snöskottning

av

16.12 – Stormföljder och signaler

Jag vet varför det blåser i nacken, har skottat för att kunna skotta, uppskattar mina inköp, har sopstopp och begriper mig inte på signal­lampor.

Nackblåst
Att säga att det blåste i nacken och att gardinen vajade när jag satt och såg på TV igår kväll är ingen överdrift. Därför kom jag fram till att draget omöjligt kan komma från golvet som jag hittills har trott. Nu har jag härlett källan. Det blåser från ett par ställen på fönsterkarmarna.

Dom som monterade fönstren måste ha glömt att isolera eller så snålade dom på isoleringen. I sommar tror jag bestämt att jag ska ta loss fönsterposterna och kolla. Tur att det inte är sydlig vind på 20 m/s jämt.

Dubbelskottning
Idag var jag tvungen att skotta innan jag kunde börja använda snösläden. Stormen hade skapat meter­höga drivor som inte gick att forcera förrän jag hade skalat av ett par lager snö. Det var för all del ingen överraskning, jag såg vartåt det lutade redan igår, men bestämde att jag väntar tills dom värsta vindarna har lagt sig.

Vinden var frisk idag också och det började snöa igen. Så snart jag hade skottat mig ut från trappan och kom i vindriktningen insåg jag att jag behövde annan huvudbonad. Tur man är välförsedd med varma kläder.

Lyckade köp
Jag prisar än en gång Jalas-stövlarna jag köpte förra vintern och dom fodrade arbetsbyxorna! Utan dom hade jag blivit både kall och våt när jag plumsade i snön för att ta mig till hammocken och när jag ökade slacket på kabeln till motorvärmaren.

Sopstopp
För tillfället råder sopstopp på Udden – jag orkade inte skotta ända fram till vedlidret där jag förvarar sop­påsarna innan jag går med dom upp till soptunnan. Och att ta sig till soptunnan kräver skidor eller snöskor inser jag. I värsta fall får väl soppåsarna hänga kvar i vedlidret tills snön har smält. 😀

Signallampor
För mig är det självklart att en röd lampa betyder stopp eller att nåt är fel. Den enkla logiken stämmer tyvärr inte allt som oftast. Idag fick jag syn på en blinkande röd lampa i elskåpet och trodde att nåt var fel.

Nehe, se det var det inte alls. En blinkande röd(!) lampa betyder att jag konsumerar el står det i el­mätar­beskrivningen. Varför inte en grön i stället?

Samma fenomen finns på en del batteriladdare. Om jag sätter i ett oladdat batteri förväntar jag mig en röd lampa, men laddaren till t ex kamerabatteriet tänder en grön(!) lampa. När batteriet är laddat slocknar den.

Är det bara jag som tycker det här är knäppt?

av

11.12 – Lugna puckar

Jag är klar med julkort och julklappar, har skottat snö i vanlig ordning och skäms. Mia är uttråkad.

Klar med julkort och -klappar
Igår skrev jag julkorten som ska skickas med snigelposten. Flera av julkorten visade sig vara färdig­frankerade med 1 kl frimärke så dom behöver jag ju inte posta riktigt än kanske.

Idag har jag designat dom digitala julkorten – ett för kunderna och ett privat. Där gick ett par timmar i ett huj. Så mycket konstnär är jag också att jag aldrig är riktigt nöjd med mina alster.

Julklappslistan är också komplett och alla julklappar som ska slås in ligger samlade i en liten hög. Det känns skönt, då slipper jag fundera mer på dom.

Snöskottning
Mina bästa kompisar just nu – bortsett från Mia förstås – är snösläden och piassavakvasten. Igår klarade jag mig lindrigt, men idag var det dags igen. Fast det hade jag inte mycket för, snön har vräkt ner hela eftermiddagen så av min skottnings syns inget längre. Det blir nya tag i morgon.

Killen från DPD ringde och undrade hur vägen såg ut innan han kom med leverans idag. Då hade det ännu inte snöat så länge så jag svarade att den var helt OK. Jag vet inte om han delade min upp­fatt­ning, men han tog sig i alla fall både upp och ner för backarna.

Skamligt
Idag upp­täck­te  jag till min bestörtning att jag (och Kesko) stöder Israel! Om jag hade läst lite nog­grannare på förpackningen hade jag aldrig köpt israelisk paprika.

Kan dom inte leva i fred med sina grannar vill jag inte stötta dom. Men det är så dags nu när jag har ätit upp hälften. 😦

Uttråkad kisse
Mia tycker tillvaron är urtråkig. Ute vill hon inte vara och inne finns det inget intressant att göra. I brist på annat petade hon ur en eukalyptuspastill från skålen jag har på köksbordet och roade sig med en stund igår kväll.

Idag har hon bokstavligen klättrat längs väggarna. Upp på skrivaren, vidare över till bokhyllan, ner på skrivbordet, upp på kylskåpet och in i överskåpet efter väntan på att jag skulle öppna dörren. Där låg hon kvar en stund, men sen hoppade hon ner och ville upp i skåpet ovanför skafferiet i stället, men ändrade sig och gick och la sig i sängen. Stackars kisse, jag förstår att det måste vara tråkigt när det inte är jaktväder.

av

28.11 – Snö, reklam och annan soppa

Jag har skottat snö, retar mig på 48, stinker vitlök och strömbrytaren är på G. Mia är mest innekatt.

Snöskottning
Idag kom den då äntligen, den efterlängtade snön! Marken är vit och fin och livet känns ljusare. Det kändes jätteroligt att få ta fram snösläden igen och skotta.

Och Silverpilen var förstås igen­snöad. Om jag hade varit lite förutseende igår hade jag slängt på kapellet, men så fiffig var jag inte. Men jag har ju all tid i världen att putsa snö så det är inge’ synd om mig.

-2,4 grader (kl 17.40) borgar för att den ligger kvar och enligt prognosen blir det mera snö i morgon. Skönt, då slipper vi vattenklafset och kan börja plocka fram vinterkläderna.

48
Jag begriper inte att inte Konsumentverket ingriper mot allsköns osaklig TV-reklam? Just nu görs reklam för ett antal kroppsvårdsprodukter som gör att man känner sig fräsch i 48 timmar bara man använder just den produkten.

Det gäller allt från barnblöjor och hårvårdsprodukter till hudlotion och deodoranter. Och varför just 48 timmar? Hur kan dom styrka det? Vad händer om jag börjar lukta svett redan efter 24 timmar, får jag pengarna tillbaka då?

Logiken är dessutom helt obegriplig, åtminstone för mig. För att deodoranten ska kunna hålla mig fräsch i 48 timmar kan jag ju inte tvätta mig under den tiden? Hur tänker dom? Det kanske egent­ligen är en kampanj för att spara på vatten?

Vitlöksångor
För ett par dar sen greps jag av en intensiv längtan efter gulaschsoppa när K-butiken hade extrapris på malet kött (köttfärs). Efter snöskottningen googlade jag efter ett recept och hittade ett som jag tyckte verkade bra. Egent­ligen ska soppan göras på nötkött i bitar, men det går lika bra på malet kött tycker jag.

Jag modifierade receptet efter eget huvud och egna smaklökar. Mera vitlök och andra kryddor än det stod i receptet gav en mustig smakupplevelse. Som pricken över i la jag på en generös klick med crème fraîche smaksatt med salt, cayennepeppar och pressad vitlök. Mums fili­babba!

Receptet var omgjort till två portioner men räcker gott till tre. Fast i morgon har jag beställt Kerstins fiskbiffar. Dom jag åt förra gången var jättegoda så jag tar gärna en repris.

Strömbrytare på G
I eftermiddags fick jag mejl från Wuorio att dom har beställt min strömbrytare. Det tycker jag är utmärkt service!

Det ska bli intressant att se vad den kostar? Den som Trollkarlen hade köpt kostade 3,30 € så jag kan tänka mig att Wuorio tar minst 4 € om inte mer. Men det är den värd, jag slipper ju åka flera mil för att hämta den.

Mest innekatt
Det var visserligen roligt att busa i snön när matte också var ute, men annars gör Mia bara korta turer ut. Förmodligen har fler av hennes jaktbyten bäddat ner sig för vintern eller så tycker hon annars bara att det är skönt att vara inne och stretcha lite. 🙂

av

19.2 – Snöigt

Jag har skottat snö, firat en födelsedag, skottat mera snö och företagit en räddningsaktion.

Snöskottning och födelsedagsfirande
Idag hade jag turen att vara inbjuden till skyddslingens födelsedagsfirande. Födelsedagen avverkades för flera dar sen, men ”hemmafirandet” gick av stapeln idag.

Innan jag tog på ”gå bort-klädseln” beslöt jag fylla på vatten. En blick ut genom ytterdörren räckte för att inse att stövelskaften inte skulle räcka till för att ta sig fram till pumpen. Av dom andra gångarna syntes heller inga spår längre, nattens sydostliga storm hade utplånat dom fullständigt. Snösläden nästa.

Eftersom snöfallet fortsatte struntade jag i att skotta resten tills vidare. Det kunde jag ”roa” mig med när jag kom hem.

Stormen hade visserligen bedarrat men vinden var fortsatt frisk så det gällde att klä sig praktiskt för promenaden upp till byn även om termometern stod på -0,8. Kappa, mössa och arbetsstövlar blev en utmärkt lösning.

Förutom mig bänkade sig ett halvdussin personer runt köksbordet. Ett lagom stort säll­skap i mitt tycke. Bland andra godsaker vankades fastlagsbullar (semlor) – mycket lämpligt med tanke på att det var Fastlagssöndag. Som tur fick man välja mellan sylt eller mandelmassa som fyllning. 🙂 Mandelmassa avstår jag gärna.

Efter ett par timmar kändes det lagom att pulsa hemåt igen för att ta i tu med resten av snö­skott­ningen.

Räddningsaktion
Den tunga snön fick mig att avstå från genvägen till uthuset. Huvudsaken är att jag tar mig upp till ”parkeringen”.

Sen slogs jag av tanken på att sparken stod kvar i stranden. Med det här snötillägget finns det då ingen risk för att det går att åka spark på isen så jag pulsade ner för att hämta den.

Sparken syntes tydligt där den stod lutad mot båten, men var fanns skidorna? Dom mindes jag be­stämt att jag hade ställt mot stammen på den stora alen efter min senaste och hittills enda skidtur den 5 februari. Stavarna stod kvar som bevis.

Stormen hade naturligtvis fått dom att kantra och nu låg dom under en halv meter nysnö. Frågan var var nånstans? Efter flera minuters grävande lokaliserade jag till slut båda två och lutade dom mot båten i stället. Sen drog jag sparken upp för backen och ställde den mot uthusväggen där den brukar stå vintertid.

Vilken himla tur att jag kom på att jag skulle hämta sparken! I annat fall hade jag väl inte hittat ski­dorna förrän nån gång i april. 😀

 

av

18.2 – Te- och kaffebesök

Utöver den dagliga snöskottningen har jag druckit te och kaffe i trevligt sällskap.

Daglig rutin
Att skotta snö tillhör den dagliga rutinen sen några dar tillbaka. Medan tvättmaskinen tog hand om tvätten hann jag skotta upp mina gångar. Strax innan jag hade skottat klart runt Silverpilen dök sommargrannen psykologen upp.

Eftermiddagste
Under tiden som hon förevigade mig på bild(!) hade jag putsat färdigt så jag bad henne stiga på. Av alternativen kaffe, te, sprit eller vatten valde hon te.

Hon frågade om det hade hänt nåt nytt i byn, men jag påpekade att jag inte var rätt person att fråga och att jag nog är mer insatt i läget i Syrien än i vad som händer i byn. 😀 Men vi hittade snabbt andra samtalsämnen, bl a dotterns förestående 30-årsdag och förslaget om höjd pensionsålder.

Eftermiddagskaffe
Jag hade nästan hunnit duka av bordet när min före detta granne knackade på. Det var ett bra tag sen sist. Hon tackade ja till kaffe och hade till skillnad från mig en nyhet att berätta från byn trots att hon inte bor här längre.

Efter kaffet undrade hon om jag hade lust att skanna tre gamla fotografier till henne och det ville jag förstås gärna. En kort stund senare tackade hon och gick för att hinna ut på en promenad innan det blev mörkt.

Så passerade den eftermiddagen.

 

av

12.2 – Snösöndag

Jag har fått ett motionspass, letat efter snörakan och gjort en ”provrakning”.

Motionspass
Jag blev förbluffad över snömängden när jag gick ut efter lunch.  Flingorna såg inte så stora ut men hade duggat tätt i flera timmar så alla stigar var igensnöade. Första gången i år jag fick skotta ”på riktigt”. 🙂

Jag tänkte först strunta i genvägen till uthuset, men hur det nu var kom jag ändå fram till att jag skulle anstränga mig lite till, så nu är triangeln fullständig igen. Jämfört med i fjol är snö­mäng­den minimal, men strax före julafton 2010 hade vi ungefär lika mycket snö kan jag se av bilden jag tog då.

Snösläden fick också tjänstgöra som transportsläde. När jag ändå var i farten tyckte jag det var lika bra att fylla på vedförrådet och fraktade vedbäraren på snösläden för att slippa bära den. Snön har onekligen vissa fördelar.

Var är snörakan?
Snön rasade från hustaket i omgångar under tiden jag skottade, vilket påminde mig om att jag gott kunde inviga den nyinköpta snörakan. Men var hade jag ställt den?

Jag fick för mig att den var delvis blå, men hittade inget som överensstämde med synminnet, varken i boden eller i vedlidret. Hade jag kanske varit så fiffig att jag ställde den i vindstrappan för att ha den nära till hands? Nix, där fanns den inte heller. Märkligt.

Då måste den ju finnas i boden eller vedlidret. Några andra förvaringsställen har jag inte. Jag gick tillbaka till boden och kollade noga, men ingen snöraka.

In i vedlidret igen, men där fanns absolut inget blått. Däremot en avlång kartong som var oöppnad. När jag vände på kartongen såg jag en eti­kett som avslöjade att innehållet var det jag sökte. En brun kartong blev alltså delvis blå? Jag har tydligen ett allvarligt fel på synminnet. 😦

”Provrakning”
Efter att ha slitit upp kartongen och skruvat fast stödbenen på snöbladet var jag klar för ”prov­rak­ning”. Fullt utdraget blev teleskopskaftet mer än tillräckligt långt, men vikten räckte inte riktigt till för att bladet skulle hugga tag i snön, delvis beroende på en i mitt tycke onödig böj på bladet.

Troligen är snörakan mer lämpad för att skuffa ner snön än för att dra ner den, etiketten till trots. Men det gick ändå bra att tömma trapptaket, vilket förstås resul­te­rade i en ny skottningsövning för att få bort den kompakta snöhögen framför trappan.

Onekligen bästa verktyget hittills och det kräver tacksamt nog ingen stege. Hur dom har tänkt att en rak borste på en rak stång ska kunna rengöra takrännan är dock för mig en gåta? Men det kanske beror på att min tekniska begåvning är något inskränkt?