kremering

av

9.7 – Från sniglar till tankebefrielse

Jag har utökat kremeringen, fått en ny kompis, lusläst stadgar, är lättdistraherad och har avpolletterat mig själv.

SnigelUtökad kremering
I torsdags hittade jag en kolafärgad snigel på trappan. Aha, en ”mördarsnigel” bestämde jag och kremerade den omgående. Igår hittade jag en till i samma kulör. Den blev också kremerad.

Nu är frågan om det verkligen var spansk skogssnigel eller nån harmlös art? Än så länge har jag inte fått svar på Naturväktarnas FB-sida.

Det finns en röd skogssnigel googlade jag mig till, men den är mycket grannare i färgen. Tegelröd stod det i beskrivningen och så granna var inte mina ”fynd”. Nån som vet?

Ny kompis
Sent i torsdags kväll gick jag ut för att locka på Mia. Det hade redan börjat skymma och matte tyckte det var läggdags.

HareI ögonvrån syntes nåt brunt som stack upp ur gräset på tomtens östra sida. Först antog jag att det var en kvist som ramlat ner från eken, men när jag tittade närmare såg jag ett par långa öron och kroppen på en hare.

”Men hej lilla vän, vad gör du här?” frågade jag högt. Nåt svar fick jag förstås inte, bara en lätt orolig blick, men haren satt kvar i samma ställning. Att jag högljutt lockade på Mia och att jag gick in och hämtade ka­me­ran störde den inte heller.

Igår kväll upprepades mötet. Nu satt den intill stora granen och brydde sig varken om min häls­ning eller mina förehavanden den här gången heller. Den bara tittade på mig och såg ut som om den visste att jag inte ville den nåt ont (inbillar jag mig). 🙂

Lusläst stadgar
Igår gick hela eftermiddagen åt till att diskutera och ändra stadgeformuleringar. Tillsammans med hem­bygds­före­ningens vice ordförande utgör vi en tvåmannakommitté som ska utarbeta förslag till stadgeändringar till nästa styrelsemöte.

SyrentrimningLättdistraherad
Då min kommittékollega ringde för att diskutera en formulering hade jag övergått till att trimma syre­ner­na i bersån, men avbröt förstås arbetet och satte mig vid datorn. Efter avslutat samtal hade jag totalt glömt av vad jag höll på med och tog i stället i tu med disken.

När jag gick ut för att slänga diskvattnet upptäckte jag häcksaxen men då var klockan redan tevedags så det blev ingen mer klippning. Jag tog bara in häcksaxen.

Det verkar som om min koncentrationssfär blir snävare för varje dag som går… Om jag blir avbruten kommer jag inte längre i håg vad jag höll på med innan. Sorgligt.

Avpolletterat mig själv
Idag gick väglagets årsmöte av stapeln. Under punkten val av ordförande och styrelseledamöter gjorde jag en ”kupp” och föreslog en ny person som ledamot. Förslaget understöddes.

Övriga tre namn föreslogs i rask takt och understöddes och så var valet klart. Eftersom ingen föreslog mig och jag föreslog en ny person blev resultatet att jag nu är befriad från sekreterar‑ och kassörs­upp­draget.

”Varför gjorde du så?” ville den omvalda ordföranden veta efter mötet. Tja, det undrade jag också? Eftersom mitt förslag inte hade föregåtts av nån som helst tankeverksamhet fick han ett sannings­enligt svar: ”Det bara flög ur mig!”

Jag vet fortfarande inte hur jag kom på idén? Men jag övertygad om att det är nån mening med att det blev som det blev. 🙂

av

16.8 – Eld, blod och vatten

Jag har misslyckats med kremeringen, visat trosorna, varit i gång med trimmern och vågat mig i sjön. Mia lånar tak över huvudet.

Misslyckad kremering
Efter frukost tyckte jag mig ana en obehaglig odör från köksspisen. Det var dags att sätta eld på Mias jaktbyten.

Det var onödigt optimistiskt att tro att det skulle lyckas under rådande förhållanden – totalt vindstilla. Eldningen i sotluckan tydde ändå på att det fanns drag, men så snart jag tände på i spisen vällde röken in. Suck.

Liken är på sin höjd svedda, men säkert långt i från förintade. Fast fördelen med att det rök in var ju förstås att jag inte kan känna liklukten längre.

Trosor till kaffet
Idag var ”vägmästaren” i farten i min backe. Sen det gräsliga åskvädret har jag som vanligt haft djupa fåror i vägen upp. Jag har inte påkallat hjälp eftersom det ändå gick bra att ta sig upp och ner. För två år sen var det mycket värre, hela backen var full med djupa ”kratrar”.

Jag frågade om han ville ha kaffe och det tackade han ja till så vi slog oss ner i bersån. Jag hade ingen tanke på att hans utsikt bland annat bestod av mina nytvättade trosor, men han varken klagade eller ville byta plats så han tålde den säkert. 😀

Trimtajm
Idag var det också för varmt för gräsklippning eller potatis­upp­tag­ning. Min plan på att ta upp po­ta­tisen förra veckan sprack alltså. Jag hade viktigare(?) saker för mig.

För att ändå göra nåt nyttigt bestämde jag att värmen inte hindrade mig från att trimma gräset runt rosorna vid tomtgränsen. Den lätta sysselsättningen framkallade också en del svettpärlor förutom sed­vanligt blodvite, men det hör ju till.

Simtur
När jag hade putsat runt planteringarna ner till verandan var jag nöjd och beslöt ta ett dopp. Av nån underlig anledning blev det aldrig av igår? Mia följde med till stranden som vanligt.

Värmen har fått algerna att stiga mot ytan igen, men det låg inga sjok framför bryggändan så jag gjorde dom sällskap en liten stund. Riktigt skönt var det, vattnet är fortfarande 21 grader varmt.

Lånat tillhåll
Idag upptäckte jag var Mia håller till ibland. Jag har ofta sett att hon kommer runt gaveln på uthuset och trott att hon har varit på besök hos herr och fru grannen. Det är hon också rätt ofta vad jag förstår, men inte jämt tydligen.

När ”vägmästaren” var i gång med traktorn kröp hon ut från sommargrannens förråd. Förrådet är låst, men avståndet mellan dörrkanten och marken är tillräckligt stort för att hon ska kunna ta sig in och ut. Bra att veta att hon har en trygg tillflyktsplats där också. 🙂