fladdermus

En sorglig historia

Natten efter ”ormväckningen” väckte Mia mig med ett nytt jaktbyte nedanför sängen. En liten fladder­mus den här gången, troligen en valp. Var hon hade fått tag i den talade hon förstås inte om.

Som bekant kan fladdermöss inte lyfta när dom väl hamnat på marken, eller som i det här fallet, på en matta. Det gällde alltså att ta ut den och se till att den fick luft under vingarna.

När jag kastade upp den i luften visade det sig att den inte kunde flyga. Jag hörde hur den landade i en buske, men hoppades att den trots allt skulle lyckas flyga sin väg under återstoden av natten.

Så väl var det tyvärr inte. Mia letade rätt på den nästa dag och bar in den igen. Den här gången hängde jag upp den i rhododendronbusken vid trappan och såg till den då och då i hopp om att den skulle återhämta sig.

I början höll den fast sig med båda klorna, men efter ett tag räckte krafterna inte till. Till slut hängde den bara i en klo och verkade halvdöd.

Det avgjorde saken. Då återstod bara ett barmhärtighetsmord. Den lilla stackaren ropade förtvivlat när min behandskade hand lyfte över den på ett hårt underlag, men nödropen klingade för döva öron.

Hellre en snabb död än ett utdraget lidande. Med tummen tryckte jag till huvudet mot underlaget och så var det klart. Den lilla kroppen förpassades därefter till köks­spisen och har vid det här laget förvandlats till aska.

Fakta om fladdermöss för dig som är intresserad: fladdermus.net/fakta/.

 

Märkligt

fladdermus

Den 6.9 på kvällen infann sig Mia i verandan med en nyfångad fladdermus. Den lyckades undkomma och tog givetvis sin tillflykt så högt upp som möjligt. Mina försök att få ut den misslyckades tyvärr så den fick hänga kvar över natten talade jag om för den.

På morgonen var den puts väck…? Antingen hade den hittat ut eller så låg den i Mias mage. Jag hoppas förstås på det förra.

av

22.7 – Digital flora och analog fauna

Jag slipper direktmarknadsföring, har blötlagt i mygglarver, sörjer min inhysing och har tipsat som­mar­grannen. Mia har fångat sin första(?) fladdermus.

BRCIngen direktmarknadsföring
Igår tog jag en titt på vilka uppgifter Befolk­nings­re­gis­ter­cen­tra­len har om mig. Där stod klart och tydligt vem som var min mor och far bland annat, så Swedbank fick ett eget ex i tillägg till juristens redogörelse.

Under Tjänster för medborgare hittade jag alternativet Förbud mot utlämning av uppgifter för di­rekt­mark­nads­fö­ring som jag genast valde. Jag är inte särskilt svårt drabbad av telefonförsäljare, men nu slipper jag ytterligare några förhoppningsvis. På sajten fanns också en del annat intressant, bl a be­folk­nings­sta­tistik. På ön bodde t ex 7.000 per­soner i juni 2014. Sånt är alltid bra att veta ifall nån mot förmodan skulle fråga. 😀

Blötläggning i mygglarver
Jag kan inte minnas att det hänt tidigare, men idag när jag hämtade regnvatten ur stora tunnan upptäckte jag att myggorna har lagt sin avkomma i den. Först trodde jag det var grodyngel, men årstiden är ju fel, dom ”barnen” är redan nästan halvvuxna har jag sett.

Hur som helst bekom larverna mig inte. Mattan som ska skuras åkte i blöt bland dom utan pardon. Jag har svårt att tro att det skulle bli brist på myggor på grund av mitt grymma handlande.

Sörjer inhysingen
I den mindre vattentunnan hade jag ju en insekt som jag fortfarande inte vet namnet på. Tyvärr finns den inte mer, jag begick barm­härtig­hets­mord i förrgår. Den låg uppe vid ytan och dök inte trots att jag rörde vid den så jag förstod att den inte mådde bra eller redan var död. Antingen var vattnet för varmt, maten slut eller så var livscykeln till ända.

InhysingenFör att inspektera den närmare la jag den under förstoringslas i handen. Då såg jag att den ännu rörde på ett bakben, men bedömde att dess tid ändå var ute så jag krossade den i lite hushållspapper för att vara säker på att den inte skulle behöva lida.

Tipsat sommargrannen
Igår anlände hundägarna igen. Två yngre och en äldre hund turas nu om att gå på egna upp­täckts­färder. Idag genade en av dom över tomten nerifrån flyet av allt att döma, den var lerig upp till magen hann jag notera.

Den lekfullaste och nyfiknaste tyckte som vanligt att det var kul att se hur grannen har det så jag motade bort den, vilket fick till följd att dom andra två också blev intresserade. Eftersom matte stod ute och ropade på hundarna passade jag på att tipsa henne om att det kanske vore skäl att sätta upp ett staket, men förslaget vann troligen inget gillande.

Jag har absolut inget emot hundarna, men vill att Mia ska kunna känna sig ohotad på sitt eget när­revir. Det verkar faktiskt som om hon förstår att jag skyddar henne och åtminstone när jag är hemma ligger hon lugnt ute på trappan. Himla tur det då.

Mias första(?) fladdermus
Trots att det är stekhett på vinden under plåttaket gör Mia sina turer dit då och då. I söndags hörde jag ljud därifrån och förstod att nåt var på gång. Mycket riktigt, en kort stund senare kom hon in i köket med en fladdermusunge i munnen.

Den var förstås jättekul och krävde inte särskilt mycket jaktenergi eftersom den rör sig så långsamt på marken. Den skrek hjärtskärande varje gång hon puttade till den med tassen men det hindrade ju henne inte. Det var riktigt synd om den ända tills den så småningom försvann ner i hennes mage.

Fladdermus

av

28.9 – Liv och pengar

Gårdagen innehöll en räddningsaktion och hjärtsnörp. Idag har jag köat med dom andra åldringarna och fått spargrisen inväxlad.

Snuttans fladdermus hösten 2009

Räddningsaktion
När jag gick ut och hämtade tidningen igår upptäckte jag ett litet pälsklätt knyte på skostället i veran­dan. Jag antog att det var ett mus- eller sorklik ända tills jag petade på det och konstaterade att det var en med­tagen men högröstad fladdermus. Förstås en som Mia hade fått tag i.

Stackars liten, eftersom den inte kan lyfta från marken hade den tillbringat hela natten i verandan. Jag hörde pipen på kvällen, men förutsatte att dom kom från näbbmusen som jag tidigare hade förpassat till ”krematoriet”.

Med varlig (handskbeklädd) hand lyfte jag upp den och fick höra lätet på nära håll. Trots att den är så liten har den ett imponerande garnityr. Så gott det gick undersökte jag hur skadad den var, men hittade inga blodspår så jag bedömde att den skulle klara sig. Den fick finna sig i att bli placerad i ögonhöjd på en gren i stora granen.

När jag kollade en stund senare var den borta så förhoppningsvis hade den satt sig i säkerhet och lever länge än.

Hjärtsnörp
Mia sov ända till kvart över sju, sen ville hon givetvis ut. För det mesta kommer hon in tillbaka inom en timme för att äta frukost. Men den regeln gällde inte igår.

Timmarna gick men ingen kisse syntes till trots att jag ropade på henne i flera omgångar. När klockan blev över tolv var jag som vanligt i upplösningstillstånd men försökte intala mig att hon skulle dyka upp så småningom om hon kunde och ville. Framför allt det senare.

Kvart i två kom hon – äntligen! Det var ju ingen idé att fråga var hon hade varit så länge men jag gjorde det ändå, samtidigt som jag berömde henne. Hon verkade trött och fjäskade inte alls som hon brukar så jag förstod att hon hade varit ute på ett påfrestande äventyr.

Så snart hon hade fått mat och blivit påtvingad ett antal pussar och kramar gick hon raka spåret ut. En kort stund satt hon på trappan och tvättade sig, sen var hon puts väck igen ett par timmar. Men det gjorde inget, nu visste jag ju att hon var välbehållen.

När ska jag vänja mig vid att vissa jaktturer tar mer än ett halvdussin timmar i anspråk?

Matkö
Idag köade jag hos ”Mat-Kerstin” igen tillsammans med dom andra åldringarna. 😀 Jag hade beställt två av veckans rätter den här gången. Redan då jag kom innanför ytterdörren insåg jag att jag skulle ha med mig annat än mat hem. Hela entrén doftade av nybakat bröd.

Mycket riktigt. Ner i påsen åkte också grahamssemlor, wienerbröd och en liten form med äppel­kaka. ”Då blir det nio euro” sa Kerstin glatt. Maten hade jag betalat redan förra veckan. Helt fantastiskt – hädanefter kommer jag inte ens att överväga att baka själv!

Spargrisen tömd
För ett par dar sen lämnade jag in innehållet i spar­­grisen till butiken i Kärra. Spargris är kanske att ta i, den består av en glasburk som har innehållit nåt gott som jag köpte hos Moose Garden i Östersund för mer än fem år sen. Burken har jag behållit som souvenir och använder alltså till myntförvaring.

Idag då var jag in och handlade lite småsaker frågade jag om hopräkningen var klar. Jag hade sorterat varje valör i en egen påse och summerat för att underlätta hopräkningen. Efter lite letande hittade butikskollegan påsen med mina påsar och överräckte den. Hon tog inget ansvar för innehållet i den påpekade hon.

Enligt mina uträkningar skulle burken innehålla 125,55 € och det var faktiskt samma belopp som låg i en av påsarna. För en gångs skull hade jag räknat rätt.

Det känns lustigt nog som ett kassatillskott fast jag har haft pengarna hela tiden? På nåt sätt har mynt inte samma värde som sedlar längre. Annat var det när man var barn – ju fler mynt desto rikare kände man sig.

av

28.8 – Svårsmält

Jag fick en flygande start på dagen, har klippt gräs och konstruerat en dörr. Mia har mått dåligt.

Flygande start
Idag blev det bokstavligen en flygande start på dagen. Mia väckte mig kl 5.40 och av nån underlig anledning kände jag mig inte speciellt trött så jag beslöt vara vaken jag också.

Mia var kanske ute i tio minuter, sen hörde jag oväsen i verandan. För säkerhets skull kollade jag först genom dörrglaset om jag kunde öppna dörren. I skumrasket uppfattade jag nåt som flög så jag öpp­nade dörren, övertygad om att hon hade försökt fånga en svärmare för det liknade inte en fågel.

Men si det var det nu inte alls. Hon hade fått tag i en fladdermus och antagligen burit in den, men släppt den i vanlig ordning för att fortsätta jakten. Den var oskadd och flög omkring strax under taket så hon hade inte en chans att få fatt i den.

Ganska snart insåg hon att det inte var nån idé att försöka och gick ut igen. Där stod jag med en pa­nik­slagen fladdermus.

Att fånga en fladdermus är minsann inte det lättaste – om dom inte råkar sova förstås. Några gånger hängde den lilla krabaten fast sig i elledningen uppe vid taket, men där hade jag ju ingen chans att nå den.

Jag öppnade ytterdörren i förhoppning om att den skulle hitta ut, men det funkade inte heller. Jag önskade att jag hade haft en liten håv men det har jag inte så jag gick in och hämtade ett durk­slag i stället. Jag lyckades nästan fånga den, men eftersom öppningen var så stor smet den förstås. Till slut gav jag också upp.

När jag tittade ut en stund senare var den borta. Lyckligtvis hade den hittat tillbaka ut i friheten. 🙂

Gräsklippning
Idag var det dags igen. Regnskurarna dom senaste dagarna har satt P för gräsklippningen hittills,  men idag var vädret idealiskt. Mulet, 12 grader och lätt vind.

Precis som alla dom andra gångerna fick jag lov att kratta hela gräsmattan när jag var klar. Bara att bita i det sura äpplet. Gräset är så saftigt att ”utspruten” på gräsklipparen inte orkar blåsa ut det, vilket innebär att det blir stora tussar med gräs som brinner ihop och skapar fula fläckar om man inte tar bort dom. :-/

Dörrkonstruktion
Ända sen trollkarlen konstruerade kattingången (under Snuttans tid) har jag använt en avdankad skär­bräda i plast som ”dörr”. I samband med att jag låser ytterdörren brukar jag ställa för skärbrädan.

Det fungerar bra så länge det inte blåser, annars ramlar skärbrädan förstås bort. På höstarna brukar jag ha gott om löv i verandan och vintertid yr snön in. Idag beslöt jag att det är hög tid att göra nåt åt det.

Min första idé visade sig inte vara lyckad men sen kom jag på en enkel och i mitt tycke genial lösning. Två krokar med gängor skulle garanterat hålla den på plats. Den som sitter på kortsidan behöver man inte ens vrida på, det går fint att skjuta in brädan mot den och så ”stänger” man med den som sitter på långsidan, se bilden. Fungerar alldeles förnämligt och sitter åt perfekt. 🙂

Nästan utslagen
Igår kväll var Mia mer eller mindre utslagen. Hon låg först i stolen i verandan men vid åttatiden såg jag att hon hade lagt sig på golvet så jag gick ut och pratade med henne. Jag såg direkt på blicken att hon mådde dåligt.

Hon låg på tassarna men la sig försiktigt på sida när jag kelade med henne. Jag ville om möjligt av­göra var hon hade ont. Min första tanke var att såret hon fick i lördags kanske var värre än det såg ut.  Då antog jag att hon hade skadat sig på en kvist som fläkt upp huden och gjort ett sår under ena fram­­benet, men skadan verkade trots allt rätt ytlig.

Nu började jag oroa mig för att kvisten kanske hade gått av och satt längre in i såret? Men nej, efter en lätt koll kunde jag konstatera att magen måste vara problemet. Så fort jag rörde den morrade hon och drog i hop kroppen.

För att testa hur illa däran hon var, gav jag henne ett par bitar kattgodis. Dom åt hon upp på di­rek­ten. Jag fortsatte en stund senare med mjölk och en liten portion mat. Hon åt och drack med god aptit så jag kände mig genast lugnare. Veterinärens ord ringde i öronen sen hon blev ormbiten: ”Om hon äter och dricker så är det ingen fara”.

Det kan tyckas märkligt att ge henne ät‑ och drickbart när hon hade ont i magen, men jag fick för mig att det kanske skulle lätta om magen fick nåt att jobba med. Jag hade rätt. En halv timme senare satt hon upp, men ville inte komma in i köket då jag lockade.

Jag tittade till henne med jämna mellanrum så till slut blev hon antagligen less och ville gå upp på vinden för att få vara i fred. Jag undrade hur hon skulle klara trapporna, men hon tog det försiktigt. Där låg hon säkert en timme, sen kom hon ner igen och accepterade nu att komma in i köket.

Innan jag gick och la mig hade hon redan intagit normal viloställning ett tag, men återgick sen till att ligga med tassarna under sig. Det verkade gå åt rätt håll.

Där lämnade jag henne och sa godnatt. Hon kom inte upp i sängen i natt vad jag vet, men var fullt återställd och på hugget tjugo i fem i morse. Vilken lättnad att se henne vid god vigör igen!

Jag kan bara undra vad hon hade satt i sig? Alldeles nyligen läste jag på en veterinärsida på webben att det där att katter inte äter sånt som är farligt för dom bara är en myt så hon måste ha fått i sig nåt synnerligen olämpligt eller extremt svårsmält.

Nu gäller det att få såret att läka också, så är allt frid och fröjd igen ett tag.