Fågellivet har återvänt och ytterligare en städ- och ommöble­rings­dag är avverkad.

Fågelliv
Det är ett nöje att titta ut över viken, sjöfåglarna har återvänt. Fiskgjusen, svanparet, änderna och kniporna gör regelbundet sina matrundor.

Idag signalerade hackspetten ut sitt revir. Plåten på trans­for­ma­torn och ovanpå elstolpen närmast mig fungerade som trumma. Och så hörde jag göken i väster.

Småfåglarna håller givetvis ljudlig konsert från morgon till kväll och sädesärlan retar gallfeber på Mia. Efter vinterns tystnad är det livat på alla håll och kanter. 🙂

Tack vare en bloggkollega har jag lärt mig en massa nya fågelnamn. Den är suverän som uppslagsverk och har fantastiskt fina bilder!

Städ- och ommöbleringsdag
Idag beskar jag klängrosorna, dom tre som är kvar. Det var i senaste laget upptäckte jag, dom hade redan fått skottknoppar. Jag som trodde dom var lika sena som allt annat.

För att underlätta den kommande gräsklippningen fick den största av dom ett buskstöd. Omkretsen var perfekt, men metallpinnarna var på tok för långa så jag gjorde en egen variant av dom befintliga blomstöden för att få rätt höjd. Metallpinnarna lär komma till annan användning har jag en känsla av.

När jag var klar gav jag mig på spåren efter vinterns snöröjning. En massa grus hade följt med i snö­röjningen och under det låg en massa löv. Nu är dom borta och värsta gruset är hoprafsat.

Hittills har en hög med stora stenar tronat mitt på berget vid ”parkeringen”. Alla som har stuckit upp ur jorden och grävts upp har jag samlat i en hög. För ett tag sen kom jag på att stenröset bara är i vägen för snövallen som bildas av snöbladet så idag beslöt jag flytta på mitt ”vattenmärke”.

Dom understa stenarna krävde spett för att få loss. Under årens lopp har jord och växter effektivt bäddat in dom, men nu har dom fått ett nytt hem. Totalt meningslös syssel­sätt­ning nr 125 i ord­ningen.

Jag förstår inte varför jag prompt ska samla dom på hög överhuvudtaget? Nånstans i bakhuvudet ligger kanske tanken på att bygga en stenmur vid tomtgränsen, men då krävs det allt en hel del fler.

Efter stenflytten fick jag syn på löven och det torra gräset runt snöbärsbusken. Under alla löven höll en magnifik trädgårdslöpare till. Framkroppens sköldkanter lyste klart lila i solskenet, men tyvärr fick jag inte in kameran i rätt vinkel för att fånga dom läckra reflexerna.

Innan dagen var slut irriterade jag ”pissismyrorna”. I en änden på mitt lilla ”vårland” (som jag anlade i höstas efter att ha grävt upp bergeniorna som växte där) visste jag att dom höll till. Faktiskt var dom sambor med svartmyrorna visade det sig.

Den kompakta tuvan förvandlades i rask takt till välluckrad mull medan dom små liven panikartat irrade omkring. Perfekt, nu har jag en liten ”hörna” ledig för nya/andra växter. Jag som svor på att jag inte skulle ha några blomland när jag flyttade in… Det här är det sjätte i ordningen, det blir alltså en ny liten plätt varje år. 😀