26.6 – Midsommar och andra nöjen

Jag har brutit mot flaggförordningen, skippat sillen, haft besök, blivit betittad och nyttjat myggolja. Mia har sett en mårdhund i vitögat.

FlaggaBrutit mot flaggförordningen
Det där med flaggning är nog inte min grej. Som en eftergift åt konventionen beslöt jag hissa flaggan till midsommar men oj vad fel det blev.

Enligt flaggförordningen (som jag läste efteråt) ska flaggan tydligen hissas på Midsommarafton kl 18 och halas Midsommardagen kl 21.

På Udden var flaggan i topp redan kl 10 på förmiddagen. Men det är ju inte så värst många som såg mitt brott så jag slipper högst antagligen efterräkningar. Jag lycka­des i alla fall hålla halningstiden.

Skippat sillen
När flaggan var hissad och midsommarstädningen avslutad chockade jag kroppen med en grönsallad. Alla ingredienser utom vitlöken bestod av lokalt odlade produkter. Det kändes fräscht och nyttigt. Ingen sill och potatis med andra ord. Ingen nubbe heller för den delen.

Besök
Igår anlände ”veckans gäst” som vanligt med bullpåse vid lunchtid.  Förmiddagen var mulen, men efter hand skingrades molnen så jag dukade i bersån. Temperaturen var riktigt sommarlik.

Dagens diskussionsämnen sträckte sig från åldrande och död till djur och natur. Däremellan av­handlades aktuella politiska ämnen i ytterst korta ordalag.

Ett par timmar efter att han åkt, tittade sommargrannen psykologen förbi. Hon hade tänkt ösa båten men det hade ”hamnkaptenen” redan tagit hand om talade jag om för henne. Vi tog trots det en tur till stranden för att kolla läget.

SnokBlivit betittad
Faktiskt fanns det ändå lite vatten att ösa. När jag var klar ställde jag mig på bryggan. Plötsligt fick jag syn på ett litet huvud och en hals som stack upp mellan bräderna. Vi var iakttagna av en nyfiken liten snok.

”Men hej lilla vän, vad roligt att se dig!” sa jag högt till snoken. Sommargrannen trodde det hade slagit runt fullständigt innan hon också fick syn på vårt sällskap.

”Tycker du ormar?” undrade hon. Jag förklarade att jag inget har emot dom, speciellt inte snokar, och att det är nyttiga djur. Det höll hon med om, men var inte lika förtjust som jag.

För snart 100 år sen när jag var barn bodde det alltid en snok i stranden, men jag har inte sett till nån på många, många år så det var en glad överraskning. Hoppas bara att Mia låter den vara ifred.

MyggoljaNyttjat myggolja
I flera veckor har jag kliat och skrapat mina fötter och ben och klådan sitter i längre än vanligt upplever jag. Är dom ovanligt giftiga  i år eller har jag plötsligt blivit känsligare?

Idag fick jag nog. Den fuktiga värmen fick insekterna att formligen kasta sig över mig medan jag (klädd i bikini) klippte bort blomställningarna på dom utblommade lupinerna, så jag gick in och smorde benen med myggolja. Det var faktiskt effektivt. Efter det bet dom mig på låren och överkroppen i stället. 😦

På flaskan står det Mygg och fästing. Av allt att döma gillar fästingarna preparatet för jag hittade nyss en fästing som kröp på vristen. Vintern har trots allt en del fördelar!

Mia och mårdhunden
I onsdags kväll hörde jag ett konstigt läte. Nästan som en kråka, men mer utdraget. Sen blev det tyst.

Mårdhund 2För att stilla min nyfikenhet gick jag ut och tog en titt. En bit från vedhögen såg jag en vuxen mård­hund som stod och tittade stint på Mia som låg i gräset och tittade lika stint tillbaka. Hon var själv­fallet beredd att försvara sitt revir föreställer jag mig.

När mårdhunden såg att jag närmade mig tyckte den att det var säkrast att dra. Mia kom tacksamt(?) fram till mig och vi gick in båda två.

Tidigare har Mia undvikit mårdhundarna så snart hon fått vittring på dom, men den här situationen var ju lite annorlunda. Eller så har hon vant sig vid deras lukt? Hur som helst slutade mötet lyckligt för alla parter den här gången.

12.3 – Från uppdatering till s-particip

Jag ogillar automatisk uppdatering, har haft flaggdag, känt mig småsnål och avskyr s-particip.

Automatisk uppdatering
Bland gårdagens 26 uppdateringar från Microsoft fanns tre som jag absolut inte behövde: Office Access, Microsoft Visio och Verktyget för borttagning av skadliga program. Jag valde visserligen bort dom, men på grund av att datorn är inställd på automatisk uppdatering fick jag dom i alla fall när jag stängde datorn. Grymt. 😦

Det går för all del att avinstallera i efterhand, men det fick bero. Men i fortsättningen får jag välja vilka uppdateringar jag vill ha. Jag upptäckte att det finns ett alternativ som heter ”Hämta uppdateringar men låt mig välja om de ska installeras” under Ändra inställningar i Windows Update. Det hade jag ingen aaaning om förrän igår. ”Man lär så länge man lever” är så sant som det är sagt.

Jämtlands flaggaFlaggdag
Den 12 mars har jag alltid flaggdag – om jag kommer i håg det. Idag gjorde jag det och satte upp min jämtländska flagga direkt efter frukost. 18 års vistelse i Jämtland har lämnat vissa spår.

Småsnål
Igår kväll hajade jag till när jag såg K-kedjans reklamsnutt. Bara 1,99 € för 600 g Oivariini! Jag har tidi­gare skrivit om att högsta priset jag har sett är 5,99 €, så det här var ju tokbilligt. Enligt dagens reklam­ut­skick innebar priset 55 % rabatt. Den rabattsatsen är minsann inte så vanlig på livsmedel.

Eftersom jag förbrukar nästan 600 g/vecka, var det ju läge att slå till. Max tre paket stod det i re­klam­bladet, så om jag ville ha fler, var jag tvungen att åka till Dalsbruk. Resan skulle kosta mig 2 * 10 km à 0,44 € = 8,80 enligt statens (låga) norm och jag skulle spara ca 4,50 om jag köpte tre paket till.

Jag började fundera på om det verkligen var värt att göra resan bara för att spara 4,50? Dessutom fanns det inga planer att få plats med sex paket i frysen. Jag beslöt nöja mig med tre. Det är inte ofta jag är så där priskänslig, men ibland slår snåljåpen till. 😉

ÅU-citatAvskyr s-particip
I dagens ÅU fanns ett citat (se bilden) som fick mina nackhår att resa sig. Det var inte första och säkerligen inte heller sista gången.

I läro­boken Vårt språk som magister Jansson undervisade ur på 60-talet finns inte ett ord om att man lägger till ett s på ord i presens­parti­cip. Jag citerar ordagrant: ”Presensparticipet slutar på ‑nde, ‑ande eller ‑ende.” Så varifrån kommer s:et?

För att få klarhet googlade jag och hittade dels en tidning och dels en blogg av Per Ledin, professor i svenska språket vid Örebro universitet, som båda behandlade otyget. Efter att ha läst blogginlägget känner jag något större förståelse för användandet, men det skulle aldrig falla mig in att tillämpa s-particip själv. I mina ögon och öron är det bara fel och ger intryck av ett obildat språkbruk. Men språket förändras ju, så innan jag dör har jag kanske vant mig?