sommargrannen

av

2.10 – Från soppa till blompensionering

Jag har blivit bjuden på soppa och skrämt sommargrannen, fått klä mig kalasfin, haft tebesök och pensionerat blommor.

Bjuden på soppa och skrämt sommargrannen
Eftersom jag inte hade möjlighet att uppvakta herr grannen junior förra veckan kom vi överens om att jag skulle ta igen det i fredags. Om jag kom kl 19 skulle det vankas ”en salt bit” SMSade junior.

soppa-2Den salta biten utgjordes av en jättegod, thai-kryddad soppa med fylld stut till som intogs medan skymningen sänkte sig över vår lilla by. När det var dags att knalla hemåt var det redan mörkt, men den här gången var jag förberedd med ficklampa.

Kortaste vägen går förbi sommar­gran­nens trappa så jag chansade på att ingen skulle upptäcka mig. Men ack vad jag bedrog mig. En kort stund efter att jag kommit hem, ringde det på ytterdörrens klocka.

Vid trappan stod en ung man som undrade om det var jag som gick förbi nyss?  Jag erkände på stående fot och förklarade att vi brukar ta den genvägen. Men jag kom mig inte för att be om ursäkt för att jag hade skrämt(?) invånarna i huset, vilket ju hade hört till saken kan jag tycka. :-/

Jag är nog så naiv så jag automatiskt skulle anta att det är nån bekant om jag såg en ljuskägla i närheten av huset. Men i sta’n är det kanske ett tecken på fara?

Fått klä mig kalasfin
Redan efter frukost igår började jag planera klädsel och accessoarer till kalaset, trots att det började först klockan tre.  Av den skriftliga inbjudan jag hade fått, framgick att kalaset hölls ”på lokal” och att det serverades ”mat och kaffe”, vilket jag tolkade som krav på lite finare utstyrsel än dom vanliga gå-bort-kläderna.

festkladdÖverdelen hade jag klar för mig redan när jag läste inbjudan, men vad skulle jag ha till den? Och vilka skor och smycken passade bäst till?

Halva nöjet med att gå på ”fint kalas” är för­be­re­del­ser­na tycker jag. Det kräver förstås att man har gott om tid och känner för att delta. Båda villkoren var uppfyllda i det här fallet.

Klockan två var jag klar. Sen gjorde jag mitt bästa för att undvika att Mia strök sig mot mina svarta byxben tills det var dags att hämta upp ressällskapet. Katthår ingår liksom inte i finkläder. 😀

Tebesök
Förra veckans tebesök blev inställt på grund av annat program, men det hade jag glömt att informera om visade det sig. Ytterligare ett tillägg till den pågående feltrenden.

Däremot kom jag i håg att tala om att gårdagen var vikt för kalas, så vi tog idag i stället. Som vanligt var samtalsämnena många och varierande. Timmarna försvann i ett huj. Tack igen för besöket!

Pensionerat blommor
Efter att ha följt besöket till parkerat fordon, vidtog en del praktiskt pyssel. Bland annat behövde vedlådan fyllas på och slaskfatet tömmas.

petuniaPå bänken i verandan stod en kruka med Saintpaulia som jag har tagit död på så den fick sin sista vila på komposthögen bland syrenerna. Sen fick jag syn på amplarna med petunior ovanför trappan och beslöt att pensionera dom på samma ställe. Förr eller senare skulle dom ändå hamna där.

Det blev ovanligt tomt på trappan, men ändå tommare ska det bli. Oktober innebär ju ofrånkomligen höst. Fast för varje dag som går är vi ett steg närmare våren såg jag nån som hade kommenterat på FB. Så sant som det är skrivet. 🙂

av

22.9 – Förbi

Värmeböljan och ljudet av röster är förbi, jag vann ingen bil, har fått en ”felaktig” elev och väntar på rapport. Mias klåda har lugnat sig.

HöststädningVärmeböljan förbi
Det varma vädret har fått kaprifolen att blomma en andra gång och dessutom sätta nya knoppar, blåbärsriset står i blom på sina håll och mina lejongap blommar också på nytt. Men nu är det slut på det roliga.

Igår hade Udden ännu 17 grader varmt trots att solen för det mesta skymdes av molnen. Perfekt väder för att inleda höststädningen! Såpnejlikorna närmast trappan fick finna sig i att bli nerskurna och för­passa­de till sophögen, hammocken är tömd på ”inredning” och blomlandet utanför sovrummet är ansat och delvis modifierat.

Det var bra planering, idag är det kallt och blött och verkligen lämpligt väder för fisksoppa. Bara 8 grader, blåsigare än på länge och det regnar. Väderkontoret har tydligen upptäckt att höst­dag­jäm­ningen är i morgon. 😀

Tyst och lugnt
Eftersom det för det mesta är knäpptyst på Udden, var ljudet av röster under helgen nästan störande tidvis. Sommargrannen hade av allt att döma bjudit in ett gäng herrar som tack vare det fina vädret ofta höll till ute på terrrassen så jag kunde följa deras samtal när jag var ute.

Igår eftermiddag blev det lugnt och stilla. De fyra bilarna avlägsnade sig en efter en och allt blev nor­malt igen. När jag påstår att jag är ljudallergiker ligger det faktiskt en viss sanning i det, jag före­drar tystnad omkring mig. Jag förstår mycket väl varför eremiterna söker sig till obebodda trakter.

Ingen bil
Det hade ju suttit fint med en ny bil nu när Silverpilen är lite skrynklig, men sån tur hade jag inte. Röda Korsets lotteri resulterade bara i ett vykortsset. Fast det var ju förstås bättre än inget. 🙂

CVFel elev
Personalen på Vuxeninstitutet har varit på konferens under dagen så alla samtal har besvarats av damen i växeln. På efter­mid­da­gen ringde hon upp och meddelade att jag har en ny kursdeltagare som vill lära sig skriva CV.

Jag upplyste henne genast om att det inte ingår i PC-/Användarstöd, bara frågor angående dator- och programhantering och tillade att jag för all del kan lära ut hur man författar en CV men att jag inte har tillgång till kursledarens mall/förlaga och inte vet hur dom ska se ut i det här landet. Stackar’n, hon blev nästan förtvivlad över misstaget men lovade rätta till det i morgon.

Som sagt, den enda som inte kan göra fel är den som ingenting gör. 😀

Väntar på rapport
Den 4.9 företogs sedimentundersökningen av sjön som Daphnia beställt. Idag fick vi besked om att rapporten lämnas inom loppet av den här månaden. Det ska bli oerhört intressant att läsa den!

Om det (mot förmodan) visar sig att syret räcker till under så extrema värmeförhållanden som i somras, är det ett klart tecken på att sjöns hälsotillstånd har förbättrats. Inget kunde göra mig/oss gladare!

Mia 2010Mias klåda
Mias klåda har äntligen minskat påtagligt tack och lov. Om det beror på corisonsprutan, årstiden eller nåt annat vet jag inte, huvud­sa­ken är att hon slipper besvären. Dom kala fläckarna på ryggen har således minskat i omfång och hon kastar sig inte längre ner för att klia sig hysteriskt i tid och otid.

Veterinärens antagande kanske var rätt? Att klådan berodde på nån typ av allergi. I så fall får jag facit fram i mars nästa år, det var då hon fick dom första symtomen.

av

22.7 – Digital flora och analog fauna

Jag slipper direktmarknadsföring, har blötlagt i mygglarver, sörjer min inhysing och har tipsat som­mar­grannen. Mia har fångat sin första(?) fladdermus.

BRCIngen direktmarknadsföring
Igår tog jag en titt på vilka uppgifter Befolk­nings­re­gis­ter­cen­tra­len har om mig. Där stod klart och tydligt vem som var min mor och far bland annat, så Swedbank fick ett eget ex i tillägg till juristens redogörelse.

Under Tjänster för medborgare hittade jag alternativet Förbud mot utlämning av uppgifter för di­rekt­mark­nads­fö­ring som jag genast valde. Jag är inte särskilt svårt drabbad av telefonförsäljare, men nu slipper jag ytterligare några förhoppningsvis. På sajten fanns också en del annat intressant, bl a be­folk­nings­sta­tistik. På ön bodde t ex 7.000 per­soner i juni 2014. Sånt är alltid bra att veta ifall nån mot förmodan skulle fråga. 😀

Blötläggning i mygglarver
Jag kan inte minnas att det hänt tidigare, men idag när jag hämtade regnvatten ur stora tunnan upptäckte jag att myggorna har lagt sin avkomma i den. Först trodde jag det var grodyngel, men årstiden är ju fel, dom ”barnen” är redan nästan halvvuxna har jag sett.

Hur som helst bekom larverna mig inte. Mattan som ska skuras åkte i blöt bland dom utan pardon. Jag har svårt att tro att det skulle bli brist på myggor på grund av mitt grymma handlande.

Sörjer inhysingen
I den mindre vattentunnan hade jag ju en insekt som jag fortfarande inte vet namnet på. Tyvärr finns den inte mer, jag begick barm­härtig­hets­mord i förrgår. Den låg uppe vid ytan och dök inte trots att jag rörde vid den så jag förstod att den inte mådde bra eller redan var död. Antingen var vattnet för varmt, maten slut eller så var livscykeln till ända.

InhysingenFör att inspektera den närmare la jag den under förstoringslas i handen. Då såg jag att den ännu rörde på ett bakben, men bedömde att dess tid ändå var ute så jag krossade den i lite hushållspapper för att vara säker på att den inte skulle behöva lida.

Tipsat sommargrannen
Igår anlände hundägarna igen. Två yngre och en äldre hund turas nu om att gå på egna upp­täckts­färder. Idag genade en av dom över tomten nerifrån flyet av allt att döma, den var lerig upp till magen hann jag notera.

Den lekfullaste och nyfiknaste tyckte som vanligt att det var kul att se hur grannen har det så jag motade bort den, vilket fick till följd att dom andra två också blev intresserade. Eftersom matte stod ute och ropade på hundarna passade jag på att tipsa henne om att det kanske vore skäl att sätta upp ett staket, men förslaget vann troligen inget gillande.

Jag har absolut inget emot hundarna, men vill att Mia ska kunna känna sig ohotad på sitt eget när­revir. Det verkar faktiskt som om hon förstår att jag skyddar henne och åtminstone när jag är hemma ligger hon lugnt ute på trappan. Himla tur det då.

Mias första(?) fladdermus
Trots att det är stekhett på vinden under plåttaket gör Mia sina turer dit då och då. I söndags hörde jag ljud därifrån och förstod att nåt var på gång. Mycket riktigt, en kort stund senare kom hon in i köket med en fladdermusunge i munnen.

Den var förstås jättekul och krävde inte särskilt mycket jaktenergi eftersom den rör sig så långsamt på marken. Den skrek hjärtskärande varje gång hon puttade till den med tassen men det hindrade ju henne inte. Det var riktigt synd om den ända tills den så småningom försvann ner i hennes mage.

Fladdermus

av

18.1 – Korta turer och inventering

Jag har fått sällskap, besökt mamma, tagit en premiärtur och inventerat.

SällskapSällskap
Igår eftermiddag såg jag en bil hos sommar­grannen, i morse hade dom förökat sig till tre och idag blev dom fyra. Det lyste så fint i grannhuset när jag släckte strax före midnatt.

Besök hos mamma
Dagens besök hos mamma blev väldigt kort, idag kände hon sig så trött sa hon. Det var till stor del mitt fel, jag borde ha åkt ändå tidigare.

På lördag-söndag serveras lunchen halv tolv. Jag räknade ut att jag skulle komma fram lagom om jag åkte hemifrån den tiden, men när jag kom in till mamma hade hon redan ätit och låg med slutna ögon.

Hon bad tårögt om ursäkt flera gånger för att hon var så trött, trots att jag försökte övertyga henne om att det var OK och att hon hade rätt att vara det. Hon sa att hon hade drömt en massa konstiga saker så jag förstod att natten kanske hade varit orolig. Efter en kvart åkte jag igen.

PremiärturPremiärtur
När jag kom hem gav jag Mia mat, fyllde på dricksvatten och hämtade ved. Eftersom sparken stod i vedlidret och jag hörde röster och hund­skall nere på isen kände jag för en sparktur för att skingra tankarna.

Mia föredrog att vila middag, hon hade varit ute under tiden jag åkte till mamma så nu var hon nöjd med att stanna inne i värmen. Och lika så bra var det, dom tre hundarna på isen hade säkert skrämt slag på henne.

Jag tog en vända runt viken, sen var jag nöjd. En av hundarna fick syn på mig när jag närmade mig stranden och kom springande i full karriär, inom kort följd av de två andra. Jag satte mig på huk och lät dom snusa på mig, men antingen luktade jag illa eller så tyckte dom att jag var oin­tres­sant för dom sprang lika snabbt i väg tillbaka till sina hussar igen.

Inventering
I min varma vardagsjacka och vinterkappan saknades två knappar sen i fjol så jag inventerade mitt digra knappförråd när jag kom in efter sparkturen. Det tog en stund att hitta rätt knappar, men efter­som jag sällan tappar några visste jag att dom borde finnas kvar. Frågan var bara var?

Knappförrådet får inte längre plats i syltburken jag har använt hittills, vilket beror på att knapparna förvaras i sina små plastpåsar som dom ligger i när plaggen är nya. Ordning och reda.

KnappOm jag också vore så ordentlig så jag skrev på varje påse till vilket plagg knappen hör, skulle letandet effektiveras ytterligare. Men så fiffig är jag ju inte bortsett från ett par undantag.

När jag hade sytt i knapparna och utökade förvaringen med en gurkburk fick jag syn på en välbekant, tygklädd, vinröd knapp som väckte glada minnen. Den tillhör en klänning som jag (tydligen) köpte på rea i Östersund nån gång på 90-talet och som var min favorit i många, många år tills jag en dag tyvärr hade ”vuxit ur” den.

Vad jag ska med knappen till vet jag inte, men den åkte ändå ner i burken tillsammans med dom andra. Vem vet, den kanske passar på nåt annat plagg nån gång?