Igår saknade jag ett ok, skottade snö, bar ut och in och letade efter kommandoraden. Idag har jag skottat snö förstås och firat en födelsedag.

I brist på ok
Efter att ha sett fotspår i snön igår, beslöt jag att jag också kunde ta mig fram genom skogen. Nu skulle alla soppåsarna väck.

Problemet var att få med sig alla sju påsar samtidigt, men det har ju kineserna löst för flera tusen år sen. Dock blev det en modifierad variant. Jag fick syn på en lövkratta och trädde dom första fyra på­sarna på den, satte upp den på axeln och hängde resterande i framänden.

Krattan förhindrade att påsarna åkte av baktill, dom främre hade jag ju inom synhåll och kunde hålla koll på. Perfekt hjälpmedel i brist på ok. Det ska förresten finnas ett nånstans, frågan är var? Men jag kan eventuellt också ha lämnat det till försäljning? Hm, tål att undersökas.

Snöskottning
Att skotta snö tillhör den dagliga rutinen numera. Det har snöat så gott som dygnet runt sen den 13.12, vilket innebär att det finns ett nytt lager varje morgon. Nu är det faktiskt inte särskilt roligt att skotta längre. Snövallarna är redan så höga att jag med nöd och näppe orkar tippa upp snön med snösläden. Snart måste jag röja nån slags tippstation.

Bära ut, bära in
Varannan dag behöver slaskfatet tömmas och vedlådan fyllas på eftersom jag eldar varje kväll i köks­spisen. Igår var en sån dag. Inte särskilt betungande eller tidsödande jämfört med snö­skott­ningen.

Kommandorad?
Byns invandrare ringde i lördags och behövde assistans med datorn, eller snarare DVD-skivorna han lånat på biblioteket. Han beklagade sig över snö­mängderna och konstaterade att det enklaste vore att köpa en flygbiljett till Hawaii.

Sent igår eftermiddags dök han upp med datorn och skivorna. Jag hade redan varskott om att jag inte alls var säker på att jag kunde lösa problemet, vilket visade sig vara med sanningen överens­stäm­man­de. Biblioteken i Finland tillämpar av allt att döma en speciell typ av kryptering för att förhindra kopie­ring.

Varken Ubuntus Media Player eller VLC Media (som skyddslingen har tipsat mig om) lyckades läsa skivorna. En sökning på felmeddelandet gav vid handen att det för vissa länder behövs en kodsnutt som ska skrivas in på kommandoraden. Och var hittar man den var nästa fråga?

Så småningom lyckades jag hitta den, men insåg att här gick definitivt gränsen för min förmåga,  Linux-kommandon ger jag mig inte på. Jag googlade på felmeddelandet igen och hittade en liten program­snutt att ladda ner och installera i stället, men dess värre gjorde den ingen skillnad. Skivorna gick ändå inte att spela upp. Så bra gick den assistansen. 😦

Takskottning
Dagens snölager var rätt tunt och gick fort att få bort, så jag beslöt att lätta på vikten på trapptaket i stället. Konstruktionen är som bekant inte den tåligaste och nu var snö­lag­ret mer än en halv meter tjockt (enligt mitt ögonmått).

Jag hämtade snörakan och satte i gång. Det var en klok åtgärd också av den anledningen att snön nu är kall och lätt. Inte ens då snön hade dråsat i backen var den särskilt hårt packad så det tog inte alls lång tid att bli av med högen framför trappan. Jag övervägde att hämta presenningen jag har på vinden för att slippa skotta men kom fram till att det skulle ta lika lång tid att gräva fram den under allt bråte som att skotta.

Födelsedagskaffe
Vid halvfem-snåret rustade jag mig för avfärd till födelsedagsfirande uppe ”i centrum”. Äntligen har jag lärt mig att man stoppar in byxbuntarna innanför stövlarna om man vill hålla sig torr. Jag tänkte givetvis gå skogsvägen. Mia hade absolut inget emot att stanna inne, så jag låste in henne och gav mig av.

Spåren från gårdagens utflykt underlättade framkomligheten, fast nån stig kan jag inte påstå att det finns. Då krävs det nog många fler fötter. Men uppe vid soptunnan blev det ju lätt att ta sig fram så den korta sträckan är det inte mycket att beklaga sig över.

Det var förresten första frågan jag fick när jag kom fram: ”Har du gått runt eller kom du genom skogen?” Att erkänna att man gått runt, dvs längs byvägen, är ju en prestigeförlust så jag svarade lite kaxigt men sanningsenligt: ”Genom skogen förstås!”.

Sen bänkade vi oss i salongen, drack kaffe och plockade i oss av alla sju sorter i vanlig ordning medan vi pratade om snömängd, slamtömning och andra viktiga saker. Ett par timmar försvann fortare än kvickt. Ett trevligt avbrott i dom dagliga rutinerna. 🙂