klädpåsar

av

Stordåd

I går slog jag till. De senaste åren har jag inte brytt mig om att hämta sommarkläderna som förvaras på vinden. Två ”klädgarderober” (se bilden) har hängt där orörda.

Tack vare Röda Korsets second hand i Dalsbruk beslöt jag tömma dom. Alla plagg var i fullgott skick, ett par har jag inte ens använt kom jag på.

Femton sommarblusar och -tunikor veks ihop och lades i en stor plastkasse. En lika stor kasse fylldes med andra plagg som jag inte har använt på länge.

De äldsta blusarna hade anor från 80-talet, dvs dom är 40 år gamla(!). I Jämtland (dit jag flyttade 1989) var risken liten att man slet ut sommarblusar.

Eftersom jag nästan aldrig har slängt några plagg, bara köpt nya, har det blivit en hel del under åren. Det där med att man avpolletterar ett plagg när man köper ett nytt har jag liksom aldrig anammat.

Jag hittade faktiskt också ett par sommarklänningar som är riktigt fina. Dom hade jag för länge sen glömt att jag ägde. Gammalt blir som nytt.

Nu har jag ett annat problem. Trots städning också i den vanliga garderoben, är det förskräckligt ont om plats. Sju galgar hänger än så länge på en krok på dörren.

Att flytta upp kläder på vinden tar emot mer och mer för varje år, så garderoberna är numera fyllda av året-runt-kläder. Jag har inte ens fört upp vinterkapporna som jag brukar.

Varför jag har så hiskligt mycket sommarkläder begriper jag inte riktigt …? Troligen greps jag av hybris när jag flyttade hem. Här har vi i regel sommar från slutet av maj till mitten av augusti.

Nåväl, tids nog löser sig utrymmesproblemen. Jag får helt enkelt avstå från ytterligare några gamla favoriter. 😊

av

29.4 – Kundbesök, väntetid och påsjakt

Jag har varit på kundbesök, fördrivit väntetid och inlett jakten på klädpåsar.

SagalundPå kundbesök
Igår åt jag lunch på nytt ställe. En av mina favoritkunder och jag hade kommit överens om att äta lunch på Café Adéle i Sagalund innan ”allvaret” tog vid.

Det var en positiv upplevelse, inte bara för sällskapets skull utan också för matens, den var jättegod! Senast jag besökte stället ser­ve­rades ingen mat, så det måtte vara bra länge sen, möjligen 2005?

Efter lunchen förflyttade vi oss till kundens kontor och fortsatte ”umgås” framför datorn i ett par timmar. Vid det laget var de aktuella frågorna besvarade och problemen med objekthantering och formatering lösta.

Fördrivit väntetid
Idag har jag ”gått i väntans tider”. En dryg timme skulle bytet av bromsskivor och ‑belägg ta sa killen när jag lämnade in Silverpilen, så jag traskade hukande under paraplyet i väg till en lämplig anhalt.

Först ut blev Rosala Handelsbod, jag behövde köpa en fö­del­se­dags­pre­sent. När jag hade hittat en, kände jag för espresso och en bit morotskaka. Och lagom tills jag hade ätit och druckit ur var presentinslagningen klar. Café Holmbergs nästa.

Hos Holmbergs nöjde jag mig med att titta på frestelserna. Dels var jag ju nydrucken och ‑äten och dels hade jag annat i kikaren. Via FB hade jag fått veta att det skulle gå för sig att köpa hemlagad mjöd så jag siktade in mig på flaskorna framme vid kassan.

MjödDet var minsann inga små flaskor. Ca 1,3 liter innehöll dom sa den unga damen i kassan. Och patent­kork hade dom också, det gillar jag. Det enda jag inte såg till var russin? I min barn­dom skulle några russin stoppas ner i varje flaska. Om jag har förstått det rätt, kunde man då avgöra när mjödet var färdigjäst i och med att russinen steg upp till ytan.

Innan jag betalade fick jag provsmaka. ”Det smakar precis som förr” konstaterade jag belåtet. Socker­halten var rätt så hög, men vi enades om att den gick att minska med lite färsk citronsaft.

Efter ett snabbesök hos Wahlstens (där jag sparade in 99 €) gick jag vidare till Kompis för att köpa ett par grejer. Då jag var klar hade klockan hunnit bli ”drygt en timme” så jag tog mina kassar och knallade tillbaka till macken. Redan på långt håll såg jag Silver­pilens bakända skymta mellan ett par nyare och dyrare bilmodeller.

Inledd jakt
Jaha, så var det dags igen, mina klädpåsar är slut. Och ingen av dom butiker jag har besökt har några. Kan det verkligen vara bara jag som använder såna numera? Dess värre minns jag inte var jag köpte dom senast?

I Ikeas nätbutik hittade jag en variant med tre olika storlekar, men helst vill jag ha dom där tunna som har tre i för­pack­ningen. Hoppet står till nån av butikerna i Kimito, men det känns himla onödigt att åka 50 km bara för några plastpåsar.

Nåväl, det är ett i-landsproblem. Om inte sopsäckarna luktade så infernaliskt illa kunde jag an­vända såna, men då gäller det alltså att hitta luktfria, annars börjar kläderna lukta lika illa. :-/