Igår fick jag en ”specialpresent” av Mia och var på fest.

Specialpresent
Igår på förmiddagen hajade jag till när jag släppte in Mia. På mattan låg en orm. Jag såg mest av mön­stret på magen och trodde i hastigheten att det var en huggorm innan jag fick syn på dom gula ”öronen”. Ormen fick ligga kvar tills jag var på väg ut bestämde jag.

Då jag gick ut låg ormen i en annan position. Antingen hade den rört på sig eller så hade Mia flyttat på den. Med en bit hushållspapper tog jag tag om huvudet, bar ut den och slängde in den bland syrenerna. När den landade tyckte jag att den rörde sig, så jag började undra om den faktiskt var död?

Innan jag åkte till butiken tog jag en titt. Ormen var spårlöst försvunnen.

Några timmar senare upptäckte jag att Mia lekte med den framför rhododendron-busken. Hon hade alltså letat rätt på den och nu rörde den sig alldeles bestämt! Hur i all världen var det möjligt?

För att den skulle slippa plågas ytterligare klippte jag av huvudet med sekatören. Den var inte så vass som jag trodde, så huvudet satt fortfarande kvar och reflexerna gjorde att den vred på sig men jag tog för givet att den var död.

Mia fortsatte trots det att leka med den en lång stund. Och varje gång hon puttade till den rörde den sig?! Ormar måtte ha oerhört starka och långlivade reflexer.

Bildkälla: http://azahar-sevilla.com/tapas-tours/

Fest
Igår kväll var jag bjuden på fest. Efter en inledande ”bubbelskål” för att fira vårens ankomst, uppmanades gästerna ta för sig från ett dignande bord med tapas.

Oj, vilket urval! Hemlagad tortilla, zucchini med getost, räk-, tomat och kycklingsallad, skinka med melon, fårost, aubergine med honung, marinerade champinjoner, etc, etc. Mycket och gott och en trevlig kväll i trevligt sällskap.

Innan jag gick insisterade värdinnan på att jag skulle ha en ”doggybag”, så idag har jag fått njuta av läcker­heterna en gång till. 🙂