Det var fler än jag som tyckte det var blött idag. 🙂
blött
5.10 – Glad över lite
Det är blött på Udden, jag är ett varnande exempel och glad över lite. Mia är på hugget som vanligt.
Blött
Nog för att september var blöt, men oktober verkar bli ändå värre… På fem dar har Udden ”fått” 35 mm regn. Det är 7 mm om dan! Stackars jord och stackars växter. Det är bara mossor och vattenväxter som gottar sig.
Vattnet har stigit i sjön och båten behöver ösas nästan varje dag. Men kors i taket, idag blev det uppehåll sent i eftermiddags och vi kunde faktiskt se fläckar med blå himmel mellan dom grå tussarna.
Om väderprognosen håller slipper vi regn i morgon åtminstone.
Varnande exempel
Igår berättade jag för kursdeltagarna hur man inte ska göra med mig själv som varnande exempel. En ytterst tveksam utlärningsmetod, men jag använder den bara i undantagsfall.
Jag nappade nämligen på Ifolors kunderbjudande om 10 vykort för portokostnad på 3,95 för några dar sen. Jag tyckte det kunde vara roligt att ha egna grattis-kort. Igår fick jag leverans. ”Men huvaligen” skulle dom säga i Jämtland, vilket misslyckat alster jag hade fått till. 😦
Mina rara kursdeltagare tyckte inte att det var nåt fel på det och hävdade att ingen (utom jag) granskar vykort med lupp. Det senare kunde jag hålla med om men kortet är ändå inte bra och inte alls som jag hade tänkt mig.
Lärdom: Skriv ut eller förhandsgranska bilden innan du skickar i väg den för tryck! Himla tur att jag inte betalade fullt pris. Nåväl, det får duga, det är ju faktiskt ingen (utom bloggläsarna) som vet hur jag hade tänkt mig att kortet skulle se ut. 😀
Glad över lite
Om man är glad över lite, har man mycket att vara glad över sägs det. Så sant som det är sagt.
Idag blev jag glad över att fonderna som jag har placerat min premiepension i har gått plus sen förra veckan. Det har varit lite darrigt med det senaste tiden.
På årsbasis är det för all del inte lika muntert, men totalt sett har dom ändå stigit i värde. Med tanke på att jag tänker pensionera mig på heltid om ett år är det ju av stort intresse.
Jag roade mig också med att göra en ny pensionsprognos för att jämföra storleken på pensionen om jag tar ut den vid 61 eller 62 år. Skillnaden blev mycket mindre än jag trodde – också nåt att vara glad över. 🙂
På hugget
För tre dar sen hittade jag ett huvudlöst harkadaver bakom praktlysingen. Inte så svårt att lista ut vem som hade nerlagt det bytet. Det var naturligtvis ingen fullvuxen hare, men rätt så stor och tung ändå jämfört med Mia.
Höst betyder att mössen söker sig inomhus. I går kväll hörde hon dom under golvet och satt vakt vid diskbänksskåpet en lång stund, men det blev inget byte. Tydligen fungerar händige släktingens tätning på önskvärt sätt.
Idag följde hon med när jag skulle plocka nerfallna äpplen. Hon höll mig sällskap en god stund, men när jag inte behagade leka med henne gick hon sin väg.
En knapp halv timme senare hörde jag henne jama lite dämpat. Jag såg henne ingenstans först men sen dök hon upp borta vid grannens häck. Hon bar på ett byte såg jag, därav det dämpade ljudet.
En liten sork hade mött sitt öde och bad förtvivlat om nåd hörde jag, men till ingen nytta förstås. Någon minut senare var den uppäten. Jag är oerhört glad över att jag är Mias matte och inte ett av hennes byten!
19.12 – Grönt och färdigpyntat
Den gröna vintern fortsätter, mössen är utestängda, julklapparna är inslagna och Udden är julpyntad. Mia har fått återfall.
Grönt och blött
Inte en endaste hel dag har solen orkat visa sig den här månaden… Var man än rör sig klafsar det under fötterna och regnuppehållen är lätt räknade. Snart har det regnat så mycket att magman svalnar. 😉
Blockerade ingångar
I lördags gjorde händige släktingen en akututryckning igen. Mitt PU-skum hade nämligen torkat och eftersom han höll på att isolera, bad jag att få resten av hans flaska om det blev nåt över.
Han kom susande med flaskan på kvällskvisten och fyllde snabbt alla håligheter som jag misstänkte kunde vara ingångar för mössen. Sen dess har det varit lugnt, men jag förstår att Mia hör dom under golvet. Där kan dom gott hålla sig.
Julklapparna klara
I stället för att gå på födelsedagskalas igår valde jag att slå in julklappar. Jag kände inte för att umgås så jag meddelade att kaffet får bli en annan gång.
Jag tyckte att jag inte hade så många klappar att slå in, men när jag var klar hade det blivit 20 paket. I morgon och på onsdag sker distributionen för att jag ska vara klar tills mamma kommer.
Färdigpyntat
Idag har jag julpyntat. Riktigt roligt var det efter fjolårets uppehåll. Nästan alla juldukar och julbonader är i användning, tomtar och änglar är utplacerade och (plast)granen är på plats på ett extra svåråtkomligt ställe för att Mia inte ska riva ner den.
Mamma har hedersuppdraget att klä den men jag satte dit belysningen efter att ha testat att den funkar. Jag mindes nämligen att den var ur funktion efter Snuttans attacker medan hon levde, men där hade jag lyckligtvis fel.
Återfall
Att testa klättringsförmågan trodde jag var ett passerat stadium för Mia, men ack nej, idag fick hon ett allvarligt återfall. Jag stod vid skafferiet med dörren öppen så hon räknade raskt ut hur hon skulle bära sig åt.
Först upp på köksskänken, sen upp på min axel och vidare in på översta hyllan i skafferiet. Efter en kort inspektion fortsatte färden upp på skafferidörren och över till väggskåpet. Där tassade hon omkring och undersökte prydnadsföremålen ett efter ett. Om jag inte hade stängt dörren till vardagsrummet hade hon troligen tagit sig upp på den också.
Vägen tillbaka var lika komplicerad. Från väggskåpet upp på skafferidörren och därifrån ner på köksbordet. Jag inbillade mig säkert, men jag tyckte bestämt att hon såg belåten ut när hon hade lyckats med sin föresats. Det är henne väl unt, hon gjorde ju inget illa. 🙂
Uddmors betraktelser 