skyddsstövlar

av

13.1 – Säkert och osäkert

Jag har höjt datasäkerheten en nivå, invigt skyddsstövlarna, varit social och tillhör kategorin hopplös. Mia är en utbrytare.

Höjd säkerhet
Förutom livrem och hängslen (Carbonite och Dropbox) har jag dessutom försett mig med säker­hets­bälte. Sen igår syn­kroni­se­ras mina tre viktigaste mappar kontinuerligt online och med Zenbook med hjälp av Acronis True Image Home 2012 och 250 GB lagringsutrymme.

Programmet är väldigt omfattande och inte särskilt an­vändar­vän­ligt, men när jag har läst hand­boken (239 s) lär jag väl begripa mer. Jag testade programmet redan 2006, men blev inte vän med det då och övergav det, men har fått ”nytändning” sen jag läste en positiv utvärdering.

I morgon ska jag klona hårddisken har jag tänkt. Min gamla Maxtor gör ingen annan nytta så jag kan lika gärna experimentera med den. Tanken är att jag ska kunna använda den som system­disk om/när den befintliga rasar (igen).

Bra betyg
Skyddsstövlarna tål också snö. 😀 Och klarar isigt underlag ganska så bra. Stövlarna invigdes idag när jag skulle förbereda Silverpilen för en utflykt. Varma och bekväma är dom också.

Eftersom den minsta storleken var 40 och mina fötter är max 39or, har jag satt i (mitt sista par) fårskinnssulor i dom. Det blev perfekt. På så sätt behöver jag inte slita på strumpparet som följde med stövlarna. 😉

På visit
I eftermiddags var jag inbjuden på besök hos min före detta chef. En dam som jag har träffat tidigare deltog också. Den damen hade för övrigt dom sötaste yllesockor jag nånsin sett! Sockmönstret bestod av vita kattungar.

Jag hade ju inte så mycket att tillföra samtalet eftersom jag vistas mest på Udden och sällan träffar nån som vet nåt nytt, men det kändes trivsamt att bara sitta och lyssna till damerna som venti­le­rade ditt och datt. Tio i fyra tackade jag för mig och åkte vidare till frissan.

Bildkälla: http://www.twice.se/astro-arshoroskop-2012-jungfrun.html

Mobbad
Efter fyra år känner frissan mig rätt bra och vet att det går att skoja med mig om det mesta. Vi var för all del mycket seriösa när vi ventilerade effekter av kemikalier och tillsatser, men sen kom vi in på personliga egenskaper.

Frissan trodde jag kanske är född i Vattumannens tecken, men när jag sa att jag var Jungfru, utbrast hon med emfas: ”Jungfrur är hopplösa!”. Hon baserade uttalandet på egen erfarenhet och berättade om en Jungfru hon känt som var extrem pedant – en egenskap som är typisk för Jungfrur.

Jag ”tröstade” henne med att jag har Fisken i Månen och därför saknar den egenskapen, även om den slår igenom i vissa avseenden. Vi var helt ense om att det är skillnad mellan att ha ordning och att vara pedant. Vi kom ändå fram till att vi båda är noggranna när det gäller yrket och sätter en heder i att göra ett bra jobb.

Utbrytar-Mia
Det sista jag såg när jag stängde dörren igår för att åka till kursen, var Mia som var fullt upptagen med att äta sin lunch. Det första jag såg när jag kom hem och hade stigit ur bilen var också Mia!?

Först trodde jag inte riktigt på mina sinnen. Visst sjutton hade jag stängt in henne när jag gick? Hur i all världen kunde hon då vara ute? Hon var sååå glad över att se mig och fjäskade extra mycket.

Jag kunde omöjligt tro att nån hade låst upp, gått in och släppt ut henne, så hon måste ha tagit sig ut för egen maskin. Mycket riktigt, köksdörren stod på glänt. Den inre köksdörren var lätt att få upp, för den hade jag inte slagit igen, men tydligen hade jag inte stängt den yttre dörren tillräckligt ordentligt.

Det behövs tydligen höjd säkerhet på flera håll. 😀

 

av

10.1 – Gosh!

Jag är ”ohygienisk”, HPn har fått en sista chans, jag har fått mat på byn, doftar som mamma och är lycklig ägare till skyddsmärkta stövlar.

Blåst på duschen
Precis när jag var på väg i duschen blev det elavbrott. Himla tur att det var innan, annars hade jag fått stå där med rumpan bar och inte kunnat tvätta mig klart.

Sen förra elavbrottet vet jag att vattnet räcker till en ”kattvask”, så det fick bli en sån i stället. Dom jag skulle träffa fick stå ut med mina smutsiga, spretande hårtestar.

När jag drog på mig kläderna kom strömmen tillbaka. Så klart. Men nu ändrade jag mig inte. Jag hade diverse ärenden att uträtta och en kaffetid att passa.

Sista chansen
Efter att jag installerade Acronis True Image Home på min gamla bärbara HP la den av. Jag kunde logga in, men sen ”frös” den då den hade laddat bakgrundsbilden. Jag har ju för all del två andra datorer så jag är inte beroende av den ens som reservdator, men i det här skicket kunde jag varken använda den eller försöka sälja den.

Att slänga den på tippen förespeglade mig ett kort ögonblick, men det kändes väldigt fel. Jag kunde starta den i felsäkert läge, men systemåterställningen fungerade inte, så idag skulle ZasData få ta hand om den. Jag behöv­de i vilket fall färgpatroner till skrivaren.

Den trevliga teknikern hade ett fiffigt förslag när jag talade om att den kunde få tillbringa sina sista dagar som surfdator. Han rekommenderade Linux med Ubuntu som användargränssnitt. Bra lösning tyckte jag och lämnade antikviteten i hans kunniga händer.

Oväntad måltid
När jag hade uträttat resten av ärendena, anlände jag så småningom till ”kaffestugan”. Jag hade mutat till mig eftermiddagskaffe hos händige släktingen genom att lova köpa kaffebröd hos Kimitobagar’n.

Jag blev totalt överrumplad av att bli serverad en komplett måltid! Han hade hållit resterna från lunchen varma tills jag dök upp, den go’a gubben. Sån mat vankas det minsann inte på Udden – hjortkött med svampsås och ris. Så kallat viltris. 😀 Jättegott!

Kaffet och mina medhavda gräddmunkar satt som plåster på såren…? Nä, det var en kon­ta­mina­tion, så kan man inte säga. Som bomull kring hjärtat kanske? Eller snarare påbyggnad på fettvalkarna.

Efter en pratstund som omfattade både glaciärer och en snabbkurs i ellära, kände jag på mig att Mia var hungrig och åkte mätt och belåten hem.

En doft av mamma
Mia satt på trappan och gäspade när jag kom lastad med alla mina kollin, men skyndade sig in och påpekade ljudligt att hon var hungrig så jag prioriterade förstås hennes matskål. Sen tog jag av mig ytterkläderna, bytte om till ”hemmadress” och packade upp.

Ett av kollina innehöll en leverans från Sokos nätbutik, min senaste shoppingsajt. Att handla kosmetika på ön inskränker sig till ett Lumene-ställ hos S-Market i Kimito som sällan motsvarar mina önskemål eller behov, så nu har jag upptäckt att Sokos har ett stort urval i sin nätbutik. Bland annat mammas härliga doft.

I julas hade hon nämligen en av Paco Rabannes dofter som jag blev stormförtjust i. Jag fick visser­ligen en parfymflaska av henne i julklapp som jag också gillar, men den är lite ”somrig” tycker jag, så den får ligga till sig ett tag.

Jag chansade också på att köpa Gosh’ färgade läppglans. Inte alls så illa. Jag utgick från att den grällaste färgen skulle tilltala mig, oavsett nyans. Den var ändå rätt mesig med mina mått mätt, men duger bra till vardags.

Det har tydligen hänt en hel del på produktutvecklingsfronten. På flaskan sitter en liten spegel och av misstag upptäckte jag att det finns en lampa i korken. Gosh! Undrar hur mycket extra jag får betala för dom finesserna?

Säkra stövlar
Hos Varu-Tjänst behövde jag också ett par artiklar idag och gjorde dessutom ett sällsynt impulsköp. Jag fick syn på Jalas’ arbetsstövlar för vinterbruk som det är extrapris på just nu.

Man kan ju undra varför i fridens namn jag behöver skyddsstövlar som är testade av Arbets­hälso­insti­tutet och som är antistatiska, stötdämpande, värme‑ (max 300°) och oljebeständiga, halksäkra och försedda med spiktrampskydd? Jag har faktiskt inget bra svar på den frågan…?

Jag hade inte en tanke på att köpa några stövlar förrän jag såg dom. Antagligen kommer dom att rädda mig från nåt allvarligt missöde framöver eftersom jag är bergfast övertygad om att det finns en mening med allt som sker. 🙂