Jag har bytt år, arkiverat fjolårets bildskörd, laddat tangentbordet, doftar godare än i fjol och saknar en potatissort.

Nytt år
I morse vaknade jag av att det kliade på ryggen. Givetvis på ett sånt ställe att jag inte kom åt att klia så jag var tvungen att gå upp och ta till ryggkliaren. Det var en ny erfarenhet vad jag kan minnas och en lite särpräglad inledning på det nya året.

Nytt år innebär ny väggkalender, ny almanacka och en massa nya mappar i datorn eftersom jag kate­goriserar mina filer efter kalenderår. Det blev dagens första uppgift efter frukost. I övrigt är allt sig likt sen i fjol. Inget nytt väder och inga nya rynkor (vad jag kan upptäcka).

Bildarkivering
Det var också dags att överföra fjolårets bildskörd till disken för bildarkivet. Det var rätt mastigt, drygt 5.600 bilder, alltså ca 15 per dag i snitt. Av dom utgör bilderna till bloggen ca 700 så jag har onek­li­gen varit flitig med kameran.

Att kopieringen skulle ta en hel dag i anspråk fick mig att spärra upp ögonen. 19 GB måste kunna över­föras snabbare än så, vilket det också gjorde. Datorn behagade skämta.

Tangentbordsladdning
Mitt snofsiga tangentbord har uppladdningsbart batteri. Jag har undrat ett tag hur länge laddningen håller. Jag stänger nämligen inte av det till natten, men det vore ju smart förstås. Idag fick jag svar när batteri-indikatorn började blinka.

Efter ca tre timmar var det laddat igen. Lyckligtvis finns det skärmtangentbord att tillgå om man drabbas av abstinens. 🙂

Godare doft
Efter lunchtid tog jag en välbehövlig dusch och lyxade till den med Trésors duschtvål. Trésor (EdP) är en av mina absoluta favoritdofter och en som passar nästan alla åldrar tycker jag.

Under tiden jag stod i duschen blev Mia kissnödig. Jag hörde ljud utanför duschdraperiet och kunde konstatera att hon är i hög grad anpassningsbar. Hennes toalett stod för tillfället ovanpå tvätt­ma­ski­nen men det hindrade henne ingalunda. Där satte hon sig som om den alltid står där.

Jag försökte förtvivlat be henne att inte sprätta omkring sanden mer än nödvändigt, men det föll för döva öron förstås. Instinkten kan man inte resonera med så jag hörde hur sandkornen smattrade mot grejerna som står nedanför. Tur att dammsugaren är uppfunnen.

Efter avslutad dusch avrundade jag doftfrosseriet med Trésors Body Lotion. Oj, vad gott jag doftade! När jag kom in i köket tyckte jag det luktade ladugård i jämförelse, men det måste väl ha varit en ”doftvilla” – hoppas jag?!

Ny potatissort
Om det bara finns köper jag alltid Ginströms potatis för den är jättegod. Senast noterade jag att det hade kommit en skylt med namnet Nikola på lådan med löspotatis, men tänkte inte mer på det.

Nu har jag ätit av den två gånger och är besviken. Antingen är den helt annorlunda än den förra sorten eller så hade den blöta hösten dålig inverkan.

Den ser fin ut utanpå men är inte alls lika mjölig som den förra sorten. Hellre får skalen spricka när jag kokar den än att den känns ”klistrig” så Nikola avstår jag gärna i från i fortsättningen.