roddtur

av

12.8 – Förändringar

Tranorna börjar röra på sig, jag har börjat med guidade roddturer och man behöver nästan mössa och vantar. Mia har nya rutiner.

Tranor
Igår på förmiddagen flög fyra tranor på låg höjd västerut över Udden. Så klart hade jag inte kameran till hands, annars hade jag fått en pangbild.

När tranorna börjar röra på sig är det ett av tecknen på att sommaren oåterkalleligen är till ända. Dom stora flockarna ger sig av framåt oktober och då blir jag gråtfärdig. Sen får vi inte se dom förrän i april nästa gång. Men hellre det förstås än att dom hungrar och fryser ihjäl!

Vit näckros 2Guidad roddtur
Den ena av gårdagens kaffegäster hade aldrig sett vit näckros på sin växtplats så jag föreslog om­gående en roddtur. Efter en viss tvekan vann förslaget  gehör och blev mycket väl mottaget när dom vita skönheterna väl låg inom synhåll.

Det föreslogs att jag kunde börja med guidade roddturer för dom som är intresserade av flora och fauna i vid sjön. Faktiskt kan jag tänka mig att den miljön skulle vara oerhört exotisk för nån som aldrig har vistats vid sötvatten i Skandinavien, men frågan är hur man når den turistgruppen? Annonser i Saharas Allehanda kanske? 😀

Mössa och vantar
I morse hade nattens avlägsna åskväder ordnat till det så att termometern hade fastnat på 14,2 grader klockan 8.40 och det regnade. Vinden var dessutom frisk så det kändes obehagligt kallt jämfört med tidigare dagars temperaturer. Det räckte inte längre med varmaste bikinin, full klädsel plus mössa och vantar behövdes snarare.

Så småningom fick solen övertaget och det blev något varmare, men den sköna värmen som vi är bort­­skämda med infann sig aldrig. Dess värre är det ju inte så mycket annat att hoppas på längre.

Mia har nya rutiner
Igår frestade Mia på mattes nerver rätt hårt. Hon gick ut strax efter åtta och återkom först fem timmar senare, slängde i sig mat och försvann ut igen. Kvart i sju gick jag ut och lockade på henne. Det är helt OK att hon går sina egna vägar bara hon visar sig med jämna mellanrum och helst mindre intervall än fem timmar!

Mia i soffanHon kom nästan genast när jag ropade. Hon sprang som om hon hade ett blodtörstigt monster efter sig och tittade oroligt upp mot skogen när jag tog henne i famn. Det tog en god stund innan hon började spinna som hon brukar.

Troligen hade hon registrerat fara å färde och antingen hållit sig gömd eller fått hemvägen avskuren. Det hindrade henne inte från att gå ut en sväng på nytt efter att ha fått mat, men hon var tillbaka redan halv nio och la sig på soffan som vanligt när hon gör kväll. Skönt.

Den tidiga ingången betydde å andra sidan att hon var utvilad och rastlös tjugo över fem i morse. Jag fick respit i tjugo minuter men sen fick jag lov att släppa ut henne.

Eftersom det regnade ville hon snart in igen och gav så småningom upp försöken att få upp matte ur sängen. Matte hade nämligen en del sömn att ta igen efter nattens åskmuller och störtregn. En sån där lampan-tänd-natt med andra ord.

Tydligen har jag ändå gjort mig förtjänt av en ”present”. Nån gång under dagen har hon tagit in en näbbmus till mig. Just nu gömmer den sig i hörnet bakom brandsläckaren. Eller så har hon kanske sparat den som tidsfördriv till i kväll?

av

På böljan den blå


Mia på sjön!

Tro det eller inte – Mia har åkt roddbåt idag! Hon följde som vanligt efter mig ner till stranden och efter en del övertalning hoppade hon ombord. Det blev för all del en kort sjöresa. Efter ett tiotal år­tag blev svansen dubbelt så tjock då hon hade konstaterat att hon var omgiven av vatten på alla håll. Hon började låta som när hon åker bil så jag tog henne tillbaka till bryggan.

Men hon var heller inte nöjd över att jag lämnade henne och rodde i väg på veckans mätuppdrag… Hennes övergivna jamande hördes en lång stund. Hon tycker antagligen att det är farligt för mig också att ge sig ut på sjön.

Mia på bryggan

Hon var desto gladare när jag kom tillbaka. Hon hade väntat i stranden och la sig på bryggan för att bli kelad med. Hon åmade sig så hon till slut ramlade ner, men hade turen att landa i strand­vege­tationen i stället för i vattnet. 🙂

av

21.5 – Värmeslag

Idag slutade jag fungera, men har ”klätt” hammocken och fått en roddtur.

Nytt värmerekord
Dagens toppnotering slutade på 25 grader. 10 fler än igår och varmare ute än inne. Onekligen lite chockartat, men jag klagar inte även om jag slutar fungera vid den tem­pe­ra­tu­ren. Jag kan ju sitta i skuggan och rulla tummarna om jag vill.

På förmiddagen kändes det ännu ganska skönt. Jag gick omkring i morgonrocken som vanligt och passade på att foto­gra­fe­ra­ sommargrannens körsbärsträd som blommar för fullt, men efter lunch började värmen kännas på allvar.

Hammocken i bruk
Efter en nödvändig snabbtur till Dalsbruk på eftermiddagen bestämde jag mig för att ”inreda” ham­mocken. Nåt fysiskt grovjobb kände jag sluffinitivt inte för.

Nånstans på Udden finns det ett mus- eller råttbo inrett med skumgummibitar. När jag drog ut rygg­stödsdynan från emballaget dråsade en liten hög med fyllning ut. Järnspikars. :-/

Hittills har dynorna fått vara i fred, men den här gången hade jag bara trätt två plastsäckar över dynan så jag får skylla mig själv för att jag inbjöd till besöket. Men det är förstås ett i-landsproblem.

Hammocken skulle givetvis invigas. Jag gjorde en improviserad lagning av hålet och la mig på rygg med senaste numret av PC för Alla. Efter ett par sidor insåg jag att jag redan hade läst tidningen – jag har fått dubbel uppsättning av samma nummer.

Vinden nerifrån sjön kändes ändå lite halvkylig mot min bara hud, så tidningen fick tjänstgöra som vindskydd i stället. Sen slumrade jag in och vaknade av att jag snarkade. Fantastiskt skönt att vara lat. 😀

Roddtur
Efter den lilla tuppluren signalerade magen påfyllning. Medan jag slafsade i mig spagetti och kött­färssås (tack mamma för tipset!) ringde den unge gentlemannen och frågade vad jag sysslade med.

”Äter spagetti” svarade jag sanningsenligt. Artigt frågade han om det passade med besök? ”Visst, kom du” fick han till svar.

När vi hade druckit ur våra respektive te- och kaffemuggar ute på trappan frågade jag om han hade lust att ta en roddtur? Det var han med på och ville gärna ro.

Mia följde med till stranden och satt länge kvar på bryggan och tittade efter oss. Jag tyckte bestämt att hon jamade, men jag kan ha inbillat mig.

Målet blev Hästholmen och efter en tur till badplatsen återvände vi. Jag bad att få ro på hemvägen för att få visa hur det ska gå till ”på riktigt”. 😉

Mia hade bytt plats. Hon satt nu på sommargrannens brygga, men kom snabbt springande när vi tog i land och hälsade oss välkomna tillbaka.

Vi satt ute på trappan en stund till – Mia la sig på ”arbetsbordet” – men framåt halv åtta började det kännas kyligt i linne och shorts. Den unge gentlemannen tyckte också att det var dags att bege sig hemåt så vi avrundade snabbt ”sitsen”.

En lat och skön eftermiddag. 🙂