21.4 – I vatten och på land

Jag har sett storgäddan, beundrat en badare, plockat kottar och gått barfota. Mia har inkräktat på Nemos revir.

Storgäddan
Igår höll jag till nere i stranden så gott som hela eftermiddagen för att vårstäda. Förutom att störa två grodor, skrämde jag bort storgäddan med följe.

GäddorEn rörelse i vattnet alldeles i strandkanten gjorde mig nyfiken så jag stannade upp och försökte få syn på vad det var som rörde sig. Det var inte alls svårt. Den största gädda jag nånsin sett gled långsamt mellan vasstråna. Med risk för att överdriva måste den ha varit i femkilosklassen och lika lång som halva jag.

Storgäddan var inte ensam. Två mindre gäddor strök tätt intill så jag antog att jättegäddan var en hon och att fjuttgäddorna var i full fart med att uppvakta henne. För­sik­tigt försökte jag flytta mig lite närmare, men det resulterade förstås i att ”stimmet” drog i väg. Jag tog en bild med telefonkameran men dess värre kan man bara ana fiskarna om man vet att dom finns där.

Beundransvärt
Jag började närma mig slutet på städningen då sommargrannen psykologen kom knallande nerför backen. Efter hejande och utbyte av några kommentarer undrade hon om hon fick bada? Just det, bada!

Jag rös av bara tanken men självfallet fick hon det. ”Lite kallt” tyckte hon allt att det var, men skönt. Vattnet kan på sin höjd vara tio grader varmt om ens det. Huvaligen säger dom i Jämtland.

KottarPlockat kottar
Helgdagen till trots började jag med att tvätta för att därefter övergå till kottplockning. Min stora gran har visst släppt i från sig nästan alla kottar och dom har jag ingen lust att köra över med gräs­klip­pa­ren så det var bara att sätta i gång att kratta och plocka.

Många kottar blev det. Jag kunde förstås ha använt dom som ved eller skänkt dom till nån som vill använda dom till nåt, men nu ligger dom på sophögen och får förmultna och bli ny jord så småning­om.

Barfotapremiär
Vädret var lika ljuvligt idag som igår. Shorts och linne räckte gott som uteklädsel. Vid lunchtid visade ter­mo­me­tern 17 grader.

I närheten av granen kändes det minst sagt ”stickigt” för den tunna vinterhuden, men när jag var klar med kottarna tog jag av mig Croqsen och gick barfota. Fötterna jublade över friheten. 🙂

På Nemos revir
I morse fick jag rapport om att Mia uppenbarligen inkräktade på Nemos revir igår. Hon hade synts till på byn fick jag veta, vilket innebär att hon har passerat alla hans revirgränser. Undrar vad han tycker om det fräcka tilltaget? Förhoppningsvis slogs hon sig inte fram!

Mia i torrgräs

Svårkamouflerad 🙂

29.4 – Från soffa till kallbad

Jag har sett faster Aldas soffa, fått nyheter från Jämtland och soltorkat tvätt. Idag har jag ägnat mig åt handarbete. Mia har badat.

Möblemang

Inte riktigt som faster Aldas men kanske lika gammal?

Faster Aldas soffa
Tänk så fel man kan minnas… På min näthinna var faster Aldas (min mormors fasters) soffa av samma modell och snitt som Uddens före detta kökssoffa. Men det var ju helt fel. I lördags såg jag hur den egentligen ser ut.

Frun på udden mittemot firade nämligen sin födelsedag i sitt ”ordinarie hem”. Där har jag aldrig varit tidigare så jag såg min chans då hon hälsade mig välkommen när vi pratades vid tidigare under veckan.

Det var ett stort hus med många gamla och vackra saker. Bland annat faster Aldas soffa. Men oj vad liten den såg ut! Troligen beroende på att jag var ganska ung när jag såg den senast. Och som sagt av en helt annan modell än jag mindes den.

Nu är bilden på näthinnan uppdaterad. Och månadens kakkvot är kraftigt överskriden ska tilläggas. Tack igen för trivsam samvaro och god förplägnad!

Nyheter från Jämtland
För en vecka sen SMSade exet: ”Hej, jä tänkt hör om du lev?” Som svar fick han: ”Jotack, jag är vid liv”. Igår ringde han. Det blev en ganska lång pratstund.

Vi utbytte nyheter om väder, gemensamma bekanta, våra husdjur och hur vi har det. Men det bästa med sam­talet var att han talade om att han mår gott. Det värmde mitt hjärta. Hans liv har minsann inte varit nån dans på rosor så han förtjänar verkligen att äntligen få må gott. 🙂

SoltorkningSoltorkning
Det soliga vädret på eftermiddagen inbjöd till att torka tvätten utomhus. Premiär för i år och för­hopp­ningsvis standard dom kom­man­de månaderna.

Handarbete
Ju mer jag krattar desto fler ställen ser jag att jag borde kratta. Ganska logiskt egent­li­gen.

Igår tog jag i tu med ”planteringen” nedanför verandan och fortsatte med att städa bort dom vissna irisbladen och gam­malt gräs. Idag blev det handarbete.

Jag gillar både lönnar och syrener men begriper inte hur det kommer sig att löven kan klistra fast så till den milda grad när dom har varit blöta och torkat!? För att inte skada dom nya blomskotten och den fina mossan jag vill ha kvar fick jag lov att plocka loss dom för hand. Suck.

Om jag hade varit lite fiffig hade jag tagit bort dom redan i höstas. Man lär så länge man lever sägs det.

Mia har badat
Den kisse jag släppte in vid 22-tiden igår kväll såg inte ut som vanligt. Hon var dyngsur från hals till svanstipp och såg rätt ömklig ut.

Antingen hade hon förivrat sig under en jakt i stranden eller gått ut på det tunna islagret utanför bryggan. I vilket fall fick hon sig ett kallt dopp. Hon som beklagar sig redan när det regnar. Stackars Mia.

Hon spann ljudligt medan jag hjälpte till att torka henne. Men så klart måste hon själv göra ”finishen”. Sen gick hon och la sig. Det var säkert ett påfrestande äventyr. Och nåt jaktbyte blev det troligen inte heller.

Mia jägare

En torr och lyckad jakt tidigare på dagen.