Jämtland

av

16.11 – Huskut artut*

Mia och jag har grattat vår byäldsta och haft långväga besök.

HöstglödGrattat vår byäldsta
Efter lunch i lördags tog jag på mig ytterkläder och stövlar, greppade paraplyet och fö­del­se­dags­blom­man. Just då höll det upp, men molnen hotade med mera regn.

Mia var genast redo att slå följe. I år var vi en dag för tidiga med gratulationerna beroende på att söndagen var reserverad för långväga besök. 91 år fyllde hon, vår byäldsta.

Jag hade räknat ut att mattiden var passerad men det visade sig att jag dök upp mitt i bestyren. Sovmorgon, en långsam frukost och butiksbesök hade skapat förseningar i tidtabellen förklarade yngsta dottern som var hemma och hälsade på över helgen.

Men jag var välkommen ändå och maten räckte nog till mig också tyckte de båda damerna. Jag för­säk­rade att jag var nyäten och nöjde mig med att hålla sällskap vid bordet. Mia föredrog att stanna utomhus.

Efter avslutat matintag dukades kaffebordet och så satt vi och pratade om ditt och datt tills skym­nin­gen började tränga sig på. Det fick mig att tacka för oss och bege oss hemåt. Mia hade nämligen infunnit sig så småningom och gått och lagt sig på övervåningen.

Långväga besök
Min jämtländska f d svägerska och svåger (bosatta i Uppsala) har besökt Udden en gång tidigare, men sen dess har det flutit mycket vatten under broarna, året var 2002. Senast sågs vi för ett tiotal år sen så det kändes både roligt och lite spännande när svågern ringde och aviserade besöket. Tänk om vi inte hade nåt att prata om?

Jag hade inte behövt oroa mig. Det uppstod inga som helst tysta pauser under den nästan 12 timmar långa vistelsen. Tvärtom pratade vi nästan i mun på varandra. Om oss själva, om våra döda anhöriga, om parets vuxna döttrar, om våra gemensamma bekanta och en mängd annat.

HusbilGårdagen avslutades med kaffe efter maten i ”södra salongen” som sig bör och framåt 23-snåret be­slöt paret dra sig tillbaka till sitt nattkvarter som stod parkerat vid tomtgränsen. Jag var välkommen till husbilen på frukost klockan åtta kom vi överens om.

Kvällskaffet gjorde att det var svårt att få sömn, så för säkerhets skull ställde jag telefonen på väck­ning kvart i åtta. Det var ju tur, annars hade jag nog missat frukosten.

Under och efter frukosten fortsatte vi förstås att prata och kom fram till att vi kunde ha fortsatt ett tag till, men det var dags att ge sig av. Med varma kramar tog vi avsked och paret kunde gott tänka sig att göra om besöket tyckte dom. ”För du åker ju ingenstans har vi förstått” sa svägerskan med ett brett leende.

Jätteroligt att höra hur alla gamla bekanta har det nuförtiden och vad som har hänt sen jag lämnade Jämtland. Det besöket lever jag länge på. 🙂

 

* husku: mycket, väldigt, jätte-. artut: trevligt, roligt

av

29.4 – Från soffa till kallbad

Jag har sett faster Aldas soffa, fått nyheter från Jämtland och soltorkat tvätt. Idag har jag ägnat mig åt handarbete. Mia har badat.

Möblemang

Inte riktigt som faster Aldas men kanske lika gammal?

Faster Aldas soffa
Tänk så fel man kan minnas… På min näthinna var faster Aldas (min mormors fasters) soffa av samma modell och snitt som Uddens före detta kökssoffa. Men det var ju helt fel. I lördags såg jag hur den egentligen ser ut.

Frun på udden mittemot firade nämligen sin födelsedag i sitt ”ordinarie hem”. Där har jag aldrig varit tidigare så jag såg min chans då hon hälsade mig välkommen när vi pratades vid tidigare under veckan.

Det var ett stort hus med många gamla och vackra saker. Bland annat faster Aldas soffa. Men oj vad liten den såg ut! Troligen beroende på att jag var ganska ung när jag såg den senast. Och som sagt av en helt annan modell än jag mindes den.

Nu är bilden på näthinnan uppdaterad. Och månadens kakkvot är kraftigt överskriden ska tilläggas. Tack igen för trivsam samvaro och god förplägnad!

Nyheter från Jämtland
För en vecka sen SMSade exet: ”Hej, jä tänkt hör om du lev?” Som svar fick han: ”Jotack, jag är vid liv”. Igår ringde han. Det blev en ganska lång pratstund.

Vi utbytte nyheter om väder, gemensamma bekanta, våra husdjur och hur vi har det. Men det bästa med sam­talet var att han talade om att han mår gott. Det värmde mitt hjärta. Hans liv har minsann inte varit nån dans på rosor så han förtjänar verkligen att äntligen få må gott. 🙂

SoltorkningSoltorkning
Det soliga vädret på eftermiddagen inbjöd till att torka tvätten utomhus. Premiär för i år och för­hopp­ningsvis standard dom kom­man­de månaderna.

Handarbete
Ju mer jag krattar desto fler ställen ser jag att jag borde kratta. Ganska logiskt egent­li­gen.

Igår tog jag i tu med ”planteringen” nedanför verandan och fortsatte med att städa bort dom vissna irisbladen och gam­malt gräs. Idag blev det handarbete.

Jag gillar både lönnar och syrener men begriper inte hur det kommer sig att löven kan klistra fast så till den milda grad när dom har varit blöta och torkat!? För att inte skada dom nya blomskotten och den fina mossan jag vill ha kvar fick jag lov att plocka loss dom för hand. Suck.

Om jag hade varit lite fiffig hade jag tagit bort dom redan i höstas. Man lär så länge man lever sägs det.

Mia har badat
Den kisse jag släppte in vid 22-tiden igår kväll såg inte ut som vanligt. Hon var dyngsur från hals till svanstipp och såg rätt ömklig ut.

Antingen hade hon förivrat sig under en jakt i stranden eller gått ut på det tunna islagret utanför bryggan. I vilket fall fick hon sig ett kallt dopp. Hon som beklagar sig redan när det regnar. Stackars Mia.

Hon spann ljudligt medan jag hjälpte till att torka henne. Men så klart måste hon själv göra ”finishen”. Sen gick hon och la sig. Det var säkert ett påfrestande äventyr. Och nåt jaktbyte blev det troligen inte heller.

Mia jägare

En torr och lyckad jakt tidigare på dagen.