garderob

av

Stordåd

I går slog jag till. De senaste åren har jag inte brytt mig om att hämta sommarkläderna som förvaras på vinden. Två ”klädgarderober” (se bilden) har hängt där orörda.

Tack vare Röda Korsets second hand i Dalsbruk beslöt jag tömma dom. Alla plagg var i fullgott skick, ett par har jag inte ens använt kom jag på.

Femton sommarblusar och -tunikor veks ihop och lades i en stor plastkasse. En lika stor kasse fylldes med andra plagg som jag inte har använt på länge.

De äldsta blusarna hade anor från 80-talet, dvs dom är 40 år gamla(!). I Jämtland (dit jag flyttade 1989) var risken liten att man slet ut sommarblusar.

Eftersom jag nästan aldrig har slängt några plagg, bara köpt nya, har det blivit en hel del under åren. Det där med att man avpolletterar ett plagg när man köper ett nytt har jag liksom aldrig anammat.

Jag hittade faktiskt också ett par sommarklänningar som är riktigt fina. Dom hade jag för länge sen glömt att jag ägde. Gammalt blir som nytt.

Nu har jag ett annat problem. Trots städning också i den vanliga garderoben, är det förskräckligt ont om plats. Sju galgar hänger än så länge på en krok på dörren.

Att flytta upp kläder på vinden tar emot mer och mer för varje år, så garderoberna är numera fyllda av året-runt-kläder. Jag har inte ens fört upp vinterkapporna som jag brukar.

Varför jag har så hiskligt mycket sommarkläder begriper jag inte riktigt …? Troligen greps jag av hybris när jag flyttade hem. Här har vi i regel sommar från slutet av maj till mitten av augusti.

Nåväl, tids nog löser sig utrymmesproblemen. Jag får helt enkelt avstå från ytterligare några gamla favoriter. 😊

av

26.11 – Varmt, ljust och glatt

Jag har fått varmt i garderoben, sett suspekt ljus, effektuerat en beställning, passerat ett rådjur och fått nya drivknutar.

Varmt i garderoben
I måndags tog jag mig äntligen i kragen. I slutet av november behöver man definitivt varmare över­delar än ärmlösa linnen och kortärmade toppar. Alla vintertröjor har bott under sängen i lock­för­sedda plastbackar sen i fjol och nu skulle dom fram.

Mia i garderobenDet här med backar under sängen har fler funktioner än förvaringsutrymme. Dels hindrar dom dammet från att lägga sig på golvet och dels fungerar dom som extra isolering vintertid. Ju fler desto bättre!

Efter ett par timmars sortering och utvärdering låg alla varma plagg på hyllorna och en del i högen till klädinsamlingen. Den här gången ligger tröjorna dessutom travade enligt färg så jag slipper rota i flera högar när jag vill ha en viss grön tröja som passar till gröna byxorna. Varför har jag inte kommit på det tidigare?

Suspekt ljus
Sommargrannen har en utelampa vid garaget som är försedd med rörelsedetektor. När jag gick ut med slaskvattnet efter mörkrets inbrott lyste den så jag förstod att någon eller något varit i farten. Och Mia var det inte, för hon låg inne och sov.

När jag kom tillbaka till trappan konstaterade jag att hela fasaden också var upplyst. Jag tog för givet att sommargrannen hade anlänt och använde billyktorna som tillfällig belysning, men när jag gick ut till vägen fanns det ingen bil. Så varifrån kom ljuset?

Jag var tvungen att gå upp till garaget och undersöka saken för att stilla min nyfikenhet. Orsaken till strålkastarskenet visade sig vara en stark lampa som är monterad vid takkanten på långsidan av garaget och riktad mot huset, tydligen också den med rörelsedetektor. Just så, då visste jag det. Att den lyste mycket längre än utelampan beror förstås på tidsinställningen. Inget suspekt alls med andra ord. 🙂

PresentkortEffektuerat en beställning
Igår blev jag glatt överraskad. En av våra med­lem­mar i Daphnia beställde fyra presentkort. Idag mej­lade jag honom för att tala om att presentkorten var postade och för att fråga om totalbeloppet jag skulle skriva på in­be­tal­nings­kortet. 200 € fick jag som svar. Wow, tänk om alla våra medlemmar är lika generösa, då blir sjön jätteglad!

Passerat ett rådjur
Vid halv sex-tiden igår kväll behövde jag åka till Västanfjärd för att konferera med LMFs sekreterare angående den nya strukturen på föreningens webbsajt. Efter ett par timmar var vi på det klara med hur den skulle se ut och jag begav mig hemåt igen.

Mörker, regn och dimbankar är tröttsamt väder att köra bil i nuförtiden tycker jag så jag körde långsammare än vanligt. Dessutom har det stått i tidningen om att viltolyckorna varit många på sistone så jag gjorde mitt bästa för att speja längs vägkanten. Varken Silverpilen eller jag behöver fler bucklor och min årskvot av mord och barmhärtighetsmord är fylld sen länge.

Den enda levande varelsen jag såg var en stilig rådjursbock som stod och betade på ett fält intill vägen en liten bit före Björkboda. Han tittade upp när jag närmade mig, men stod snällt kvar tack och lov. Skönt för både honom och mig. 🙂

DrivknutNya drivknutar
När jag åkte hem från dagens tjänstgöring nästan flög Silverpilen fram. Det märktes att den var jätte­glad över sina nya drivknutar som den fick under tiden som jag drillade dagens adept i mapp- och filhantering.

Tack vare tvåmannabesättning på jobbet var det klart en timme tidigare än beräknat. Hur ofta händer sånt på en bilverkstad? Men på St1 i Dalsbruk får man den servicen. Och dess­utom ett leende i kassan, det händer ju inte heller så ofta så det stör. Tack igen för god service! 🙂

av

29.12 – Fiffiga lösningar

Jag har krympt julskinkan och fått mer plats i garderoben. Mia gillar plommonkräm och är alltmer lik matte.

ÄrtsoppaKrympt julskinka
Igår kväll la jag ärter i blöt. Nu skulle det vankas hemlagad ärtsoppa på Udden. Det var minsann inte igår! Jag minns inte ens när jag lagade ärtsoppa senast?

Soppan blev jättegod. Och resten av jul­skin­kan krympte betydligt. En god och praktisk lösning. Fast det betyder förstås att jag nu har ärtsoppa för ett helt kompani så en del får nog åka in i frysen.

Mer plats i garderoben
Före jul fick jag en strålande idé. Skyddslingens syster kanske kunde tänkas gilla tröjan som jag över­vägde att lämna till klädinsamlingen? Jag har bara använt den ett fåtal gånger trots att den är jättefin. Modellen känns dessutom alldeles för ungdomlig numera tyckte jag.

Jag skickade ett meddelande och fick svaret att hon gärna ville ta en titt när hon kom hem på jullov. I kväll kom hon. Jodå, hon godkände tröjan och ärvde den gärna. Den passade henne perfekt. Så bra!

I stundens ingivelse frågade jag om hon ville ärva vinterstövlar också? Det första paret föll henne inte i smaken, men ett par bruna och ett par vinröda tog hon gärna hand om. Suveränt, då kommer dom till användning i stället för att ta plats i garderoben år ut och år in. Den tiden är förbi när jag klär mig i långskaftade läderstövlar.

Det känns mycket roligare att ge dom till nån jag känner. Då har jag liksom bättre koll på att dom får ett bra hem. 😀

Mia poserarMia gillar plommonkräm
Mia blir alltmer lik sin matte. Framför allt är vi båda lika förtjusta i mat och godsaker – vilket också syns på kropps­hyddan. Skillnaden är bara att jag inte äter av hennes mat. Med några få undantag vill hon nämligen gärna smaka på det jag äter och det mesta går ner som jag tidigare skrivit om.

Det inkluderar också till exempel vispgröt med mjölk och senast idag plommonkräm med grädde. Det är egentligen bara färsk frukt och grönsaker jag får behålla för mig själv. Och thai-maten, den befattar hon sig inte heller med.

Vi är rätt lika i många andra avseenden också kan jag tycka men den utredningen skulle bli rätt lång, så jag avstår. 🙂