För snart nio år sen återvände jag till fosterlandet, men jag har fortfarande bott i Sverige längre än i Finland. Dom åren har satt sina spår när det gäller språket. Finlandssvenska och fennicismer känns inte längre hemtamt.
På ön har det givetvis också hänt en del med språket under dom här åren. Förutom att jag ofta hör finska, finns det tydligen en trend att vara internationell. På en skylt en bit från vägen kunde jag läsa ”4Sale” på en bil som uppenbarligen var till salu om man förstår engelska.
Senast jag besökte sopstationen i kyrkbyn hajade jag till. På en av soptunnorna för återvinningspapper stod det nu också ”Recovered paper”. Då kan man fråga sig vem som har upptäckt eller tappat det? Återvinning på engelska är recycling. Det borde givetvis ha stått Paper for recycling.
En annan skylt som väckte uppseende passerar jag rätt ofta. ”Rooms to let” står det på den. På engelska finns två verb som används beroende på om man vill hyra eller hyra ut. Jag förstår hur skyltägaren tänkte, men dess värre är det fel.
Rooms for rent ska det förstås stå. Annars får man ju den uppfattningen att här finns det rum som jag kan hyra ut. Och så är det väl ändå inte?
Men det finns gott om språkgrodor också på svenska. I ÅU den 21 april läste jag följande: ”Jag är rörd och glad över priset. Det är en fin bekännelse på arbetet för företagsamhet, säger…”
Om det här var ett direktcitat är journalisten oskyldig, men oavsett är ordet felanvänt. Man får erkännande för sina insatser. En bekännelse kan avse religiös tro (trosbekännelse) eller fås från en skyldig som erkänner sitt brott.
Att media syndar är extra illa kan jag tycka. De ska väl ändå vara föredöme i viss mån även om mediespråk tar sig vissa friheter? Men bl a ”bilstall”, ”på stugan” och ”Öppna dörrars dag” stör mig kolossalt.
Senast igår kväll hörde jag en kvinnlig journalist prata om ”illa beryktade vägar”. En klassisk tautologi. Beryktad (med dåligt rykte) är i sig ett negativt ord och behöver alltså ingen förstärkning.
Då och då får jag fortfarande höra att jag har en främmande betoning eller använder obekanta ord och uttryck. Min käpphäst är ordet pärm.
I Sverige är en pärm avsedd för hålslagna papper, har hård rygg och hårda pärmar(!). I en mapp, som i regel är gjord av plast eller papp, samlar man också papper, men den rymmer inte lika många och kan innehålla papper med eller utan hål.
I Finland är det precis tvärtom har jag förstått. Fast det hindrar mig ingalunda från att fortsätta använda ordet pärm eftersom ordet mapp i SAOL definieras som ”förvaringsfodral av papp eller plast för handlingar”.
Rättstavning är också svårt. Nyligen kunde jag läsa ”sveda och verk”, också det i ÅU. Och i lördags diskuterade Vik Husse och jag när man skriver streck, respektive sträck. Det kan vara rätt lurigt ibland.
I Finland nöjer vi oss alltså inte med svengelska eller fingelska. Vi tillämpar gladeligen finsvengelska, alternativt svenfingelska. 🙂
Uddmors betraktelser 