läkarbesök

av

Allt ser bra ut

Ju äldre vi blir, desto viktigare är hälsan. I det avseendet är jag lyckligt lottad. 😊

Den 25.2 snöade det ymnigt, men Husse rattade bilen med stadig hand till Bjärnå, cirka en timmes bilfärd från Udden. Jag hade tid hos ögonläkaren där. På vår ö finns varken optiker eller ögonläkare.

Här fick jag det första positiva beskedet. Ögon­läkaren konstaterade att mina ögon mår bra och att synen inte har försämrats de senaste två åren. Skönt att höra. Vi kom överens om att jag gör ett nytt besök om två år.

Den här tiden på året är det också årskontroll efter bröstoperationen. I år innebar det två besök i Åbo. Dels en träff med onkologen, dels mammografi och ultraljudsundersökning en vecka senare.

Onkologen klämde, tryckte och lyssnade en stund innan han sa att allt såg bra ut. Ett upp­skattat besked också det.

I går gjorde vi nästa besök i stan. Att ta sig till en okänd plats i en okänd stad är alltid en utmaning, men det gick bra. Att leta sig fram till läkar­mottagningen i Hansa-kvarterets tredje våning var däremot en utmaning.

Efter att ha irrat runt ett tag fick vi syn på mottagningens namnskylt på väggen och styrde kosan ditåt. Då hade vi redan prövat med två hissar, men den tredje visade sig vara den rätta.

Den ena damen i receptionen betjänade mig på flytande svenska, vilket var en trevlig över­raskning. Röntgenskötarna var inte lika språkkunniga, men jag förstår ju faktiskt finska riktigt bra när jag vill, så det var inga problem.

Att mammografi är en lindrig form av tortyr vet jag sen tidigare. Möjligen är mina bröst extra ömma eller känsliga?

”Det ser bra ut” fick jag höra innan det var dags för ultraljudet i ett intilliggande rum. Läkaren inledde med att bekräfta det positiva beskedet. Sen undersökte hon bröst och lymfkörtlar länge och väl. Det kändes som om hela över­kroppen var insmetad med gelé innan hon var klar.

Hon var också nöjd med resultatet. ”Allting ser bra ut”, sa hon. Härligt att höra!

Jag kan inte påstå att jag hade oroat mig inför undersökningarna, men man kan ju aldrig vara säker på att allt är OK förrän man får det bekräftat av expertis. Nu kan jag med lätt hjärta njuta av tiden fram till nästa års kontroller. 😊

av

3.1 – Fysik och tulpaner

Jag har blivit intresserad av fysik, träffat en ovanlig läkare, blivit betjänad av en före detta elev och haft trevligt besök.

Modern fysik
Den fysik jag läste under skoltiden intresserade mig inte nämnvärt. Delvis beroende på att vår lärare var torr som fnöske och dels för att jag inte visste vad jag behövde kunskaperna till. Men nu har in­tresset vaknat sent omsider tack vare en bok jag hittade för ett par månader sen och nyss börjat läsa.

Boken har titeln ”Fältet – Jakten på universums hemliga kraft”  och är skriven av Lynne Mc Taggart. I boken beskrivs de senaste fysikrönen och upptäckten av noll­punkts­fältet. Otroligt fascinerande läsning, om än något hårdsmält på grund av alla fysiktermer och -begrepp.

Undrar vad min gamla fysiklärare skulle tycka om den om han levde? Det har onekligen hänt en hel del inom hans ämnesområde under dom gångna 40 åren!

Ovanlig läkare
Idag hade jag tid hos doktorn klockan 11 för att kolla en annan sorts fysik. När jag pratade med honom i fredags var han inte helt över­tygad om min självställda diagnos och ville därför träffa mig personligen.

Klockan 11.03 var jag klar. Jag började med att tala om att besöket var onödigt för nu är jag så gott som återställd tack vare medicinen, bara ett litet sår återstår. För ordningens skull kollade han ändå om jag hade sår i munnen eller näsan.

Sen bad han om ursäkt för att han insisterat på ett besök och tillade nästan bedjande att han ju aldrig tidigare har träffat mig så han ville vara säker på att infektionen verkligen berodde på Herpes och inte på nåt annat virus. Jag accepterade givetvis ursäkten. För att kompensera min burdusa entré talade jag om att jag uppskattade hans nog­grannhet och tackade för medicinen.

Jag har för all del inte varit på så många läkar­besök i mitt liv, men den här unge mannen är nog den öd­mjukaste jag nånsin träffat. Ny­ut­exa­mi­ne­rade läkare kanske alltid är det, men blir allt drygare med åren? Eller så har läkarutbildningen ändrats så att patienten numera har nåt att säga till om?

Bekant ansikte
Efter läkarbesöket åkte jag till Wuorios för att köpa ut(e)lampa. Bakom disken stod en välbekant figur och hejade glatt när jag kom in. Min före detta elev är t f butikschef medan den ordinarie är på se­mester fick jag veta.

Att köpa lampor har blivit oerhört komplicerat numera. Dels finns det en uppsjö av olika typer och modeller av energi­lampor och dels är watt-beteckningen ändrad. Efter hjälpsam rådgivning och diverse parla­men­te­rande slog jag till med en 20 watts rörlampa som motsvarar 94 ”gamla watt” och har en brinn­tid på 12.000 timmar. Den kan alltså vara tänd 500 dygn innan den lägger av. Det är nästan snudd på att jag skulle ha lust att ­kolla om det verk­ligen stämmer…? Men för 7,49 € ids jag nog inte det.

När jag kom hem tog jag fram långa stegen och hoppades innerligt att lampan skulle få plats innanför lampkupan. Det gjorde den faktiskt. Den här gången räckte ögonmåttet till. 🙂

Trevligt besök
Vid kaffetid knackade min före detta granne på. Det var ett bra tag sen sist. Med sig hade hon ”en försenad julklapp” och en bukett tulpaner i min favoritfärg.

Som tack fick hon kaffe och gammalt kaffebröd. Kanelbullen gick väl an även om den var torr, men pepparkakor från julen 2010 ska jag nog inte bjuda på fler gånger.