sommarloppis

av

30.8 – Ett himla rännande

Det har varit en bråd vecka, jag har lånat stövlar, hälsat på en ungdom och fått min andel. Mia tycker jag visar bristande uppskattning.

Bråd vecka
Silverpilen har bara fått vila en dag den här veckan, det har varit ett himla rännande.  I måndags datorsupport, i onsdags möte, igår sopleverans och veckohandling och idag loppisavslut. Tisdagen var enda dagen Silverpilen fick stå orörd och jag fick vara hemma en hel dag. Men det lugnar väl ner sig så småningom.

StövlarI lånta stövlar
Igår efter sopleveransen fick jag en guidad tur längs en del av Söderbybäckens sträckning. Som guide fungerade en av­lägsen släkting som jag inte har träffat på år och dag. Att vi råkar ha samma sko­stor­lek var en fördel, jag var inte utrustad för terränggång så jag fick låna hennes stövlar.

Hennes man följde också med på vandringen. Jag vet inte om min släkting skojade när hon sa att det här var roligare än att plocka potatis? Jag lyckades nämligen komma mitt i potatisupp­tagningen. Hur som helst fick jag en konkret bild av hur bäckområdet ser ut och var bäckarna rinner ihop.

Efter promenaden tittade vi in i deras pågående hus­bygge och innan jag åkte hade jag fått träffa hennes mamma, 92 år, dricka en mugg kaffe med hembakt bulle till och en titt på jordvärmesystemet. Det som skulle bli ett besök på några minuter drog ut till ett par timmar. Men det var väl använd tid, både givande och intressant.

Påhälsning
Idag stängde sommarloppisen. Då jag ringde igår lovade jag hämta återstående prylar mellan tolv och ett idag. 12:54 visade klockan i Silverpilen när jag äntligen kom i väg.

När jag kom till ”Pustis” upptäckte jag att den nya ägaren var på plats så jag tvärnitade och klev ur för att hälsa paret välkomna till byn. Jag har gjort flera försök tidigare, men ingen har varit hemma. Frun i huset skulle komma först på kvällen förklarade den trevlige unge mannen. Jag kunde väl komma på nytt när hon var hemma så kunde jag få kaffe tyckte han.

Jag lovade återkomma en annan gång efter att vi hade pratat några minuter och kastade mig sen i bilen igen. Härligt med flera fast boende och dessutom av det yngre slaget. Medelåldern är ju rätt hög i vår lilla by.

Min andel
Ganska mycket försenad parkerade jag utanför bakdörren till loppisen. Fast jag tror inte att min sena ankomst noterades, ”loppisvärdinnan” hade fullt upp med att städa och plocka undan. Mina åter­stå­ende prylar låg prydligt hopsamlade mitt på golvet så det var fort gjort att lasta dom i bilen.

Sen kom det roliga. Den totala försäljningen hade inbringat 358 € och efter provisionsavräkningen återstod 269 €. Inte alls illa! Det känns också jätteroligt att nån annan får glädje av sånt som jag inte längre vill ha kvar i stället för att slänga det i soporna.

VattensorkBristande uppskattning
Då jag kom hem igår hade Mia lämnat en maffig present innanför köksdörren – en vattensorkshanne av den större modellen. Hon kom springande kort efter att jag hade kommit hem och fick förstås mycket beröm och kattgodis som belöning.

Hon försvann ut igen efter en stund så jag passade på att transportera presenten till en lämplig plats utanför tomten. Men det stod inte länge på förrän hon hade letat rätt på den och kom bärande med den tillbaka. Bakom praktlysingen skulle den ligga tyckte hon och la sig bredvid för att vakta(?) den.

Olyckligt nog råkade fru grannen få syn på den när hon skulle hämta vinbärsblad. Det orsakade ett häftigt utbrott av ”usch” och ”fy så äckligt” eftersom hon avskyr alla slags ”råttor”. Jag har dragit slutsatsen att det innebär djur med lång, hårlös svans. Fast ska man vara noga så har sorkar faktiskt hår­beklädd svans, men det kanske är svans­formen i sig som är obehaglig?

av

12.7 – Gammalt och nytt

Jag har varit glömskare än vanligt, sett presidentens kusin, hämtat nya kannan och besökt en smutsig matbutik. Mia har haft otur.

Glömskare än vanligt
Igår åkte jag till Dalsbruk och uträttade alla ärenden utom ett av dom absolut viktigaste! Jag glömde helt att jag skulle hämta siktdjupsmätaren i Turistinfon. Alltså blev det en ny tur idag.

Bildkälla: yle.fi

Presidentens kusin
När jag lämnade in loppisgrejerna igår undrade inne­hava­rinnan om jag inte hade smycken att lämna i år? Hon hade sålt slut på dom hon hade och ville gärna ha ”lite snyggare”. Trevligt att höra. Hon efterlyste också vardagstoppar och brödassietter.

Igår kväll inventerade jag smyckesförrådet och plockade fram ett antal alster som jag kunde tänka mig att avstå ifrån och botaniserade i garderoben. Några brödassietter kunde jag inte uppbringa, men väl en bordslampa.

Då jag överräckte kläderna la hon dom snabbt på en stol bakom sig och viskade konspiratoriskt att det var en dam inne i affären som helst inte fick se dom. Jag fattade ingenting, men drog slutsatsen att det var nån som var rädd för konkurrens.

När damen i fråga och hennes sällskap hade gått ut, fick jag förklaringen. Damen var presidentens kusin och ville lämna festkläder till försäljning men hade fått nej. Så när jag kom med mina plagg kunde det ha blivit pinsamt.

Fest- och finkläder är inget som går åt på loppis blev jag upplyst om. Damen hade tydligen försökt sälja dom själv när det var kvällstorg men inte sålt ett enda plagg.

PressokannaNy kaffekanna
Heder åt Wuorio igen. För ett tag sen kraschade jag min lilla pressokanna i glas och behövde alltså en ny så jag gick in till Wuorio igår. Nån sån hade dom inte, men sommarbiträdet kollade om det fanns i Kimito och bad dom skicka ner en.

Idag hämtade jag den och blev glatt överraskad. Den här var i samma storlek som den gamla och dessutom i rostfritt stål – omöjlig att slå sönder med andra ord. Finfint. 🙂

Smutsigt i butiken
Trots att jag handlade igår, behövde jag några grejer till från matbutiken. Det första jag såg när jag kom in var att golvet var lortigt och varukorgarna likaså. Det kändes väldigt ofräscht tyckte jag.

Visserligen har det inget med varukvalitén att göra och det fanns förmodligen en godtagbar förklaring men på min tid var det minsann annan ordning. I Ann-Majs butik (i början på 70-talet) torkades golven varje kväll efter stängning och alla kyldiskar tömdes och torkades ur.

I ärlighetens namn ska medges att butiksstorleken då var en helt annan, men att ge avkall på hygi­enen är inte bra. Förhoppningsvis var det en tillfällig lapsus.

Mia har haft otur
Stackars Mia, idag har hon haft otur. Först åt hon en ödla som inom några minuter kom upp tillbaka, sen stängde jag in henne på vinden och till råga på allt trampade jag henne på svansen i misstag.

Lyckligtvis förlät hon mig och spann som vanligt när jag tog upp henne i famn. 🙂

Mia på trappan

av

10.7 – Regnvädersdag

Väderprognosen stämde, jag har fått beställningsbekräftelse, pratat gamla minnen och allvar, prissatt och gjort en för­sälj­nings­lista. Mia har en näbb­mus­dag.

VäderprognosKorrekt prognos
Tack och lov fick väderlekstjänsten rätt – det har regnat mer eller mindre hela dan. Visserligen bara drygt 16 grader men det känns inte alls ruggigt i och med att vinden är väldigt moderat. Ett varmt tack till väder­gu­darna å växternas vägnar.

Förhoppningsvis blir morgondagens prognos lika korrekt. 🙂

Beställningsbekräftelse
På FB blev jag igår tipsad om ett naturmedel mot fästingar för katt och hund och beställde en flaska på sittande stjärt. Om Mia slipper fästingar gör jag också det.

Idag fick jag bekräftelse på beställningen och besked om att Husses återförsäljare kontaktar mig snarast möjligt för att bestämma leveransdag och ‑tid. Hemleverans är nämligen standard för Husses produkter. Lyxigt värre.

Om Fästing Minus verkligen är så effektivt som hundägaren på FB påstod, är alla våra fästing­be­kym­mer snart ett minne blott och Mia slipper bli förgiftad.

Gamla minnen och allvar
Idag klockan 10 hade jag kommit överens med en fastighetsägare om besök. Besöket hänför sig till ett pågående Daphnia-ärende. Fastighetsägaren är välbekant sen många år, så vi pratade en hel del gamla minnen innan vi övergick till allvaret.

Huset han äger har jag inte varit in i dom senaste 50 åren räknade jag ut, så det var en hel del som var annorlunda. Hans mamma stod inte längre vid köksspisen och gjorde blodkorv, hans pappa läste inte tidningen vid köksbordet och stojet från lekande barn hade tystnat för länge sen. Lite vemodigt, men samtidigt mysigt att se att huset har fått nytt liv.

NäbbmusdagPrissättning och försäljningslista
I morgon ska jag äntligen lämna in en del prylar på sommarloppisen. I år är det bara elva artiklar, men det tog ändå lite tid att prissätta dom och göra en för­sälj­nings­lista till ”ombudet”.

Mia har näbbmusdag
Till skillnad från mig är Mia inte ett dugg glad över regnet. Hon går ut och in och jamar uppfordrande. Jag antar det betyder att hon vill att jag ska roa eller sysselsätta henne.

Hon har ändå hunnit med att få tag på fyra näbbmöss hittills, så lat är hon då inte. Näbbmössen verkar vara dom enda som är i farten trots nederbörden.

av

31.8 – Flöjut

Jag har nödgats skaffa nytt tangentbord och hämtat osålda loppisgrejer.

Nytt tangentbord
Den här dagen blev inte riktigt som planerat och har varit ovanligt flöjut (jäktig på jämtska). I morse kunde jag logga in på datorn, men sen var det tji att få tre av tangenterna att fungera. Jag bytte batterier, testade signalen till sändaren och flyttade USB-anslutningen till ett annat uttag, men det var ändå tji. Alltså måste det vara fel på själva tangentbordet.

Tack och lov finns det ett skärmtangentbord, men det är ju inte särskilt praktiskt att använda. Klockan 11.11 var jag redan i Genböle på väg till ZasData för att köpa ett nytt.

Med mig hade jag det gamla tangentbordet som jag skulle skicka till försäljningsstället. Till min stora förtjusning hade det nämligen fem års garanti och eftersom jag köpte det 2009 gällde garantin således. Ibland har man tur. Måste bero på alla skalbaggarna som har visat sig. 🙂

Nu knackar jag på ett vitt Logitech-tangentbord, modell 360. Jämfört med mitt gamla känns det glest mellan tangenterna, ”plastigt” och har onödigt trögt anslag för min smak, men som reserv fungerar det förstås utmärkt. För 39 € kan man väl inte begära mer. Mitt gamla (också Logitech) kostade 60 € för tre år sen så nån skillnad i kvalitet ska det ju vara.

Slut på sommarloppisen
Innan jag åkte till Kimito bokade jag om tiden hos frissan. Det kändes som om det skulle bli ont om tid och för många ensamma timmar för Mia eftersom jag hade lovat hämta dom osålda loppisgrejerna i Dalsbruk klockan tre.

Efter tangentbordsinköpet storhandlade jag inför mammas förestående besök, så klockan var nästan två innan jag var hemma. Efter lite mat och kel med Mia var det dags att åka igen. Jag som avskyr att köra fram och tillbaka flera gånger samma dag, men jag ville hem med matvarorna innan jag åkte till loppisen. 😦

Det var nästan bara mina grejer kvar och det mesta var redan hopplockat, så det tog bara en halv timme att stuva in prylarna i bilen och vara social en stund. ”Loppisvärdinnan” var nöjd med för­sälj­ningen och tyckte hon hade sålt mycket av mina grejer, men skulle stämma av listorna och kon­troll­räkna beloppen innan hon betalade ut det jag ska ha. Härligt att ha pengar till godo!