kursmaterial

av

2.2 – Ovanligt

Jag har hämtat ut vinsterna, varit huslig, spetsat gröten, fintrimmat och rörts till tårar.

LottoHämtat ut vinsterna
Idag hämtade jag ut båda mina Lotto-vinster. Fyra rätt två veckor i rad måste väl vara lite ovanligt? Men så är det också ett proffs som har lottat. Tack igen snälla Vik Husse! 🙂

Huslig
I förrgår insåg jag att det var hög tid att diska igen. Efter sommagrannen psykologens snabbvisit satte jag i gång. Nu är diskbänksutrymmet klart mycket större ett litet tag framöver.

Igår blev jag less på dammråttorna och lät dom obönhörligen uppslukas av min högröstade damm­sugare. Därmed är min huslighetskvota uppfylld för den här månaden(?).

Spetsat gröten
Som belöning för min huslighet fick jag gröt till middag, den som jag gjorde reklam för i inlägget den 28.1. Fast den här gången spetsade jag den med vispgrädde.

Efter de fattiga riddarna i lördags återstod en snutt vispad grädde som inte skulle stå sig så länge till så jag rörde ner den i gröten. Inte alls dumt!

FintrimningFintrimmat
Timmarna före kvällsnyheterna gick åt till fin­trim­ning av presentationen till morgondagens kurs. Efter moget övervägande beslöt jag hoppa över detaljerna i ett par punkter gällande säkerhet och under­håll.

Jag tvivlar på att kursdeltagarna har behållning/intresse av nätverksprofiler och vissa inställningar i samband med öppna trådlösa nätverk? Den som trots allt vill grotta i ämnet får använda sig av länken till anvisningarna jag skickar.

Rörd till tårar
I eftermiddags infann jag mig hos Trollkarlen för att vara hjälpreda i samband med fotoöverföring från telefon till dator. Som ”förskottsbetalning” – eller möjligen muta? – fick jag kaffe och ”fyllkaka” (tårta).

När överföring och repetition av bildredigeringen var avslutad blev jag bjuden på karaokeversionen av ”Love Me Tender” som tack för hjälpen. Den låten har jag förstås hört ett antal gånger tidigare, men just idag rörde den mig till tårar.

Och varför då undrar du? Jo, dels för att orden i sången berörde mig och dels för att nån ville göra sig omaket att sjunga den bara för mig. För mig är kärlek mellan goda vänner lika dyrbar som den mellan parterna i en kärleksrelation. Tack igen min kära vän! 🙂

av

3.2 – Nästan under kontroll

Jag har överproducerat, bokat om, gillar mediabevakningen och hoppas ingen sätter sig på sista raden.

Överproducerat
Efter gårdagens kurskväll inser jag att jag har överproducerat kursmaterialet för kursen i styrelse­arbete. Dessutom finns det för många överlappningar och upprepningar även om deltagarna kanske inte märker det?

Hela materialet behöver göras om och struktureras på ett annat sätt. Så är det nästan alltid vid första kurstillfället, det är först efteråt man har facit. Men om, utifall att det blir en kurs till kommer den att vara riktigt bra!

MöteBokat om
För att slippa känna mig stressad i morgon, beslöt jag ringa morgondagens deltagare och boka om tiden till nästa vecka i stället. För hans del gick det utmärkt, men kurs­sek­re­te­ra­ren påpekade att jag inte har nån utbildning nästa vecka.

PC‑/Användarstödet genomförs varannan vecka, jämna veckor eftersom vi sitter i rektorns rum och hon jobbar ojämna veckor. Just så, det hade jag ju redan glömt. 😦

Innan jag fick prata med den här veckans tjänstgörande rektor hade jag redan räknat ut flera alter­nativa lösningar, men det ordnade sig. Det fanns ett ledigt konferensrum i Vuxeninstitutets lokaler som vi kunde disponera. Allting ordnar sig bara man inte ger upp.

Bra mediabevakning
Idag pratade jag med en reporter på svenska Yle som bevakar nyheter i Åboland. Hon har inte möjlighet att delta i morgon, men åtar sig att lägga ut en blänkare på Yles webbsida. I morgon på förmiddagen får vi kontrolläsa det hon noterade under telefonintervjun.

Tidningarna har också välvilligt uppmärksammat vårt evenemang (på vårt initiativ). Bl a Annonsbladet och Salon Seudun Sanomat har ”puffat” för oss och ÅUs lokalreporter deltar personligen i morgon. Fint det, då får vi förhoppningsvis lite goodwill också efteråt. Tack vare mediakontakterna har jag nu lärt mig att en blänkare (inte att förväxla med stänkare!) tydligen heter puff i Finland.

Inbjudan

Klicka på bilden för se den i läsbar storlek.

Ingen på sista raden
Idag har jag ägnat mig åt de sista för­be­re­del­ser­na för morgondagens evenemang. Nån pappersduk till föreläsarbordet hittade jag inte i butiken, men väl engångslakan. Bättre än inget. Hoppas det inte har en sövande inverkan på publiken. Eller föreläsarna för den delen!

Efter inköpet hämtade jag nyckeln till lokalen och låneprojektorn. Jag ville kolla hur väl eller dåligt pre­sen­ta­tio­nerna syntes. Den lilla pluttprojektorn är visserligen smidig och har bra ljusstyrka, men ack så liten bild… Fast det kanske känns så i och med filmduken är jättestor?

För att få något större bild var jag tvungen att ställa ett bord i andra stolsraden och rigga upp pro­jektorn på en upp‑ och nervänd back för att alls få upp bilden i rätt höjd. Vinkeln behöver också justeras, så i morgon behöver jag ta med mig nån typ av stöd. Men jag vill absolut inte klaga! Kommunen har kostnadsfritt ställt upp med både lokal och projektor så det är guld värt.

Jag ställde mig på sista bänkraden för att se om jag kunde läsa texten. Det gick ju faktiskt, men om man har dålig syn ska man nog bänka sig långt fram. Det är inte alls säkert att föreläsarna har samma storlek på typsnittet som jag. Jag har ju också utbildat i presentationsteknik minsann.

Nu gäller det bara att finslipa hälsningstalet, föreningspresentationen och trimma speakerrösten. 🙂