förskottsarv

av

24.9 – Frågor

Jag har lämnat support, besökt en ny nätbutik, besett våtmarker och undrar över ett datum.

Kundstöd
På förmiddagen ringde en kund. Han behövde assistans med ett filformat och sortering av en prislista. Inom 14 minuter fick han svar på sina frågor och var glad och nöjd när vi avslutade samtalet. Det kändes som en bra inledning på dagen.

Ny nätbutik
Hurraaa, Clas Ohlson har äntligen öppnat sin nätbutik! Och hör och häpna, det går att välja svenska som språk. Jag frågade redan för nåt år sen om dom inte skulle ha en, men fick svaret att det inte var aktuellt än på ett tag. Men nu så.

Den är snabb, överskådlig och lätt att hitta i, men det är en detalj som jag ogillar och har påpekat till kundtjänsten. Om man registrerar sig som företagskund får man inte välja leveranssätt, enda alterna­tivet är Företagsleverans à 19 €.

Jag har inget behov att få leverans till dörren. Så stora eller tunga grejer kommer jag knappast att handla. Brev eller bussgods räcker gott. Inom två dar lovar dom svar.

Våtmark
Igår frågade ”exbonuspappan” om jag inte kunde skriva nåt om den s k våtmarken i Söderby och föreslog att vi skulle ta en titt nån dag. Idag på eftermiddagen kom han och hämtade mig.

Jag kan ju bara instämma i hans undran över dom djupa dikena som tillkom i fjol och måste hålla med om att diken ohjälpligt innebär att man torrlägger marken runt om. Men varken han eller jag är nån expert, så det där får jag grotta mer i.

Innan vi åkte hem igen frågade han om jag ville se naturlig våtmark. Åkej tyckte jag. Färden bar av till Djupkärret, strax före Kasnäs vägskäl. Han undrade om jag hade varit där tidigare, men det hade jag givetvis inte.

Tyvärr hade skogsmaskinerna ställt till det som vanligt, men jag förstod vad han menade. Allt vatten från höjden rinner ner i en bäck som utmynnar i en sänka. Växtligheten i sänkan skilde sig mar­kant från den omgivande skogsmarken. En intressant jämförelse.

Mysko datum
29.7.1924 är ingraverat på silverteskedarna jag fick i ”för­skotts­arv” av mamma för ett par år sen. Initialerna är BL, vilket betyder att mormors mor, Bertha (se bild), antingen var omgift och hette Lindholm i efternamn eller så syftar L:et på hennes första mans förnamn, Lennart. Men datumet förstår jag inte?

Den 29.7 var hennes födelsedag och 1924 fyllde hon 44 år, så hon köpte eller fick skedarna till sin födelsedag. Eller möjligen gifte hon sig också det datumet?

Kyrkböckerna har förstås svar på frågan, men så himla viktigt är det ju inte. Det viktigaste är att ha ett minne av min mormors (och fostermors) mor. 🙂

av

1.1.2012 – Inledning på nya året

Nytt år och nytt väder. Jag har inlett det nya året med att inviga ett förskottsarv, bekanta mig med byns första(?) elektriska stol, ta en månskenspromenad och överskatta min muskelstyrka.

Nytt år och nytt väder
God fortsättning på det nya året!

Igår på eftermiddagen började det snöa och temperaturen kröp ner under noll-strecket, som mest till -5,2 och idag fick vi till och med se solen några timmar. Helt fantastiskt! Det nya året har därmed inletts med vinterkänsla. Den blir tyvärr inte långvarig spår MI, redan före midnatt utlovas +1 och snöblandat regn.

Förskottsarv
När mamma kom till jul hade hon med sig en vinddress som hon inte längre använde och undrade om jag ville överta den. Det är sällan jag tackar nej till nåt jag gillar och som jag får gratis, så jag tackade förstås ja efter att ha provat den.

Elstolsbesiktning
Idag tyckte jag det var lämpligt att inviga dressen. Jag hade avtalat besök hos händige släktingen (självklart vid kaffetid :D) för att beundra hans ”elstol” och låna ett verktyg.

Vid ankomsten fick jag en presentation av den nyinstallerade elektriska toalettstolen. En fiffig och synnerligen miljövänlig sak. Förutsatt att elförsörjningen fungerar förstås.

Innan jag gav mig av hemåt bad jag att få provkissa i underverket. Jag följde noga föreskrifterna och konsta­terade att allt fungerade till belåtenhet. Inga el­stötar eller andra obehagliga överraskningar. 😉

Månskenspromenad
Klockan var bara fem, men månen stod redan högt på himlen när jag tackade och gick. Tack vare den och snön behövde jag inte använda ficklampan. Adventssjärnorna i professorns garage lyste så fint och det var tänt i husen jag passerade i ”centrum”.

Månskenet räckte också till för att läsa hälsningen i snön framför uthuset. ”Gott Nytt” stod det. Så klart hade nån varit och hälsat på medan jag var borta. Typiskt.

Besökaren hade också gått ner till sjön såg jag av spåren i snön. Han/hon trodde kanske att jag hade drabbats av akut depression och dränkt mig? Nä, usch, sånt får man inte skoja om!

Klent med muskelstyrkan
Med mig hem hade jag lånat en tång/avbitare som skulle förvandla en pensionerad trådhylla till ställ för diskmedel och svampar på diskbänken. Jag var helt säker på att jag skulle orka knipa av tråden, men där gick jag bet. Mitt grepp runt tången var för stort för att jag skulle ha den styrka som krävdes. Det enda jag åstadkom var ett fjuttigt litet jack. Eller så är tången möjligen för klen?

I bästa fall klarar ingen karl av det heller så jag får behålla mitt självförtroende ett tag till. 😀

 

av

5.11 – Alla helgons dag

I förrgår kände jag mig hedrad, igår begagnade jag förskottsarvet och idag har jag hedrat de avlidna genom att putsa fönster och bjuda på kaffe.

Hedrande
I torsdags kväll kände jag mig hedrad. Kommunhuset i Dalsbruk var upplyst till min ära. När jag steg ur Silverpilen kom jag dessutom på att det var jag som var kvällens programpunkt. Det fick mig att känna mig extra viktig. 😀

Kvällens presentation skulle ge svar på frågan ”Vad är Facebook?”. När jag bad om svaret en timme senare var det en herre i sällskapet som uttryckte sig kort och koncist: ”Råddigt!”. Precis som i Kimito en vecka tidigare kom åhörarna fram till att det nog är mycket trevligare att umgås ansikte mot an­sikte. Jag instämmer till fullo.

Praktiskt förskottsarv
I somras (tror jag det var?) frågade mamma om jag ville ha mormors och morfars soppslev i silver. Det ville jag gärna. Dels för att jag saknar en ”finslev” och dels för att den har tillhört nära släktingar.

Igår fick jag anledning att använda den. Herr och fru grannen plus junior var inbjudna på snålsoppa. För att kompensera den ytterst enkla rätten dukade jag med finaste porslinet, silversleven och hand­målade vinglas. Det gjorde succé – gästerna tyckte soppan var god.

Alla helgons dag
Ingen av de avlidna i min släkt- eller bekantskapskrets är helgonförklarade, så jag tog mig friheten att putsa ena sovrumsfönstret idag trots att det var helgdag. Det var för all del ett plötsligt infall jag fick och med tanke på hur sällan just den här typen av infall anfaller skred jag omedelbums till verket.

Mia ”hjälpte till” som vanligt. Hon hoppade upp på sängen, klev via nattduksbordet upp på fönster­posten och klämde in sig mellan ytter-och innerfönstret så att hon var i vägen för mig. Men det gjorde förstås inget, jag hade ju inget beting.

När jag öppnade ytterrutan tyckte hon det var lämpligt att hoppa ut, gjorde en kort sväng och ville sen in tillbaka. Nu var hon nöjd med sina påhitt. Hon la sig till rätta på sängen, putsade sig som vanligt och somnade en kort stund senare.

På mindre än en halvtimme var jag klar. Innan jag hade hunnit städa bort tvättfaten knackade det på dörren. Bonuspappan var ut på promenad. ”Jag tänkt int kom hit” sa han när vi hade hälsat. ”Jasså?” undrade jag. Han förklarade att han hade tänkt vända vid sommargrannen psykologens hus men hade trots allt beslutat gå lite längre. Det var jag glad för.

Efter lite trugande fick jag bjuda honom på eftermiddagskaffe medan vi fortsatte prata. Ingen av oss visste för all del nåt nytt, men vi hittade ändå samtalsämnen i en timme. Sen ville han gå ”innan det blir mörkt”.

Efter det fortsatte rengöringsivern. Jag städade bort tvättfaten och diskade. Mia såg till att köksbordet blev rengjort. Fru grannens blombukett lockade hennes nyfikenhet, vilket fick vasen att stjälpa och vattnet att rinna ut över bordet. ”Neej Mia, vad gör du?” gastade jag i högan sky.

Innan jag hann fram med disktrasan hade hon börjat slicka i sig vattnet, precis som om hon insåg att hon borde hjälpa till att städa upp efter sig. Förstås var hon bara törstig, men jag uppskattade hennes insats.

En lite annorlunda helgdag. 🙂