barpåfyllning

av

3.12 – Annorlunda måndag

Jag har avslöjat min okunskap igen och fått både tömning och påfyllning.

Avslöjad
På förmiddagen idag fick jag ett mejl från ”tantakuten” med rubriken STICKPROPP???? och texten: ”Den klump som sitter på till exempel kablar till bildskärmar är en drossel. Drosslar används också för begränsning av strömmen i lysrör. Din drossel var kombinerad med en europlugg som du hade våldtagit.”

Sisådärja, nu har jag lärt mig ett nytt ord igen. Om jag inte visste vad en drossel var, skulle jag gissa på en utdöd fågelart. 😀

Tömning
När klockan var runt ett blev jag nervös. Ingen tanktömmare syntes till. Jag slängde i väg ett SMS och skrev att jag hoppades innerligt på att han inte hade glömt mig?

Som svar ville han ha närmare info, han hade tappat sin telefon i vattnet(!) och alla tidigare med­de­lan­den var därmed borta. Efter preci­se­ring fick jag svaret att han skulle dyka upp om ca en timme. Skönt, då kunde jag andas ut igen.

Som utlovat dök han upp i en jättefin, tomteröd tankbil. När han var klar kom han in och meddelade att han inte kunde tömma tanken helt och hållet på grund av nedisning i slangen och att hans mätare visade 7000 liter.

”Vad säger du?!” utbrast jag, ”min tank rymmer ju bara 5800 liter?!” Då kom han fram till att tank­bilen nog lutade. Hm. Nåväl, tanken är i alla fall tommare än innan och enligt vad jag kan se är det bara lite ”krafs” på botten så jag är nöjd.

Påfyllning
En stund innan tanktömmaren anlände, gjorde en mörkblå Volvo entré på parkeringen. Idag skulle jag få möta en ny bekantskap öga mot öga. Vi har kommunicerat på distans men aldrig träffats tidigare. Sånt är alltid spännande.

Bara för att Volvoägaren råkar vara född samma år som min halvbror hade jag en hel drös med förut­fattade meningar som jag gjorde mitt bästa för att skaka av mig. Jag vet ju så innerligt väl att varje möte är unikt och att man inte kan jämföra två individer.

Tigern/Lejonet råkade ut för samma sak när vi först blev bekanta – hon påminde om en kvinna som jag inte hade mycket till övers för. Lyckligtvis lät hon sig inte avfärdas, men erkände senare att jag var ”svår”.

Självklart påminde Volvoägaren inte alls om min bror, varken till utseende eller manér. Han började med att överräcka en påse av mitt favorit­godis och en flaska likör. Bara en sån sak, den tanken hade aldrig fallit min halvbror in och likören hade han garanterat druckit upp själv. Och nu var jag faktiskt inte elak.

Det var en av storbjuden person. Varken kaffe eller te fick jag bjuda på, bara ett glas vatten.

Mia var ute när han kom, men signalerade att hon ville in en stund senare. Hon bidrog till trevnaden genom att smita in med en levande skogsmus mellan käftarna så den här människan lär jag väl aldrig få se på Udden flera gånger.

Han tyckte inte alls det var mysigt med en mus runt fötterna. Jag förstår honom mycket väl, det är det nog få som gör. Vid lägligt tillfälle slängde jag ut musen i verandan och släppte ut Mia för att be­spara honom knastret från ben som knäcks.

Efter en pratstund i ”södra salongen” och guidad rundvandring på ”ägorna” tackade han för sig och satte sig i bilen. Sen öppnade han dörren igen och sa att jag var välkommen på svarsvisit. Helst utan Mia förmodar jag, fast det sa han inget om. 😉

av

5.11 – Enkel och dubbel bonus

Jag kan bevisa att jag lever, har nya arbetsbyxor, baren har fått påfyllning och jag har gjort ett premiärbesök.

Levnadsintyg
Redan i början på september ville SPP att jag skulle bevisa att jag lever. Eftersom FPA bara har öppet måndag-onsdag och mina Kimito-besök har infallit andra dagar av olika skäl, har jag inte kunnat få mitt intyg. Men idag slog jag till – sista dagen för intyget närmar sig.

Den trevlige unge mannen som jag träffade i fjol hade ersatts av en trevlig ung dam. Hon be­sva­rade också mina frågor angående pensioneringen och talade om att det finns en privat arbetsgivare i Finland som också har betalat in pension.

Va?!?Jag ramlade nästan av stolen. Vad jag vet har jag bara haft kommunen som arbetsgivare i det här landet? Hon kunde inte se vem inbetalaren är, men när jag har fyllt 63 lär jag få reda på det. Det var ju en liten bonus.

Nya arbetsbyxor och -handskar
Mina Snickers är svinkalla så här års och dom fleecefodrade arbetsbyxorna håller på att säga upp bekantskapen så jag passade på att ta mig en titt på sortimentet när jag ändå var i min favoritbutik, Agri-Market. Självklart fanns det varmfodrade arbetsbyxor i min storlek. 🙂

Dessutom hade dom vinterarbetshandskar av den sorten som jag ville ha. Och en matta som man inte ser spår av smuts, blod och inälvor på, så förutom sakerna på inköpslistan blev det några till.

”Det blir dubbel bonus den här månaden” sa den unga fröken i kassan. Jösses, hade jag handlat så mycket? Inte för att jag vet var gränsen för dubbel bonus går, men det lät mycket. Å andra sidan lät det positivt med dubbel bonus och jag behövde ju alla grejer så då var det bra med det.

Påfyllning i baren
Det är slut på min Gammel Dansk, så jag knallade in på Alko i samband med matinköpen. Men hur jag än synade hyllorna fick jag inte syn på den? Däremot föll blicken på Linie Akvavit, en av mina favo­rit­snapsar. Men jag avhöll mig, nu var det dansk sprit jag skulle ha och inte norsk.

När jag hade irrat runt länge nog utan att hitta den eftertraktade flaskan, frågade jag ett av biträ­dena. Hon gick genast bort och plockade fram den. Nästan längst bort på en av dom nedre hyllorna stod den.

Där hade jag passerat ett par gånger redan men alltså inte fått syn på den, den stod för långt ner för att fastna i blickfånget. Tur att det finns personal som kan hjälpa gamla halvblinda tanter. 😀

Premiärbesök
Det finns flera butiker i Kimito som jag aldrig har haft ärende till. En av dom är Tinnes Hantverk. Jag hade inte gått in där idag heller om det inte varit för att den ligger granne med Pappersboden dit jag hade ärende.

Jag tycker ju fortfarande att det är mycket intressantare att gå omkring på Agri-Market, men jag kan förstå att den här butiken tilltalar kvinnor. Speciellt dom som är intresserade av inredning förstås. Det kan man ju inte beskylla mig för, åtminstone inte i nån större utsträckning.

Det oaktat hittade jag en pryl som är både snygg och praktisk. Om jag ska vara riktigt ärlig var det nog mest för utsmyckningen. En sirlig bokstav som överensstämmer med begynnelsebokstaven i mitt förnamn.

Men faktum är att jag behöver nåt att hälla upp mjölk i. Mina gräddsnäckor är på tok för små om det är fler i sällskapet. Den här blir jätteflott att duka med.