inköp

av

10.8 – Lyckat

Jag har gjort lyckade inköp, nya vattenröret är lyckat, blommorna är lyckade och middagen blev lyckad.

Lyckade inköp
Idag behövde jag åka ända bort till ”stora centrum”, dvs Kimito. Dels behövde jag färgpatroner till skrivaren och dels en ny del till rörkopplingen för vattenröret till brunnen.

På disken hos ZasData stod en käck liten högtalare som använder underlaget som resonans och som hade bra ljud. Jag blev ögonblickligen kär. Sen en tid tillbaka surrar mina externa högtalare högljutt, ett gräsligt enerverande ljud när det är tyst i övrigt.

Hos Agri-Market hjälpte mig en ung man att hitta passande del till rörkopplingen och tjejerna på Multasormi var lika tjänstvilliga som vanligt. Det enda jag köpte av det jag hade markerat i broschyren var en rosa ölandstok. Och eftersom jag därmed sparade in en hel del, kostade jag på mig två utom­hus­cyklamen och en planteringskorg i stället.

Vidare till S-Market. Där skulle jag inte ha speciellt mycket förutom flytande tallsåpa, men det blev naturligtvis lite annat också. Till min glada överraskning hade dom Pågens fullkornsskorpor på hyllan så äntligen kan jag känna mig lugn över att inte bli utan. Tallsåpan glömde jag – givetvis. :-/

Lyckat vattenrör
När ”pumphuset” var färdigbyggt i fjol insåg jag att det är krångligt att fylla på vattendunkarna. Det borde jag naturligtvis ha tänkt på under byggnadsskedet, men missade det.

För att lösa problemet satte jag dit en bit trädgårdsslang som har fungerat hyfsat, men nu ville jag göra om av två skäl. Dels var slangen på tok för trång, vattentrycket gjorde att det verkligen gällde att se sig för när man skulle fylla på dunkarna, dels var den lite för kort och dels störde den knallgula färgen mig.

Jag hade alla grejer jag behövde trodde jag, men det visade sig vara fel. Den del som sitter mellan snabb­kopp­lingen och den nya slangen hade jag inte. Jag började med att försöka byta snabbkoppling, men den satt så hårt att jag inte kunde få loss den. Alltså behövde jag en ny kopplingsdel för en slangdiameter på 16 mm.

Den fick jag alltså tag på idag och har nu satt den nya, längre slangen på plats. Illgrönt är inte så värst diskret det heller, men den här slangen är bättre på alla sätt i övrigt så jag får tåla färgen.

Lyckad plantering
Den rosa ölandstoken fick en bra placering. Den gillar mycket sol och tål det mesta så den ska säkert trivas. Enligt anvisningarna blir den ca 1 m i diameter så den fick inte komma för nära gångstigen i fall nåt större fordon, typ tankbilen ska kunna ta sig förbi.

Dom blodröda cyklamen blev fina i sin vita korg tycker jag. Dom tål lite frost, men när det blir kallare får dom flytta in i verandan, alternativt in i köket om dom mot förmodan håller så länge.

Lyckad middag
För en gångs skull var jag nöjd med min matlagning. Fisken var lagom stekt och broccolin hade per­fekt konsistens. Min egenodlade potatis och ett glas vitt till satte pricken över i. 🙂

av

18.5 – Bilder, blommor och mat

Gårdagens utflykt regnade bort, idag har jag gjort viktiga inköp, sått gurkor och ätit ”samaritmat”. Mia har ett nytt gömställe.

Inställd vårutflykt
Igår kl 9-12 hade Fotoklubben vårutflykt till Purunpää. Jag steg upp klockan sju för att ha god tid på mig och noterade bedrövat att det ösregnade. Om det fortfarande regnade halv nio beslöt jag att inte delta.

Det magiska klockslaget kom och gick och det regnade fortfarande så jag packade upp ryggsäcken igen. Jag är visserligen inte gjord av socker eller salt, men jag hade ingen som helst lust att knata omkring i skogen i ösregn när jag inte var tvungen.

I stället laddade jag upp utvalda bilder till aday.org som arrangerade den internationella fotodagen den 15 maj. Alla bilder hamnade i kategorin Home, men det var ju inte oväntat för den som känner mig. 😀

Viktiga inköp
För ett par år sen köpte jag skydd till vattentunnan i K-butiken i Kärra, men i år hade dom inga, så jag frågade på Varutjänst. Där fanns heller inga, men var beställda fick jag besked om.

Idag fick jag mejl om att dom hade anlänt. Utmärkt service! Det passade bra, jag skulle ändå åt det hållet för att göra mina årliga uppköp hos Tallbo trädgård.

Ägaren själv stod till tjänst, lika vänlig och hjälp­sam som vanligt. Med mig hem hade jag två amplar med petunior, fyra hängpelargoner och en flitig lisa. Min favoritblomma (se bilden) fanns också, men hade ännu inte börjat blomma, så ett par såna ska jag hämta senare.

Gurksådd
Trollkarlen föreslog att vi skulle odla gurkor ihop när vi sågs senast. Han ville gärna pröva på att lägga in egen saltgurka. Jag var inte pigg på idén, men nånstans fastnade den. Några få plantor vore kanske inte så dumt?

Idag fick jag syn på gurkfrön i butiken och slog till med en påse. På påsen stod det att man lämpligen kunde förodla dom och sen plantera ut dom i juni.

Bredvid mig står nu två krukor med tre frön i varje. Om alla gror och sommaren är gynnsam kanske det blir några gurkor att lägga in så småningom.

”Samaritmat”
För några dar sen kom grannfrun över med vinstekta abborrfiléer. Såna delikatesser tar man ju mer än gärna emot! Jag åt halva portionen dagen efter och idag slank resten ner. Min ryska bekant stod för efter­rätten, plättar som hon propsade på att jag skulle ha när jag var på besök i tisdags. Vilken tur jag har som är omgiven av matsamariter. 🙂

Mia har nytt gömställe.

av

10.11 – Mental och kroppslig föda

Jag vet hur man känner igen en stadsbo, har fått en ny kund, har handlat i blindo och ätit indianmat.

Kännetecken för stadsbor
Av klädseln att döma verkar många stadsbor tro att det alltid är kallt och högvatten ute på landet. Långskaftade gummistövlar och bylsig ylletröja är standardklädsel. Eller klär dom sig möjligen likadant i stan?

Det är så klart praktisk klädsel om man jobbar utomhus, men om man åker ”på byn” behöver man väl inte den utstyrseln annat än om det stormar och hällregnar?

Jag är nog lite småaktig. Folk måste ju få klä sig som dom vill. Men mönstret finns där och åter­kommer har jag märkt.

Ny kund
I eftermidddags styrde jag kosan mot Västanfjärd och Villa Felix. Den ena delägaren och jag hade via mejl kommit överens om att jag skulle dyka upp klockan tre för att hon skulle få välja vykortsmotiv.

Ingen syntes till i receptionen när jag kom in så jag övervägde att ringa på betjäningsklockan, men passade i stället på att klä av mig kappan så länge. Strax efteråt öppnades dörren till ett av rummen och tre damer uppenbarade sig. Damen som gick främst log och nickade så jag tog för givet att hon trodde att jag tillhörde personalen. Jag log lite avmätt tillbaka.

Bland de tre damerna fanns en av mina kursdeltagare som hejade ögonblicket senare. Det är helt och hållet hennes för­tjänst att Villa Felix ville bli ny kund. Hon är nämligen anställd där och hade visat vykorten som hon har köpt av mig, vilket alltså ledde till att jag nu stod där jag stod.

En lång, ung dam med mörklockigt hår sträckte därefter fram handen och presenterade sig som den person jag har kom­municerat med. Äntligen visste jag vem det var jag skulle träffa.

I blindo
På hemvägen svängde jag in till butiken. Just nu är det extrapris kattmat. Nåt annat behövde jag inte. Trodde jag.

Det slog mig medan jag botaniserade i hyllorna att tiderna sannerligen har förändrats. Pesto, mari­nerad vitlök och couscous fanns minsann inte i bybutiken på mosters tid. Dillköttet hade däremot försvunnit ur konservsortimentet.

Min stora shoppingkasse var mer än halvfull när jag var klar. Att handla ”i blindo” utan inköpslista är förkastligt. Dessutom var jag hungrig, vilket är förödande – då åker allt möjligt ätbart ner i varu­korgen. Och halvvägs hemma kom jag på att jag hade glömt att köpa kattmaten! 😦

Indianmat
Bland inköpen låg en förpackning qinoa, en av indianernas favoriter. Det var länge sen jag åt det senast och tyckte det kunde vara gott som omväxling. Eller gott förresten, det smakar inte speciellt mycket, men är klart nyttigare än potatis, pasta eller ris om man får tro dom som säljer det.

Som sällskap till qinoan återupplivade jag rester av en kycklinggryta och lät mig väl smaka. Hunger är onekligen den bästa kryddan.