Jag har misslyckats med kremeringen, visat trosorna, varit i gång med trimmern och vågat mig i sjön. Mia lånar tak över huvudet.

Misslyckad kremering
Efter frukost tyckte jag mig ana en obehaglig odör från köksspisen. Det var dags att sätta eld på Mias jaktbyten.

Det var onödigt optimistiskt att tro att det skulle lyckas under rådande förhållanden – totalt vindstilla. Eldningen i sotluckan tydde ändå på att det fanns drag, men så snart jag tände på i spisen vällde röken in. Suck.

Liken är på sin höjd svedda, men säkert långt i från förintade. Fast fördelen med att det rök in var ju förstås att jag inte kan känna liklukten längre.

Trosor till kaffet
Idag var ”vägmästaren” i farten i min backe. Sen det gräsliga åskvädret har jag som vanligt haft djupa fåror i vägen upp. Jag har inte påkallat hjälp eftersom det ändå gick bra att ta sig upp och ner. För två år sen var det mycket värre, hela backen var full med djupa ”kratrar”.

Jag frågade om han ville ha kaffe och det tackade han ja till så vi slog oss ner i bersån. Jag hade ingen tanke på att hans utsikt bland annat bestod av mina nytvättade trosor, men han varken klagade eller ville byta plats så han tålde den säkert. 😀

Trimtajm
Idag var det också för varmt för gräsklippning eller potatis­upp­tag­ning. Min plan på att ta upp po­ta­tisen förra veckan sprack alltså. Jag hade viktigare(?) saker för mig.

För att ändå göra nåt nyttigt bestämde jag att värmen inte hindrade mig från att trimma gräset runt rosorna vid tomtgränsen. Den lätta sysselsättningen framkallade också en del svettpärlor förutom sed­vanligt blodvite, men det hör ju till.

Simtur
När jag hade putsat runt planteringarna ner till verandan var jag nöjd och beslöt ta ett dopp. Av nån underlig anledning blev det aldrig av igår? Mia följde med till stranden som vanligt.

Värmen har fått algerna att stiga mot ytan igen, men det låg inga sjok framför bryggändan så jag gjorde dom sällskap en liten stund. Riktigt skönt var det, vattnet är fortfarande 21 grader varmt.

Lånat tillhåll
Idag upptäckte jag var Mia håller till ibland. Jag har ofta sett att hon kommer runt gaveln på uthuset och trott att hon har varit på besök hos herr och fru grannen. Det är hon också rätt ofta vad jag förstår, men inte jämt tydligen.

När ”vägmästaren” var i gång med traktorn kröp hon ut från sommargrannens förråd. Förrådet är låst, men avståndet mellan dörrkanten och marken är tillräckligt stort för att hon ska kunna ta sig in och ut. Bra att veta att hon har en trygg tillflyktsplats där också. 🙂