Bortsett från slutet var gårdagen stillsam. Idag har jag fått postbudet att le och sagt hej då till Hitis för i år.

Stillsamt och livat
Igår var det tidig väckning. Tio över sex hade Mia redan gått ut och det doftade morgonkaffe i köket. Då dom sedvanliga startrutinerna var överstökade tog jag i tu med kursförberedelser i ett par timmar, gav Mia frukost vid tio, skannade gamla fotografier i ett par timmar, åt vid tvåtiden och sov middag med Mia i fyra(!) timmar.

Eftermiddagen tillbringades således i drömmarnas värld. Vid sju-snåret knackade fru grannen på och pratade bort en stund, resten av kvällen tillbringades med chattande, Facebook och TV. Och sorkjakt.

När Mia meddelade att hon var bakom dörren strax efter nio öppnade jag förstås och vips hade jag släppt in en liten sork. Levande den här gången. Det tyckte Mia var jätteroligt ända tills den tog sin tillflykt under spisen. Hon kröp visserligen in och spanade men hittade den inte.

Då tog jag fram dammsugaren. Inte för att suga bort sorken, utan för att få bort alla damm­råttorna som Mias päls avslöjade att det fanns under spisen. Sorken syntes inte till, men av tidigare er­farenhet vet jag att dom små krabaterna klättrar upp på spismuren.

Det hade Mia full koll på och ville hoppa upp på spisen för att ta den uppifrån men jag hindrade henne eftersom spisen var het. Jag stängde av dammsugaren och skrämde ner bytet med en lång linjal i stället som jag drog mellan spisen och väggen.

Det gjorde susen. Sorken ramlade eller hoppade ner på golvet och sprang rakt i tassarna på Mia som givetvis hade räknat ut vart den skulle ta vägen. Så småningom försvann den ner i hennes mage och vi kunde koppla av efter väl förrättat värv.

Leende postbud
Innan jag hade satt i gång med veckans kroppsrengöring idag hörde jag ett dunsande ljud utifrån. Jag var säker på att Mia var i farten men när jag hade hunnit halvvägs till ytterdörren hördes en knack­ning. ”Ja, kom in” sa jag men ingen kom så jag gick och öppnade.

Utanför stod samma kille som har levererat företagspaketen vid tidigare tillfällen. När han fick syn på mig log han brett. Antingen för att han är vänligt lagd, fått lära sig det på kundservicekursen eller för att jag alltid är klädd i morgon­rock. Möjligen alla tre, fast jag tippar på det sistnämnda base­rat på den roade glimten i ögonen.

Han vet förstås inte det som alla andra på ön känner till vid det här laget, nämligen att Uddmor kan uppträda i morgonrock oavsett tid på dygnet. Och om det inte behövs mer för att roa honom bjuder jag gärna på det. 😀

Hej då Hitis
Idag var sista kursdagen i Hitis för i år. Tack vare den har jag fått lära mig hur det går till att fiska torsk.

En man som satt vid bordet framför mig i passagerarsalongen berättade nämligen för två bekanta herrar till honom att han hade agerat konsult på en fiskebåt nånstans mellan Sverige och Danmark. Jag hörde inte var eller när, men förstod att det inte var så länge sen.

Jag tjuvlyssnade bakom en gammal HBL och fick helt klart för mig hur det går till när man ”drar torsk”. Om han menade med trål eller not vet jag inte. Jag ville ju inte gärna fråga.

När det var dags att gå ner till bildäck kunde jag inte låta bli att tacka för underhållningen och tala om att jag hade lärt mig en hel del om torskfiske under resan. Sällskapet såg lite förvånat ut men fiske‑experten fann sig snabbt och svarade ”det var så lite så”.

I Hitis behöver man bara tre växlar, möjligen fyra om man vill köra på överväxel. Vägen från kors­ningen Rosala-Hitis är smal och krokig och den lagstadgade max­hastig­heten är 50 km/t. Vid brand­stationen gäller 30 km/t, sen får man köra 50 i ca 100 meter och så blir det 30 igen när man svänger in till bokstugan.

Flera av deltagarna tyckte det hade varit en givande kurs och såg fram mot nästa när vi packade i hop för dagen. Det är väl ett bra betyg? Av utvärderingarna framgår att majoriteten tyckte att deras förväntningar var uppfyllda och att dom hade fått nya kunskaper, vilket ju är det viktigaste.

Det ska bli riktigt roligt att åka till Hitis nästa år igen! 🙂