Ljusare tider och nybygge

Det bästa med den här årstiden är att ljuset ökar för varje dag som går och naturen börjar vakna ur vinterdvalan. Tibasten och snödropparna står i knopp, vi kan äta middag i dagsljus och har släckt nattbelysningen utomhus.

Mia jublar över det minskade snötäcket och börjar hitta jaktbyten igen. Ett om dagen får räcka än så länge. Man ska inte förta sig när man är otränad. 😉

Dagens maxtemperatur blev drygt 9°, så det kändes verkligen vårlikt när vi gav oss av på dagens byrunda i eftermiddagssol. Den här gången behövdes inga dubbar bedömde vi, men oj vad fel vi hade! På sina ställen var byvägen rena halkbanan fortfarande.

När vi närmade oss Udden igen mötte vi ett yngre par som bor i andra änden av byn. Jag hade tänkt nöja mig med att heja, men Husse var tydligen pratsugen så vi stannade och bytte några ord.

Med sig hade de sin halvårsvalp, en kungspudel. En för sin ålder mycket väluppfostrad kille som lystrade till namnet Osku. Honom träffar jag gärna igen. Matte och Husse också förstås! 😀

Vår vik har fått en ny sevärdhet har jag noterat från köksfönstret. Vår nyaste sommargranne konstruerar en brygga. Den ville jag gärna ta en närmare titt på, så vi beslöt att göra det och ta vägen hem över isen.

Jisses vilket bygge! Ett så proffsigt bryggbygge har jag inte sett i den här viken under hela min livstid! Det man först slås av är längden och de höga pålarna. Längst in i viken är det hiskligt långgrunt, så för att komma förbi vassdjungeln gäller det att ta till ordentligt. Fiffigt att bygga den på isen.

Jag vill inte vara nån olyckskorp, men misstänker att kon­struk­tio­nen ändå inte tål vinterns och dylagrets hantering. Om några år är bryggan ganska säkert sned och vind. Så har det gått med alla andra som inte är av ponton­modell. Men jag kan ju ha fel den här gången.

Husse passade på att plocka några dunkavlar i stranden. Kaveldunet behövs som foder i knipholken vi är ”fodervärdar” till. När vi kom fram till Uddens strand, hämtade Husse stegen för att kunna skaka av kaveldunet inne i holken.

Det lyckades så där konstaterade han. Hela han var översållad av dun och moln av dun flög omkring. Om alla fröna gror kommer vi att ha väldans gott om dunkavlar så småningom. Men inte mig emot, jag gillar dom. 😊