyck­ligtvis inte hade frusit tack vare att den stod i kylväska. Det blev en generalrepetition inför juldags­midda­gen. Riktigt smarrigt.

Hurra för lutfisk
Om Mia hade fått hållas hade jag inte haft nån lutfisk kvar att tillreda… Direkt när jag la den i blöt igår, blev hon eld och lågor. För att distrahera henne bjöd jag på en bit ost i stället och la fisken i ett kärl med lock för att förhindra ”otillbörligt tillträde”. Men medan jag tittade på filmen hade hon lyckats pilla undan locket och fiska upp en bit som hon hade börjat kalasa på. Konstigt att lutlukten inte avskräckte henne?

Att jag vände locket upp och ner gjorde henne inte mindre intresserad, bara frustrerad, så till slut ställde jag kärlet i kylskåpet för att ha nåt kvar.

När jag hade ätit klart idag la jag ner en bit kokt lutfisk i hennes matskål. Den fisken var lika god och försvann blixtsnabbt ner i magen. I morgon får jag skaffa mer i fiskväg.

Kallt om tassarna
Kvicksilvret har under dagens lopp legat på -13 grader och har nu sjunkit ytterligare. Mias utevistelser har varit få och korta, antingen beroende på kylan eller på att jag inte har gjort henne sällskap?

Hon har inte riktigt vant sig vid snö och kyla tror jag. För att få bort snön och värma tassarna slickar hon dom en stund efter att hon kommit ut, vilket förstås gör att kylan känns ändå mer. Men så småningom vänjer hon sig nog. Tre kalla månader återstår.

Vårens kurser är spikade, julkorten klara att posta, jag har lärt mig ett nytt ord och ägnat mig åt meningslösheter. Mia har råkat i luven på matte och tycker det är läge för varma tröjor.

Vårens program
Igår blev kursbeskrivningar, datum och tider klara för dom kurser jag ska hålla under våren. Fyra längre kurser och fyra kortkurser i varierande program. Bra bredd och roliga kurser att hålla tycker jag. Sen kan jag bara hoppas att utbudet lockar deltagare också.

Julkorten klara
Idag har jag skrivit klart julkorten. Dom flesta går via mejl så det blev bara ett dussin ”analoga”. Nackdelen med att ha gott om tid är att jag tycker att det är långt kvar till deadline, men nu börjar det ju bli bråttom vips som det är! Speciellt för dom kort som ska gå utrikes.

Trafikbutik?!
I ett av gårdagens reklamblad kunde man delta i utlottningen av en ostbricka. Jag brukar sällan delta i sånt för jag vinner ändå aldrig men fick för mig att jag skulle göra ett undantag. Den ifyllda kupongen ska lämnas in till ”din K-market eller K-Market trafikbutik senast den 15.12” stod det. Vad i hela friden är en trafikbutik?

Den finska texten är inte ett dugg bättre, ”liikennemyymälä” används där också. Inte heller det ordet finns att uppbringa i nåt av dom språklexikon jag har konsulterat. På måndag ska jag minsann fråga Kompis om dom är en trafikbutik och om dom kan förklara vad det är. Kanske nåt i stil med drive-in bio eller MacDonalds? Man kan handla allt som står på listan utan att stiga ur bilen? En suverän affärsidé för övrigt.

Meningslösheter
Jag har inget minne av att dom nämnde snöfall i väderleksrapporten? Oavsett vilket, har vi fått påfyllning under dagen. Alltså dags att gå ut och skotta igen.

När jag var klar, värmde jag korvstroganoffen (igen) och beslöt diska. Lika bra att göra allt menings­löst på en gång. Enda fördelen med diskandet är att glöggmuggarna är klara att användas på nytt. 🙂

Ajabaja!
I förrgår kväll blev Mia och jag riktigt osams. Hon satte tänderna i elfilten. Mitt rytande hade ingen inverkan, så jag var tvungen att lyfta henne i nackskinnet och morra. Hon såg chockad och oförstående ut över min reaktion. Sen bestämde hon sig för att söka upp sin sovplats och satte i gång att tvätta sig.

Efter en stund fick jag dåligt samvete så jag strök henne över kinden och bad om ursäkt. Som kvittering på att vi var sams igen fick jag ett par slick på handen. Förhoppningsvis kommer hon i fortsättningen i håg att den filten är tabu.

Skönt med tröja
Idag passade hon på att smita in på nedersta hyllan i garderoben när jag öppnade dörren. För att testa hur hon skulle reagera stängde jag dörren en kort stund. Hon sa inte ett knyst och försökte inte heller ta sig ut.

När jag öppnade dörren igen, låg hon nerbäddad längst in bland mina tröjor och hade ingen som helst brådska att komma ut. Jag hann utan problem hämta kameran och knäppa flera bilder innan hon rörde på sig.

Just nu har hon tydligen lagt sig till ro i ett av överskåpen ovanför kylskåpet. Det prasslade till för en stund sen så hon bäddade antagligen åt sig på nån plastpåse. Knäpp kisse.

Jag har fått tillbaka mina älsklingar, köpt julklapp till firman och äger tre körkort. Mia tränar höjdhopp och tycker det är onödigt att ge bort choklad.

Tillbaka till ordningen
Idag på eftermiddagen ringde PC-teknikern. Han talade om att han har försökt ringa i flera dar men inte fått nåt svar förrän idag, då det visade sig att han har ringt fel nummer. Hmmm. Tur att jag är en sansad och tålmodig kund.

Att gå till doktorn och få reda på att han inte hittar nåt fel på en är kan jämföras med resultatet av dator­kontrollen – inga fel upptäcktes. Att mappar och filer försvann och ändringar inte registrerades är således oförklarligt. Och nej, det var INTE jag som schabblade den här gången! I datorvärlden gäller för all del regeln ”en gång, ingen gång” så jag får vänta tills det eventuellt händer igen.

Hur som helst är mina älsklingar på plats igen. Det gäller för övrigt både mänskliga och tekniska individer. Känns nästan som julafton. 🙂

Tidig julklapp
Med mig hem hade jag också ett kvitto på nya delar till datorlådan. I stort sett allting byts ut i januari och jag får en extra hårddisk på 1,5 TB(!). Prisskillnaden mellan 1 och 1,5 TB var marginell så jag såg ingen anledning att avstå. Därmed räknas datorn som ny och har tre års garanti.

Anledningen till ”julklappen” är att leasingavtalet på Din Konsults befintliga dator upphör i slutet av januari 2011, vilket innebär att jag antingen måste förlänga avtalet eller avsluta det. Det tredje alternativet, att betala 7 % i restvärde är en urdålig affär. Dessutom betraktar tydligen finska skattemyndigheter det som en avbetalning och beskattar därefter.

För dom hundra­lapparna jag betalade för att byta upp mig är det inte värt att fortsätta leasa. Jag kan därmed göra en direktavskrivning på datorn och slipper deklarera värdeminskningen. Bara fördelar med andra ord.

Triss i körkort
Trots att jag är dömd för vårdslöshet i trafiken har jag lyckats behålla alla mina körkort. Fast en gång söp jag bort mitt svenska körkort och var tvungen att skaffa ett nytt. En vecka senare hittade jag körkortet i jeansfickan. Jag har alltså två körkort utfärdade i Sverige plus det finländska originalet från 1973.

2022 ska jag förnya det finska kökortet. Undrar hur jag kommer att se ut på det fotot? Förutsatt att jag fortfarande lever och är förmögen att köra bil förstås.

Maxiskutt
Mia tränar fortsättningsvis höjdhopp. Från skrivbordet upp på kylskåpet som står ovanpå frysen. Det kräver ett skutt på ca 1,25 m. Men det fixar hon. Stolt avböjer hon erbjudandet om att hoppa från min axel. I ärlighetens namn ska medges att det är jag som har tipsat henne om stället. På så sätt slipper jag dessutom torka damm. 😉

Presentchoklad
Redan för ett par veckor sen köpte jag en 3-pack av Fazers chokladkonfekt. Bra att ha i fall jag har glömt julklapp till nån resonerade jag. Det tycker inte Mia. Den ska inte alls ges bort, utan ätas här och nu och så hugger hon tänderna i förpackningen. Snart har hon tagit sig genom omslaget om jag inte stoppar henne.

Så här ser det ut när ett snöröjarproffs har varit i farten! Mia och jag är helt överens.

Vår snöröjare är en gullgubbe, mina armar har töjt, pappersinsamlingen får ett påtagligt bidrag och jag har en nygammal idé. Mia har tvättat.

En fröjd för ögat
Wow sa jag till Mia när vi kom ut och såg hur snyggt snön var röjd i morse. En riktig gullgubbe är han vår snöröjare, vilket jag också har bett hans fru framföra.

Nu är det svängrum för fordon av alla sorter och storlekar! Jag blev så överväldigad att jag tyvärr glömde ta en bild medan det var ljust, men den kommer i morgondagens upplaga.

Töjbara armar
Av nån outgrundlig anledning har mina armar blivit längre. Eller så har jag blivit bredare över axlarna? Flera av tröjorna som passade förra vintern har plötsligt blivit för korta i ärmarna trots att jag har följt tvättråden. Mysko. Jag tröstar mig med att dom säkert trycks i hop igen om jag fortsätter skuffa snölass i samma takt som hittills. 😀

Pappersbidrag
På köksbordet ligger en tolv centimeters hög med papper som ska förpassas till pappersinsamlingen. Jag har tömt två pärmar och ett antal plastmappar på material som är inaktuellt. Mina tre år i skolan är komprimerade till en pärm i stället för tre och Din Konsult-pärmen är betydligt tunnare än tidigare.

I stort sett allt utbildnings- och föreläsningsmaterial jag hade med mig i flytten är oanvänt, så det åker troligen i nästa städning. Än så länge inbillar jag mig att jag kan ha nytta av det i nåt sammanhang. Eller så kanske nån annan kan ha det?

Nygammal idé
Bokhyllan dignar av material om försäljning, kundservice, marknadsföring och ledarskap, men jag har också kvar material om kompetensplanering och verksamhetsutveckling plus en del annat smått och gott.

Jag kanske ska komponera egna utbildningar baserade på allt material som jag hade tänkt mig för tre år sen? Men först ska jag förverk­liga idén jag hade i somras. Den roar mig betydligt mycket mer och är både enklare och snab­bare att förverkliga. 🙂

En renlig kisse
Efter att ha vält tvättkorgen ett antal gånger förstod jag att Mia tyckte att det var dags att tvätta. Hon hjälpte mer än gärna till att välja ut vilka plagg som skulle ner i tvättmaskinen, kollade noga att jag hade valt rätt program och satt sen och bevakade att tvättmaskinen verkligen gjorde som den blivit tillsagd.

Hon är också noga med att hennes toalett är välstädad. En dag blängde hon förnärmat på mig för att bajskorvarna låg kvar när hon skulle kissa så numera sköter jag mig. En mycket renlig kisse.

Jag har skottat snö igen, lämnat in datorn igen, lunchat ute igen och fortsatt skotta snö. Mia har hjälpt till med snöskottningen.

Repris 1
Att skotta snö är lika meningsfullt som att diska, dvs inte alls. Dagen inleddes med snöskottning och ”avtäckande” av Silverpilen. Men jag ska inte klaga, det nya snölagret var tunt och lätthan­terligt. När jag väl kom fram till postlådan var den tom. Jag hade alltså inte fått nån morgontidning, men det kanske vi inte fick idag eftersom det var helgdag igår?

Repris 2
Mitt förslag om distansservice via fjärrskrivbord föll inte teknikern på läppen, han ville att jag skulle lämna in datorn så han kunde köra en PC-check. Så igen en gång slet jag ut alla kablar och ställde den i bilen, sa hej då till Mia och åkte i väg.

Efter diverse fel- och symtombeskrivningar överlämnade jag datorn i proffshänder. Tidigast under morgon­dagen skulle teknikern höra av sig lovade han. Vid det här laget är min externa hårddisk starkt misstänkt som felkälla, men det återstår att verifiera.

Repris 3
Klockan var lunchdags (14.30) när jag nådde Grisen/Tvillingens mack på hemvägen så jag svängde in och frågade om det fanns kvar av dagens rätt. Det gjorde det, så det blev en repris på ugnsstekt korv med potatismos som jag åt senast jag var där.

Grisen tog en paus i arbetet och höll mig vänligt nog sällskap. När jag hade hunnit till kaffet dök en gammal skolkamrat upp och satte sig på mitt förslag vid samma bord för en kort pratstund. Jag påstod att vi inte hade setts på fem år, men då protesterade han och sa att vi har hejat på varandra flera gånger sen dess…? Pinsamt.

Det visade sig att jag har trott att jag hälsat på hans bror. Så småningom hade vi rett ut hans syskon och deras åldrar och kunde övergå till aktuellare samtalsämnen som kommande julfirande, väder och vind.

Repris på repris 1
En knapp timme senare var jag hemma igen och möttes av en glad kisse. Hon var också hungrig talade hon högljutt om. Efter en portion kyckling/kalkon var hon villig att följa med ut och skotta.

Brevbäraren hade av allt att döma lyckats forcera snöhindren, men jag tyckte ändå att jag skulle skotta bort det värsta. Om jag inte är helt fel ute, är det fastighetsägarens ansvar att se till att det går att ta sig fram till postlådan?

Lekfull hjälpreda
Mia deltog aktivt i snöskottandet. Antingen åkte hon med på snösläden en bit eller jagade snö som rörde sig där jag gick fram. Hon hann också upp en sväng i närmaste tall mellan varven. Till slut var det så mörkt att jag måste ge upp. Så bra, tyckte Mia och rusade in i verandan långt före mig.

Nu ligger hon i min favoritfåtölj och tar igen sig. Om ett par timmar är det full fart igen. Energisk kisse.