Natten efter ”ormväckningen” väckte Mia mig med ett nytt jaktbyte nedanför sängen. En liten fladder­mus den här gången, troligen en valp. Var hon hade fått tag i den talade hon förstås inte om.

Som bekant kan fladdermöss inte lyfta när dom väl hamnat på marken, eller som i det här fallet, på en matta. Det gällde alltså att ta ut den och se till att den fick luft under vingarna.

När jag kastade upp den i luften visade det sig att den inte kunde flyga. Jag hörde hur den landade i en buske, men hoppades att den trots allt skulle lyckas flyga sin väg under återstoden av natten.

Så väl var det tyvärr inte. Mia letade rätt på den nästa dag och bar in den igen. Den här gången hängde jag upp den i rhododendronbusken vid trappan och såg till den då och då i hopp om att den skulle återhämta sig.

I början höll den fast sig med båda klorna, men efter ett tag räckte krafterna inte till. Till slut hängde den bara i en klo och verkade halvdöd.

Det avgjorde saken. Då återstod bara ett barmhärtighetsmord. Den lilla stackaren ropade förtvivlat när min behandskade hand lyfte över den på ett hårt underlag, men nödropen klingade för döva öron.

Hellre en snabb död än ett utdraget lidande. Med tummen tryckte jag till huvudet mot underlaget och så var det klart. Den lilla kroppen förpassades därefter till köks­spisen och har vid det här laget förvandlats till aska.

Fakta om fladdermöss för dig som är intresserad: fladdermus.net/fakta/.