Mia har bett att få författa det här inlägget. Matte har tolkat och antecknat.
Nu ska du få höra vilken matte jag har!
Min matte är nog bra på många sätt, men tyvärr både ser och hör hon illa har jag märkt. Idag till exempel stängde hon in mig hela dagen och visste inte ens var jag höll till! Sånt är ju svårt att tolerera för en fri själ som jag.
Alla dom andra gångerna har hon saknat mig efter nån timme men idag försvann hon med den där stora silverfärgade saken som brummar och luktar illa baktill och kom hem först sent på eftermiddagen. Jag räknade ut att jag var instängd i nästan fem timmar!
Du förstår ju vad det förde med sig… Jag hann bli både hungrig och törstig och kunde inte alls ha koll på reviret. Och alla mina försök att ta mig ut misslyckades.
När jag äntligen hörde brummandet och ljudet av henne igen trodde jag förstås att hon skulle släppa ut mig. Men icke. Inte ens fast hon var in i vedlidret som ligger vägg i vägg med boden där jag satt. Hon bara slog igen dörren och gick därifrån.
Efter en stund hade hon dessutom mage att locka på mig! Att jag sa ”jag är här” hörde hon inte. En låång stund senare kom hon ut och lockade igen. Då ropade jag ”jag vill uuuut” men tror ni hon kunde avgöra var ljudet kom i från? Nä, just det, hon gick åt helt fel håll.
Jag insåg att enda chansen var att ropa igen och då hörde hon mig faktiskt tror jag för hon närmade sig uthuset och undrade om jag var instängd nånstans? Vilken fråga! Jag hade lust att vråla ”JAAA, vad tror du?” men beslöt att låta nåd går före rätt den här gången. Huvudsaken att hon släppte ut mig fortast möjligt.
Sen öppnade hon fel dörr hörde jag, men jag sa ingenting. Nu måste hon väl ändå fatta var jag fanns? Och faktiskt, nu hajade hon. När hon öppnade dörren och såg mig bad hon ödmjukt om förlåtelse, men jag svarade inte. Lite kunde hon gott få plågas.
Ni förstår vad skönt att få springa på fuktigt gräs och andas frisk luft igen! I boden är det rätt så dammigt nämligen, för att inte tala om hur tråkigt det är. Nu gällde det att få henne att begripa att jag var vrålhungrig. Jag sprang genast in till köksdörren och bad henne skynda på.
Alltid när jag har varit duktig eller när matte har dåligt samvete får jag godis. Alltså fick jag några godisbitar medan jag väntade på maten. Den satt fint må du tro.
Gårdagen var förresten inte så munter den heller förresten. Matte brydde sig inte alls om mig fast jag försökte få henne intresserad flera gånger. Hon slängde bara några godisbitar åt mig och sa att jag hade mat i skålen. Sen fortsatte hon prata med vår besökare som jag för all del gillar, men han satt ju kvar så himla länge så jag blev less.
När han så småningom försvann såg jag min chans. Matte stökade med en massa papper på köksbordet så jag hoppade upp och la mig så nära henne som möjligt för att äntligen få lite ömhet och kärlek.
Det blev nu inte mycket bevänt med det. Hon bara skuffade undan mig och sa nej hur jag än bar mig åt. Till slut lyckades jag pricka in en plats utan att bli åthutad och blev faktiskt pussad och kramad. Jag hade ju tänkt mig att hon skulle ta mig i famn och att vi skulle umgås ett tag, men icke sa Nicke. Då bad jag att få gå ut, här var det ju ingen idé att vistas.
Men däremellan vill hon minsann gosa med mig! Du skulle ha sett och hört henne igår kväll när hon gick runt med ficklampan och ropade på mig. Då dög jag helt plötsligt. Det var bara det att jag var strängt upptagen med en jakt.
Jag började tycka synd om henne till slut, så jag greppade skogsmusen och gick henne till mötes. Och oj, vad poppis jag var! Efter det lugnade hon sig och gick in så jag kunde avsluta jakten i godan ro. Då jag var klar kändes det som om det började bli läggdags så jag gick också in och så småningom la jag mig på min plats i sängen bredvid matte.
Sist och slutligen är hon nog ganska bra ändå min matte, så jag har redan förlåtit henne alla fadäser. Man är ju inte långsint menar jag. 😉 Tack för ordet.
Uddmors betraktelser 