deltidssambo

av

29.10 – Det tar sig sa pyromanen

Jag har överlevt en ”uppvisning”, praktiserat som sambo, verkställt åtaganden och bytt status.

Överlevt en ”uppvisning”
Efter förra lördagens tebesök blev jag erbjuden att följa med och upp­vakta en dam som hade namnsdag. Nu var det inte vilken dam som helst utan Hundens (= del­tids­sambons) moster.

Det lät ju trevligt så jag var redan på vippen att tacka ja, men blev minst sagt betänksam då Hunden av­slöja­de att ett annat ändamål med besöket var att ”visa upp” mig. Jisses! Efter att ha tagit reda på hur stor ”publiken” skulle bli tog jag mod till mig och tackade ja trots allt.

Om det berodde på en tillfällighet eller på att de andra gästerna hade fått en förvarning om mitt del­tagande vet jag inte, men det visade sig (lyckligtvis) att de uppvaktande begränsades till den närmaste fa­miljen. Det blev med andra ord en mjukstart, vilket jag var tacksam för.

rosor-2Praktiserat som sambo
Söndag-måndag fortsatte min sambopraktik. Efter 16 år som ensamboende (bortsett från Mia) kändes det ytterst ovant… Men faktiskt inte ett dugg obehagligt. 😀 Mest tack vare Hundens goda förmåga till anpassning och hänsyn.

De facto var utfallet så positivt att jag på tisdag förmiddag gjorde ett officiellt uttalande på FB i form av en s k livshändelse som fick rubriken Deltidssambo. Mina nära vänner gratulerade och önskade lycka till i en strid ström och andra gillade den stora händelsen.

Verkställda åtaganden och statusbyte
På tisdagen återgick jag till deltidsstatus igen. Hunden var upptagen på annat håll så jag fick möjlighet att stilla mitt dåliga samvete. Dels väntade ett protokoll och en över­sätt­ning, dels hade jag ett kund­upp­drag på kvällen.

På onsdagen fullföljde jag resten av mina åtaganden och kunde andas ut. På kvällen var det dags att praktisera som sambo igen. Det hade jag absolut inget emot. Och nu kunde jag ju njuta med gott samvete.

Torsdag-fredag fortsatte i samma anda. Vid det här laget kände jag mig redan varm i kläderna. Det här gick ju strålande! Definitivt något jag kunde tänka mig att vänja mig vid.

Fast jag har upptäckt att jag redan har sänkt servicenivån… Vid vår första gemensamma frukost kokade jag Hundens morgongröt, nästa gång ställde jag bara fram kastrull och tallrik. I morse ”lät” jag Hunden fixa sin gröt alldeles själv. Undrar om han har noterat nedtrappningen? 😀

av

24.10 – Ordinarie Husse

Mia och matte har fått en Ordinarie Husse!

Ordinarie Husse
Som alla vet, är det verkligen inte lätt att hitta en Ordinarie Husse. I all synnerhet inte i min mogna ålder och med min kräsna smak. Det är bara utsökt kvalitet som gäller.

Faktiskt gav jag upp långt innan Mia flyttade in. Men då och då drömde både Mia och jag ändå om att hitta en.

mia-vadjarMias krav var rätt anspråkslösa jämfört med mina. Det räckte om hon fick respekt, kärlek och ömhet mellan mat­tiderna. Men som sagt, dom växer inte på träd, så vi var glada och nöjda över att Vik Husse ville rå om oss med jämna mellanrum.

Så, plötsligt en vacker dag i våras fanns han där, mitt framför näsan på mig! Jag skyndade mig förstås att diskutera hans lämplighet med Mia. Hon litade helt på mig sa hon. Om jag godkände honom var han OK för hennes del också.

Då gällde det nu att inte skrämma i väg honom, utan göra sitt bästa för att framstå i så positiv dager som möjligt. Många män tål inte Drakar i alltför stora portioner så det gällde att ta det lugnt och för­siktigt.

Det lyckades inge’ vidare. Ibland blev jag så entusiastisk att jag avslöjade mer än jag hade tänkt. Men till all lycka tålde han det. Mia hejade på och blev allt nyfiknare. ”När får jag träffa honom då?” tyckte hon.

Så småningom tog jag mod till mig och föreslog en söndagsmiddag i början av november. Det kan ju vara lite chockartat att komma till Udden med tanke på mina antipatier mot hushållsarbete och annat ”kvinnogöra” men till dess hade jag gott om tid att göra Udden presentabel räknade jag ut.

Sen hände nåt fullkomligt oväntat. Av vår digra och täta mejlkorrespondens framgick så småningom att vi borde diskutera om vi skulle bli ett par!! Det var ju tur att jag satt ner när jag läste mejlet, men jag höll ändå på att trilla av stolen.

Det verkade bestämt som om han kunde tänka sig rollen som Ordinarie Husse. Dessutom långt före den planerade middagen som han tackat ja till.

Efter långa och hårda förhandlingar om vilka krav det ställs på en Ordinarie Husse, nådde vi till slut en överens­kommelse som vi alla var nöjda med. Mia förhöll sig neutral, hon litade helt på att jag skulle företräda hennes intressen.

hundenEftersom vår nya husse fullbordade sin prövo­tid med glans, så återstod bara att lösa de praktiska de­taljerna. Därmed vidtog nya förhandlingar.

Resultatet blev att vi införde ett nytt begrepp: deltidssambo. På så sätt skulle den ackumulerade sömn­bristen inte behöva bli förödande och Mia fick möjlighet att ha matte för sig själv några dar per vecka.

Den första deltidssambo-fasen är nu av­ver­kad. Betyget blev utmärkt väl godkänt, även om Mia uppenbarligen hade vissa tvivel tidvis.

Men hon kom snart över dom och instämde i att vi nog hade gjort ett riktigt kap. Alla hussar skulle minsann inte lika smidigt klara av det tunga ansvaret som ställs på en Ordinarie Husse.

En ödets ironi är att vår nya husse råkar vara en Hund. Men bara enligt det kinesiska horo­sko­pet förklarade jag för Mia som blev alldeles panikslagen när hon hörde det.

Vi har därför kommit överens om att han kommer att benämnas Hunden i fortsatta inlägg. Förutsatt att han ännu efter särbo-fasen vill fortsätta i sin nya roll förstås?!