Jag har mätt siktdjup, tappat en bokhylla, förflyttat mig till 80-talet och utfört smärre reparationer.

Siktdjupsmätning
Igår vaknade Mia och jag till en solig och varm sommarmorgon. Framåt 14-tiden visade termometern 25° så det var i varmaste laget, men det är inte så många dagar per år så det är lönt att klaga.

Efter frukost och veckosamtalet till mamma gjorde jag mig redo för premiärmätning av siktdjupet. Jag har blivit tilldelad en plats 50 meter söder om Långholmsudden. Mia följde mig till stranden och gjorde faktiskt ett besök i båten, men när jag frågade om hon skulle följa med, hoppade hon snabbt upp tillbaka på bryggan.

Klockan 13:15 var siktdjupet 2,5 meter kom jag fram till. Lätt molnighet och svag vind, temperatur 24°. Jag förutsatte att temperaturen avser luften och inte vattnet, i annat fall får jag utrusta mig med termometer nästa lördag. Mätningen ska nämligen göras en gång per vecka av samma person och helst vid samma tid.

Saknad bokhylla
Tack vare en saknad sektion till bokhyllan blev det snabbstädning på vinden på eftermiddagen. Jag fick för mig att jag skulle möblera om bokhyllssektionerna i ”salongen” och försökte leta rätt på en hörnsektion på vinden. Men hur jag än letade fanns den inte. Inte i boden heller. Hur i all världen kan man tappa bort en bokhylla frågade jag mig och gav upp till slut.

Medan jag borstade tänderna i morse kom jag på var den fanns. Den stod redan i vardagsrummet och har alltid stått där… Vid ommöbleringen för några år sen ställde jag båda hörnsektionerna på va­rand­ra eftersom jag hade gjort det samma med hyllsektionerna. Då så, var det problemet löst. Gissa om jag kände mig dum? 😀

Åter till 80-talet
Efter att ha klätt mig i ”arbetsbikini” och startat tvättmaskinen satte jag i gång med att flytta om bokhyllan. Det innebar också flytt av ena högtalaren trodde jag, men det behövdes inte alls insåg jag efter en stund. För att testa att den fortfarande fungerade, plockade jag fram ett magnetband med diskomusik som låg lämpligt till.

Jag blev förvånad över att det fortfarande fungerade… En del låtar släpade tidvis, men lät gjorde det. Precis som i början av 80-talet. Bandet var inspelat av Kalle så jag antar att det var en av mina kolleger på Esselte System i Göteborg som hade förärat mig kassetten, nån annan Kalle kan jag inte minnas från den tiden.

Klockan ett var jag klar med ommöbleringen och intog lunch i skuggan på trappan till dånet av disko­musik. Att det hörs musik på Udden händer högst ett par gånger per halvår.

Jag konstaterade att det var fler än jag som hade arbetsdag på en söndag. Från ”Möllers” hördes sågljud och taktfasta hammarslag och herr eller fru grannen hamrade också på nåt. Innan filbunken var uppäten tystnade äntligen den enformiga musiken. Kalle och jag hade nog inte riktigt samma musik­smak.

Smärre reparationer
Under mitt letande och snabbstädningen på vinden igår stötte jag till tyggarderoben där jag förvarar höst‑ och vinteröverdelar. Det hördes ett rasslande när alla galgarna föll ner. Järnspikar. Alla kläder låg nu i en hög på botten av garderoben, vilket måste betyda att stången som galgarna hänger på hade gett sig.

Jag tömde garderoben och tog ner den på trappan för att lista ut hur jag skulle lösa problemet. Det visade sig räcka med två grova skruvar i vardera änden. Så bra. Upp tillbaka med den och in med kläderna igen.

Idag plockade jag fram min tångkollektion. Ett halsband behövde fixas. Det slet jag med en god stund utan verktyg för ett tag sen, men la det åt sidan för att tålamodet tröt och för att mina fingrar var för klumpiga som verktyg.

Med två av Clas Ohlsons tänger – inköpta i originalvaruhuset i Insjön i Dalarna 1989 – gick repa­ra­tio­nen som en dans. Vilken tur att jag har dom kvar efter allt flyttande. 🙂