barfotaväder

av

21.4 – I vatten och på land

Jag har sett storgäddan, beundrat en badare, plockat kottar och gått barfota. Mia har inkräktat på Nemos revir.

Storgäddan
Igår höll jag till nere i stranden så gott som hela eftermiddagen för att vårstäda. Förutom att störa två grodor, skrämde jag bort storgäddan med följe.

GäddorEn rörelse i vattnet alldeles i strandkanten gjorde mig nyfiken så jag stannade upp och försökte få syn på vad det var som rörde sig. Det var inte alls svårt. Den största gädda jag nånsin sett gled långsamt mellan vasstråna. Med risk för att överdriva måste den ha varit i femkilosklassen och lika lång som halva jag.

Storgäddan var inte ensam. Två mindre gäddor strök tätt intill så jag antog att jättegäddan var en hon och att fjuttgäddorna var i full fart med att uppvakta henne. För­sik­tigt försökte jag flytta mig lite närmare, men det resulterade förstås i att ”stimmet” drog i väg. Jag tog en bild med telefonkameran men dess värre kan man bara ana fiskarna om man vet att dom finns där.

Beundransvärt
Jag började närma mig slutet på städningen då sommargrannen psykologen kom knallande nerför backen. Efter hejande och utbyte av några kommentarer undrade hon om hon fick bada? Just det, bada!

Jag rös av bara tanken men självfallet fick hon det. ”Lite kallt” tyckte hon allt att det var, men skönt. Vattnet kan på sin höjd vara tio grader varmt om ens det. Huvaligen säger dom i Jämtland.

KottarPlockat kottar
Helgdagen till trots började jag med att tvätta för att därefter övergå till kottplockning. Min stora gran har visst släppt i från sig nästan alla kottar och dom har jag ingen lust att köra över med gräs­klip­pa­ren så det var bara att sätta i gång att kratta och plocka.

Många kottar blev det. Jag kunde förstås ha använt dom som ved eller skänkt dom till nån som vill använda dom till nåt, men nu ligger dom på sophögen och får förmultna och bli ny jord så småning­om.

Barfotapremiär
Vädret var lika ljuvligt idag som igår. Shorts och linne räckte gott som uteklädsel. Vid lunchtid visade ter­mo­me­tern 17 grader.

I närheten av granen kändes det minst sagt ”stickigt” för den tunna vinterhuden, men när jag var klar med kottarna tog jag av mig Croqsen och gick barfota. Fötterna jublade över friheten. 🙂

På Nemos revir
I morse fick jag rapport om att Mia uppenbarligen inkräktade på Nemos revir igår. Hon hade synts till på byn fick jag veta, vilket innebär att hon har passerat alla hans revirgränser. Undrar vad han tycker om det fräcka tilltaget? Förhoppningsvis slogs hon sig inte fram!

Mia i torrgräs

Svårkamouflerad 🙂

av

11.9 – Barfotadag

Igår aktiverade jag blodcirkulationen, idag missade jag lunchen och har gått barfota.

Bra för blodomloppet
Att klippa gräs på min kuperade tomt är utmärkt för blodcirkulationen i benen kände jag igår när jag satte mig ner för att vila en stund mellan varven. Dessutom blir gräsmattan fin, så det är dubbel nytta med gräsklippningen. 🙂

Missad lunch
I stället för lunch blev det dubbel frukost idag. Den första kvart över sex i morse och den andra vid halv ett.

Mia hade sovmorgon och väckte mig först tio i sex. Jag kröp visserligen tillbaka under täcket efter att ha släppt ut henne, men efter en stund tyckte jag att jag lika gärna kunde stiga upp när jag ändå var vaken.

Runt halv-åttasnåret var jag ute (i morgon­rocken förstås) och krattade gräs i samband med att jag hämtade tidningen. Det var fler än jag som var tidigt ute – jag såg ryggen på en morgonpigg vand­rare som gick upp längs skogsstigen när jag råkade titta upp.

Kvart i nio hade jag ingen lust att vara uppe längre och la mig. Halv tio ville Mia in igen (andra gången), åt resten av sin frukost och gick ut tillbaka. Tillbaka i sängen. Halv elva väckte hon mig nästa gång och tyckte tydligen att det var dags för en vilostund. Hon la sig till rätta nedanför sängen och vi somnade gott båda två.

Halv ett vaknade jag och kände mig riktigt pigg. Hungrig dessutom. Mia vaknade förstås också så vi åt frukost nummer två och var äntligen beredda att fortsätta dagen.

Barfotaväder
Redan när jag steg upp första gången förstod jag att vi skulle få den utlovade varma dagen, termo­metern visade 13,2° kvart över sex. Då jag gick ut nästa gång stod den på 19° och solen sken genom molnslöjorna. Riktigt sommar‑ och shortsväder!

Marken var så varm att jag kunde gå barfota medan jag ansade gräs runt buskar och blommor och solen värmde skönt på ryggen, insekterna surrade och en pärlemorfjäril hedrade mig med ett besök. Det kunde gott ha varit en sommardag om inte solen hade stått så lågt och björklöven var gula.