Snart dags igen

Julen närmar sig obönhörligen. Suck. I år har jag inte ens hämtat advents­ljus­stakarna från vinden, än mindre nåt julpynt.

Julstädning, julgardiner och julbak har aldrig varit min grej, även om det under årens lopp har blivit jultårtor och nån enstaka dadelkaka.

Fast på ytterdörren har ljungen i blomkorgen faktiskt bytts ut mot grankvistar och en skylt med God Jul. Det är det närmaste vi kommer julgran har jag talat om för Husse. ”Jaha”, svarade han lakoniskt.

Ja, och så har ljusslingan ovanför trappan kommit upp som vanligt, liksom julkransen på dörren. Allt som påminner om jul finns således utomhus. 😀

Juligare än så blir det inte på Udden i år – om jag inte drabbas av nåt hugskott som omkullkastar planeringen. Dock har jag skickat julkort i vanlig ordning och öppnar en lucka i julkalendern varje dag. Nästa vecka mejlas de digitala julkorten.

Julen är i sig OK om det inte vore för ”byteshandeln”. Trots mitt nekande får jag julklappar varje år och känner mig därmed tvungen att återgälda klapparna.

Det är förstås mitt eget val, så jag får skylla mig själv. Men hellre återgälda än att vara oartig och verka otacksam. Å andra sidan tycker jag det är tråkigt att mitt nekande inte respekteras. ”Vaffö gör di på detta viset?” för att citera Rump­nissarna.

Enligt planerna äter vi julmiddag i Tallmo som vanligt, resten av julkvällen tillbringas i Mias sällskap. Några andra planer har vi inte.

Enligt MI blir det töväder redan på lördag, så snölagret lär krympa, men förhoppningsvis får vi ändå en vit jul.

Bra köp

Jag har gjort två bra inköp den senaste tiden. Ett av dom är användbart både ute och inne, det andra enbart inomhus.

I samband med det senaste styrelsemötet hos en av hembygdsföreningens ledamöter fick jag syn på en bra-att-ha-pryl. Vår ledamot hade köpt den för nåt år sen och var jättenöjd.

Genom att googla på produktnamnet ”Brennenstuhl” hittade jag prylen till bra pris och beställde på sittande stjärt. En uppladdningsbar LED-lampa på 1000 lumen (finns också med 2000 lumen) som kan hängas eller ställas på ett underlag.

Helt perfekt då jag ska upp på vinden eller till vedlidret där det inte finns el. I synnerhet den här årstiden när det är mörkt nästan dygnet runt. Ett lysande köp som rekommenderas varmt!

Det andra inköpet övervägde jag länge och väl. På tevereklamen såg det ut som en idealisk pryl för allt från mat till bak, men jag kände mig ändå tveksam.

Efter att ha hört Husses kusin berätta vilken nytta hon har av den bestämde jag mig. Så nu står en liten fritös (varför inte fritör?) i ena änden på köksbordet. Och visst var det ett bra köp.

Synnerligen snabblagad mat utan stekfett och dessutom energisnålt. Med min gamla ugn går det först åt ca 10 minuter att värma upp den och beroende på maträtt går det åt ytterligare allt från 20–60 minuter innan maten är klar. Med fritösen är den klar på några minuter, så jag är helfrälst.

Facit

Som jag nämnde i förra inlägget, skulle lappen med de tre preparaten tas bort på lördag.

Det gjorde jag vid lunchtid. Ingen reaktion på nåt av dom. Det meddelade jag läkaren då han ringde på måndag. Men jag glömde fråga om Viscotears.

1177.se läser jag att nässelutslag kan bero på annat än allergi. I mitt fall rör det sig alltså om icke-allergiska utslag. Skönt att veta. 😊

Utflykter och allergitest

Veckan har bjudit på ett par utflykter utanför ön. Först ut en tur till Pemar i tisdags. Husse hade tid hos tandteknikern. Besöket var snabbt överstökat, så vi vände snart hemåt igen i den lätta snöyran.

I dag var det min tur, men då hade jag egen chaufför. Väckning nästan mitt i natten (kl 06) och hämtning av sjuktaxin kvart i åtta. Kvart över nio hade jag tid för allergitest på ÅUCS.

En kvart senare fick jag träffa en läkare som förklarade vad allt man tänkte testa. När jag såg listan bax­nade jag.

Eftersom jag fick allergisymtom under bröstoperationen innehöll listan alla läkemedel som användes i samband med operationen. Jisses Amalia! 37 preparat har jag räknat mig fram till.

Varför Viscotears är med på listan ska jag fråga om. Mig veterligen är det ett medel mot torra ögon, så varför jag fick det under operationen är en gåta. Jag kanske hade glömt att slå igen ögonlocken när jag fick narkosen?

Dessutom gjordes ett standardtest på de ämnen som man oftast reagerar på. Inget test visade nån reaktion.

Innan jag var klar, fick jag en lapp på överarmen som ska testa min reaktion på ytterligare tre preparat. På lördag får jag ta bort lappen.

Egentligen ville läkaren träffa mig på måndag, men jag förhandlade mig till en annan lösning för att slippa åka tre timmar t/r och 170 km. Han gick med på att ringa i stället och jag skickar honom en bild på eventuell reaktion. Suveränt! 😊

Innan vi skildes hade han redan fått testresultaten av sköterskan och trodde att det är nåt av dom tre ämnena under lappen som är orsak till allergin. Jag höll med honom. På lördag får jag/vi facit.

Tänk så fel det kan bli

I dag har jag pratat med en hjälpsam dam på skatte­för­valt­ningen. När jag tog ut en lista på hem­bygdsföreningens transaktioner för fastighetsskatt blev jag totalförvirrad.

Föreningens kassör (dvs jag) betalade fastighetsskattens båda rater på förfallodagen, men enligt skatteverket hade vi betalat för mycket. Det innebar en återbäring på flera hundra euro som jag inte för mitt liv kunde fatta varför vi fick.

Men nu vet jag. Återbäringen berodde på att jag hade använt fel referensnummer när jag betalade in förskottsinnehållningen för en arbetsersättning. Därmed klassades inbetalningen som fastighets­skatt. Ett typiskt SBT-fel med andra ord. (SBT står för Skit Bakom Tangentbordet – världens vanligaste datorfel.)

Jag hade dessutom missat att anmäla arbets­er­sätt­ningen och förskottsinnehållningen i inkomstregistret. Suck. Jag får trösta mig med ”den enda som inte kan göra fel är den som ingenting gör”.

Nu är missarna korrigerade och skatteverket har fått en ny inbetalning med rätt refe­rens­num­mer den här gången. Sen är frågan hur jag förklarar transaktionerna i bokföringen för vår verksamhetsgranskare?

Ombyten

Dagens program bestod som ombyte i att klyva och bära in ved för några dar framåt och förpassa sommar­skorna till vinterförvaring, dvs en bananlåda i garderoben.

Det senare tyckte Mia var lajbans. Hon kunde göra ett besök i garderoben och klämma ner sig i lådan med sommar­skorna ett tag.

På en av hyllorna har jag samlat plagg som ska till klädinsamlingen. Och tänk att där låg ju mina svarta jeans som var för trånga för många kilo sen! Jag plockade genast fram dom och provade. Nu är dom snudd på för stora, men duger gott.

Så bra, då sparade jag in den kostnaden. Till och med mina händer och fötter har magrat. Det betyder att mina senast inköpta promenadskor är onödigt rymliga. Men det var snabbt avhjälpt med ett par extra innersulor.

När det gäller händerna, eller rättare sagt fingrarna, blir nu de tidigare ringarna på vänstra handen lagom till den högra. Högra handens ringar får därmed vila ett tag.

Lustigt nog magrar hela min kropp. Utom huv’et kanske? Där har jag inte märkt nån skillnad än så länge. 😉

Det blev också ett snabbt ombyte i vädret. Från novembergrått till dalande snöflingor, men efter en kort stund kom dom av sig. Bara en förvarning om det som komma skall.

Sjunkande dagstemperaturer är också att vänta enligt prognosen. Hittills har vi haft flera plusgrader, men på torsdag spås -2°. Men då är vinterdäcken redan på, så det gör inget.

Sorgligt

I närmare 20 år har jag varit kund hos Klingel. Det mesta av min garderob kommer därifrån. Men nu är det slut med det, företaget har tydligen lagts ner 2022. 😥

Deras kvalitet, storlekar och sortiment passade mig utmärkt, så vart ska jag nu vända mig? De flesta klädbutiker på nätet verkar vara gjorda för icke-tanter och modellerna för sylfider med giraffben.

Det blir till att försöka Googla på finska förstår jag. Fast för närvarande behöver jag egentligen inga nya kläder. Mina Klingelplagg duger gott i flera år till. Det är ju ingen risk att jag blir bjuden på själv­stän­dig­hets­balen i år heller. 😀

Å andra sidan kunde jag tänka mig ett par svarta jeans … Dom jag har haft hade jag ”vuxit ur” och lämnade till klädinsamlingen. Det var ju dumt med tanke på min viktnedgång. Nåväl, tiden får utvisa hur stort behovet de facto är.

Hyllad hylla

Förra måndagen hämtade jag ut paketet med hylldelar från Ikea. Då Husse fick problem med foten bytte vi sängsida, han behövde mer utrymme än jag. Hans sida av sängen var nämligen bara en halv meter från väggen, eftersom vi har så trångt i sovrummet.

Av det skälet saknade han nattduksbord, han fick nöja sig med en pall, någon annan möbel fick inte plats. Det skulle Ikeas hylla råda bot på. För 29,90 hittade jag en som precis fick plats mellan sängen och väggen.

Av skramlet som hördes när jag packade upp paketet förstod jag att hyllan inte var i trä som jag hade trott, utan i metall. Strunt samma, huvudsaken att den funkade.

Det första jag såg på monteringsbeskrivningen var att det behövdes en hammare för monteringen. Den hade Ikea alltså inte skickat med. 😀

Första åtgärden var att skruva ihop hyllplanen med sidostolparna. Jag blev minst sagt konfunderad när jag såg att den sidostolpe jag höll i hade ett fyrkantigt hål och definitivt saknade gängor. Jag kollade en annan stolpe och upptäckte att ena änden visst hade ett skruvhål. Den hade jag alltså lyckats vända rätt. Elementärt, min käre Watson.

Sen uppstod ett annat dilemma. Hyllan kunde stå på två sätt, antingen med en högre eller en lägre överdel. Den lägre överdelen tyckte jag blev lämplig och satte i gång med att skruva. Då blev hyllan upp och ner visade det sig.

För ett ögonblick funderade jag på om det kanske vore fiffigt med kanter på hyllan …? Men sen vände jag på steken och beslöt att det får bli en högre överdel trots allt. Jag hade ingen lust att börja om med skruvandet.

Sista skedet i monteringen var att slå in över‑ och underdelen. Det var här hammaren kom till pass. Ändarna på delarna var i räfflad plast som tydligen skulle ge efter så mycket att delarna satt stadigt.

Jag plockade fram min lilla blommiga hammare – ni vet en sån där ”tjejmodell” med mejslar inne i handtaget – som jag har fått i present nån gång för länge sen. Den gjorde ingen som helst verkan.

Fram med tyngre grejer. Uddmor är välförsedd ska ni veta! Nu började det hända nåt. Fast plasten var inte alls så medgörlig som jag hade förväntat mig. Det krävdes ett antal slag innan delen satt som den skulle.

Det tjongade ljudligt i hyllplanen för varje slag, så om nån (utom Mia) hade hört mig, hade dom nog undrat vad i all världen jag höll på med. Till slut satt delarna på plats och jag kunde skruva fast tassarna i underdelen.

Innan jag kunde ställa hyllan på plats var jag förstås tvungen att städa bort allt damm och alla spindelnät som hade gömt sig bakom pallen. Det var en hel del kan jag avslöja! 😀

Pallen fick en ny plats och Husses grejer rymdes gott och väl på de nedre hyllorna. Översta hyllan belamrades med mina glasögon och kvällslektyr som planerat. Ett lyckat köp tycker jag.