Jag är inte vid liv, har blivit bjuden på gräddtårta och kramat en danskvaljer. Det blir friska fläktar på Udden och utlovad bild publiceras.

Avliden?
På eftermiddagen åkte jag i väg till FPA-kontoret i Kimito för att få mitt levnadsintyg men åkte hem utan. Jag misstänker därför all­var­ligt att jag inte längre är vid liv. Om inte ens en statlig myndig­het kan intyga annat är det enda förklaringen.

Skämt å sido, orsaken till det uteblivna intyget var att den charmerande och välbekante mannen bakom disken inte kunde hitta blanketten jag hade skickat. Hans kvinnliga kollega hade tydligen stuvat undan den på nåt hemligt ställe. (Dom gör så när det är fråga om väldigt viktiga personer. ;))

Kollegan var på kurs och gick inte att nå per telefon, så jag fick återvända söderut med oförrättat ärende. Den servila tjänstemannen lovade att intyget skulle skickas per post i stället. Nu hade han ju sett mig vid liv och kunde intyga det till sin kollega. Han skrattade gott när jag frågade om hans kollega anser honom vara tillförlitlig.

Att mannen verkade bekant berodde på hans tidigare arbetsplats. Jag hade honom som min kontakt­person på Arbetsförmedlingen när jag nyligen hade flyttat hem. Skönt att bildminnet fortfarande fun­ge­rar om än lite hackigt – jag var tvungen att fråga honom varför han såg bekant ut.

Gräddtårta
Innan jag åkte tillbaka hem återstod två besök. Det första hos den rara damen som fyllde år i lördags. En annan rar dam fanns redan på plats när jag kom och inom kort satte vi oss runt kaffebordet.

Eftersom jag tidigare har avslöjat att jag ogillar prinsesstårta, stod en gräddtårta bland övriga kaffe­tilltugg. Den var speciellt framtagen för min skull förklarade värdinnan.

När jag hade ätit en bit propsade hon på att jag skulle ta en bit till när hon nu en gång hade skaffat den för min skull. Ojojoj. Då kan man ju inte gärna tacka nej eller hur? En både lurig och rar dam.

Möte med danskavaljer
I förmiddags ringde Tigern/Vågen och föreslog ett sammanträffande. Det var väääldigt länge sen sist så jag sa förstås ja och bokade om kundbesöket till måndagen. Goda vänner går alltid före kunder i min värld.

Efter gräddtårtan åkte jag därför till ny adress och fick krama om min danskavaljer från 1971. Han har koll på sånt. Pratstunden blev inte så lång, det närmade sig Mias mattid, men det kändes gott att få ”jutta” (snackas vid) en stund och höra vad som hänt sen sist.

Friska fläktar
Enligt väderprognosen gäller det att hålla i hatten om man ska vistas utomhus det närmaste dygnet. 15 m/s räcker gott till för det.

För att slippa höra dom hopfällda plaststolarna slå i trappan (igen) har jag ställt dom i lä. Nåt annat som kan blåsa bort eller rubbas av storm bör inte finnas. Båten är förhoppningsvis väl förtöjd och ligger dess­utom i lä bakom bryggan så jag slipper oroa mig för den.

Utlovad bild*)

*) Bilden är avsedd för två manliga kommentatorer