sommarved

av

14.5 – Läsning och andra viktiga göromål

Jag har läst ut en vidrig bok, tömt en vrå, provkärrat ved och haft tebesök. Mia har snott chips.

Mao-bokenEn vidrig bok
Drygt 10 års grävande i hemliga arkiv och ett stort antal personintervjuer resulterade i boken Mao – Den sanna historien på modiga 709 sidor, författad av Jung Chang och Jon Halliday. Nu har jag läst ut den.

Det är en fullkomligt vidrig bok innehållsmässigt. Huruvida författarna är sakliga till 100 % är jag inte kompetent att ta ställning till, men boken lämnar knappast någon oberörd. Mao beskrivs som en maktgalen tyrann och massmördare utan den minsta tillstymmelse till empati.

Av alla världens ledare har han rekordet i att ta död på sina landsmän. 78 miljoner kineser dog under hans tid vid makten. I den siffran ingår både hans anhöriga och hans lojala medarbetare som han utan tvekan offrade när de hade misshagat honom.

Inte ens under sina sista levnadsdagar kunde han uppbåda någon annan känsla än självömkan. Jäm­fört med honom var Hitler och Stalin amatörer.

Massmördare

Tömt en vrå
Igår beslöt jag göra plats för veden jag fick lite oväntat den 10.4 (se inlägg 12.4). Den vrån i vedlidret har jag hittills förträngt, vilket innebar att jag gjorde diverse fynd från tiden när fosterfar levde, dvs på 60-talet.

Tanken var att nyttja dom stora lastpallarna Vik Husse har varit vänlig nog att förse mig med, men min mått­tagning visade sig vara lite fransk om man får säga så. Om jag hade mätt på smalaste stället hade jag genast sett att en lastpall på 120 cm aldrig skulle få plats. Det fick bli lite improvisation och pusslande med småpallar i stället.

Sommarved 2Provkärrat ved
För att se hur ”möbleringen” fungerade, kärrade jag in några vedlass och konstaterade att Vik Husse har rätt igen. Hela vedhögen kommer aldrig att få plats där jag tänkte mig om jag inte bygger upp den väldigt högt. Nåväl, det lilla problemet löser sig nog så småningom.

Tebesök
Idag har jag i vanlig ordning haft ”karl för en dag”. Vik Husse anlände i vanlig tid med sin vanliga skaffning plus en nyhet och drack sitt vanliga te medan vi som vanligt surrade om ditt och datt.

Nyheten bestod i en Pågen-produkt som inte föll mig på läppen. Efter att ha läst inne­hålls­de­kla­ra­tio­nen tilltalade den mig ännu mindre. För att inte såra min generösa och goda vän, påpekade jag att jag är svårflirtad ibland.

Mia äter chipsMia har snott chips
För att få potatischipsen att minska hällde jag upp dom i en skål och ställde fram den till kaffet/teet. Chipspåsen fick jag nån gång vid jultid av en besökare, men dom chipsen föll mig inte heller på läppen så den har blivit liggande i skafferiet.

Åtgången var minimal, så resten åkte ner i det nytömda slaskfatet. Den doften fick Mia att omgående hoppa upp på diskbänken och nappa åt sig ett chip som hon lät sig väl smaka.

Eftersom jag har väldigt svårt att tro att potatischips är nyttigt för katter fick hon nöja sig med ett enda.

Undrar vem som har lärt henne gilla chips? 😀

av

12.4 – Kalasväderssysselsättning

Det är kalasväder, jag har haft tebesök och fått sommarveden, hittat stora skiftnyckeln, druckit kaffe i bersån och räddat liv.

Kalasväder
Idag är tredje dagen i sträck med strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Vid lunchtid igår visade termometern hela 12,8°! Fast det är ett övergående nöje påstår MI. I slutet av veckan får vi hålla till godo med hälften, så det är bäst att passa på att njuta så länge det varar. 🙂

Sommarved 2Tebesök och sommarved
Som omväxling hade jag tebesök i söndags eftersom lördagen upptogs av kunskapsinhämtning. Vi hade bara hunnit börja te- och kaffedrickandet då det hördes traktorljud utanför huset.

En snabbtitt i sovrumsfönstret avslöjade att leveransen av sommarved var på G så vi gick ut och såg på medan traktor och släpvagn skickligt rattades till anvisad plats för tömning. Fyra kubik bestod lasset av enligt uppgift, men Vik Husse bedömde att det nog var med råge.

Efter det korta avbrottet fortsatte vi våra övningar vid kaffebordet tills Vik Husse tyckte det var dags att dra för den här gången.

Hittat stora skiftnyckeln
Sen några dar tillbaka har kökskranen läckt varje gång jag tappat vatten så jag antog att packningen hade gett sig. För att kontrollera antagandet beslöt jag skruva loss kranen, men hade inga lämpliga verktyg förrän jag kom på att jag ju faktiskt är ägare till en skiftnyckel modell större. Frågan var bara var jag hade den?

KökskranIgår hittade jag den äntligen. Den låg i verktygsväskan som förvaras i ett litet skåp under vinds­trappan. Det var förstås sista stället jag letade på.

Dess värre var det inte bara packningen som behövde bytas. När jag tog loss kranen ramlade översta delen av, sönderfrätt av rost. 😦

Jag blev ändå inte särskilt överraskad. För drygt 10 år sen köpte jag den begagnad så den har nog gjort sitt. Frågan är nu om det finns en passande kran att byta till så jag slipper byta blandaren dessutom? Hoppeligen kan den rara rörkillen lösa problemet.

I bersånKaffe i bersån
Både igår och idag har tiden gått åt till träd­gårds­ar­be­te tack vare finvädret. Igår kom jag inte på att jag kunde dricka kaffe i bersån, men det tog jag igen idag.

Som belöning för att jag lyckades beskära jersmi­nen utan att slå ihjäl mig tog jag med mig koppen och en stol ut i bersån. Jag hade gärna suttit kvar och lyssnat på fågelkvittret en stund till, men lövhögarna och krattan väntade.

Räddat liv
Igår eftermiddags meddelade Mia att hon hade fångat ett byte. En fågel såg jag genast och beslöt att om möjligt rädda den. Insatsen lyckades, den flög snabbt i väg och satte sig i stora granen för att återhämta sig.

Groda 2Mia parkerade sig nedanför och muttrade nåt om att mattes inblandning var synnerligen onödig, men så småningom gav hon upp och insåg att fågeln inte tänkte låta sig fångas på nytt.

Idag råkade jag få syn på henne när hon jagade en liten groda. Att grodor också skriker när dom är i nöd hade jag ingen aning om? Ett gällt läte som inte gick att misstolka.

Så snart grodan satt still, tog jag ett försiktigt men stadigt grepp om den och bar den till stranden för att släppa den i vattnet. Där skulle hon garanterat inte försöka ta den. Undrar vad det blir nästa gång?