Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Skyldig

Jag erkänner mig skyldig till en av dödssynderna … Varken avund, frosseri, girighet, högmod, kättja eller vrede, men väl till lättja. Åtminstone fram till klockan tre i dag. Det är för all del inget ovanligt om jag inte har en tid att passa eller något att uträtta ”på byn”.

Min dag började kvart över elva. Jag vaknade för all del ett par gånger tidigare, men såg ingen anledning att stiga upp, så jag somnade om.

I samband med frukosten uträttade jag mina sedvanliga ärenden på datorn – läsa bloggkollegernas inlägg, kolla dagens teveprogram och vad som hänt på FB. En dryg timme senare var det dags för vår kaffetid, men innan dess tog jag ett korsord och satte mig på toa.

Husse förberedde och dukade fram under tiden. Efter kaffet fortsatte jag med korsordet. Det var ett av dom knepigare, så klockan hann bli tre innan jag hade löst det.

Därefter ”morgontoalett” och påklädning. Mia var hungrig igen, så hon fick mat innan jag startade tvätt­maskinen. Medan den jobbade rengjorde jag tvättställ och toalett, gick jag ut med slaskhinken och förberedde dagens middag.

Vår söndagsmiddag var tämligen enkel: stekta marinerade kycklingbitar i en sås med resterna av en grönsakspåse. Till det uppvärmd potatis från i går. Husse avslutade med sin vanliga dessert, vispgröt. Jag avstod desserten.

Numera diskar Husse igen, så här sitter jag framför datorn medan torktumlaren gör sitt. Som synes har jag inte uträttat många knop. I dag heller. 😀

av

Ofattbart

Inser att jag är väldigt naiv i vissa avseenden. Det har Sofi Oksanens bok I samma flod – Putins krig mot kvinnorna fått mig att förstå.

Boken beskriver dem ryska arméns övergrepp på kvinnorna i Ukraina, men belyser också vilken kvinnosyn man har under Putins styre. Boken är genomgående ryssfientlig, vilket är förståeligt eftersom Sofis mamma upplevde Sovjetunionens ockupation av Estland.

Att man systematiskt våldtar kvinnor som en del av krigsstrategin har jag inte insett tidigare. Dock är exemplen många, men dom har tydligen gått mig förbi. Sofi bidrar med exempel i boken och med vederhäftiga referenser.

Hur man som människa är funtad för att begå övergreppen är för mig fullständigt obegripligt. Inte ens om man hela sitt liv har blivit hjärntvättad och är övertygad om att ”fienden” är lägrestående än djur. En sån människosyn är för mig helt ofattbar.

 

av

Sånt kan också hända

I lördags hade vi som vanligt bastudag. När jag skulle packa ”bastukassen” blev jag lite äcklad. På botten av kassen sprattlade ett antal maggots. In i näsduksförpackningen jag har där hade dom också hittat. Urk!

Tydligen hade en fluga bestämt sig för att lägga sina ägg i kassen. Varför just där kan man undra … I den förvaras aldrig några matvaror, men det kanske luktade as i den ändå. ☹

****

Sen en tid tillbaka har min bildskärm tagit ruskigt lång tid på sig att starta. Redan då vi inhandlade nya teven tyckte Husse att jag samtidigt skulle satsa på en ny skärm, men jag nekade.

I helgen insåg jag till slut att stackar’n var totalt utbränd, så jag ringde till Veikon Kone i går och reserverade 24-tumsskärmen som jag hade tänkt mig. I går eftermiddag hämtade jag den.

Min gamla bildskärm visade innehållet i bildförhållandet 4:3, men den nya använder förhållandet 16:9, precis som nya teven. Det innebär att mina gamla foton inte längre täcker skärmen. Jag har redan ändrat bildförhållandet i kameran till 16:9, så i fortsättningen fyller dom skärmen som dom ska.

Dessutom är skärmen mycket ljusstarkare än den gamla, vilket innebär att mina foton nu verkar överexponerade. Men det går förstås att rätta till.

****

I dag har jag nästan lyckats steka brysselkål. När det började osa bränt kom jag på att jag inte hade vatten i kastrullen! Det hade jag tänkt fylla på när det var dags att börja koka den, men glömde förstås.

Till råga på allt hade vi matgäster. Jag erkände min tavla och tipsade dom om att skära bort det brända. Lyckligtvis var gästerna gamla bekanta, så dom förlät mig.

Hoppas vår förenings Svenska dagenfirande avlöper utan malörer eller missöden i morgon!

av

Inte min dag

I morgon är det Alla helgons dag. Inspirerad av Husse bestämde jag mig för att följa traditionen med ljus på graven.

På vägen till kyrkogården funderade jag på om jag skulle gå till butiken först, men beslöt att jag kunde göra det på hemvägen. Halvvägs till graven kom jag på varför jag hade ärende till butiken … Jag behövde ju gravljus!

Alltså åkte jag till butiken. Lyckligtvis ligger den nära kyrkogården. Det fanns flera modeller av gravljus, men oljeljus som brinner 55 timmar lät bra så jag köpte en förpackning. Fast då kom jag på att dom måste passa till min gamla ”gravlykta”, en sån där liten i plast med lock och kors på sidorna.

När jag kom ut till bilen provade jag ett av ljusen. Nehe, dom ljusen var för höga. Tillbaka in i butiken och nytt val. För säkerhets skull tog jag med gravlyktan.

Jag hittade en lägre modell men då fick ljuset inte plats. Suck. Det fick bli en fristående modell i stället. Tidigare år har jag nöjt mig med ett LED-ljus, men det har sagt upp bekantskapen.

På kyrkogården tog en hård, iskall vind tag i mig när jag gick till graven. Händerna som redan innan var kalla, blev nu stela av köld. Men skam den som ger sig.

Först klippte jag och krattade bort gräset runt den lilla Buddhan som pryder graven, därefter stack jag ner ljushållaren och i den ställde jag ljuset och tände det.

Eftersom Husse hade bett mig kolla om hans ljus brann, gick jag bort och tittade till dom. Alltmedan den kalla vinden slet i kläderna och kylde ner mig ytterligare.

På tillbakavägen noterade jag – utan förvåning – att mitt ljus hade slocknat i den hårda vinden. Suck igen.

Alla andra ljus brann i lyktor, så jag är den enda som inte har hajat att dom slocknar annars. Nu gav jag upp. Jag tog bort ljuset och beslöt att mina avlidna nära och kära säkert såg ljusen fast dom brann på Udden. För det är ju för dom vi tänder ljusen.

För att trösta mig för motgången öppnade jag godispåsen jag hade köpt och öppnade en  Omar. Självklart tappade jag godbiten på bilgolvet. 😦

Hemfärden gick utan incidenter. Då jag hade parkerat, plockat ut inköpskassen och skulle låsa bilen uppstod nästa problem. Var hade jag bilnyckeln?

Inte i strömlåset konstaterade jag. Då hade den väl åkt ner i kassen kanske … Jag plockade ur varorna, men si där låg den inte. Medan jag rotade i kassen föll nyckeln ur min vänstra hand. Tydligen hade jag flyttat över den dit men redan glömt att jag gjort det. En sista suck.

Önskar er alla en fin helg!

av

Impulsivt

I november 2010 skrev jag ett inlägg om spontanitet, respektive impulsivitet.

I går slog den till igen – impulsiviteten – jag fick en ung man att rodna. Vilket verkligen inte var avsikten.

Den unge mannen tjänstgör som kundmottagare på företaget som har haft hand om min bil. Eftersom en ny del till bilen är beställd, men där leveranstiden inte har kunnat fastställas, hämtade vi bilen i går. Den går ju att köra bara jag gör det minst var tredje dag för att batteriet inte ska laddas ur.

När vi hämtade bilen frågade jag om han talar svenska. ”Bara nåt enstaka ord”, svarade han. ”Jag älskar dig” klämde jag ur mig. Det förstod han minsann. Och rodnade påtagligt.

Riktigt varför han rodnade vet jag inte … Han trodde kanske att jag bekände min kärlek till honom?

Jag var senare tvungen att fråga Husse om han tyckte jag var pinsam, men det nekade han till. Efter alla år tillsammans är han lyckligtvis rätt härdad. 😊

av

Antennfritt och skogspromenad

I går installerades vår nya teve som har HD-upplösning eftersom det krävs från och med nästa månad.  För att slippa antennen – som har svårt att hitta signalen tidvis – valde vi IPTV.

Det innebär att ”IPTV-boxen ansluts till IPTV-nätverksporten på modemet, varefter den kopplas till TV:n med exempelvis HDMI eller Scart.” (Källa: kjell.com)

Det är verkligen en befrielse att slippa pixelering, avbrott och meddelandet ”dålig signal, kontrollera antenn­an­slut­ningen” som vi har fått stå ut med hittills. Det finns två sändare tillgängliga, men båda har för svaga signaler för oss, så när det blåser hårt och/eller regnar har vi inte kunnat se vissa kanaler utan störningar.

För tre år sen blåste antennen dessutom ner så vi var tvungna att köpa en ny. Det händer aldrig mer!

Teverutan är också större än den gamla, så nu kan vi nästan se porerna i huden på de uppträdande. 😀

I dag tog jag två små skogspromenader. Det var dags att gå med soppåsarna till soptunnan som ligger en bit upp i skogen. På vägen dit fick jag syn på två vackra stubbar.

På den ena växte ”bara” lav, men den andra hyste ett flertal arter. Både mossor, lavar och nån sorts svampar som såg ut som bruna kulor.

Jag gick därför tillbaka och hämtade kameran. På hemvägen fångades min blick av liljekonvaljens röda bär. Rätt så ”snyrpiga” så här års, men lysande vackert röda ändå.

av

Äntligen!

För tio år sen var jag sysselsatt med samma sak. Jag försökte avsluta mammas konto i Swedbank sen hon avlidit. Det var en ytterligt seg och långdragen process. Allt hade varit enklare om jag hade åkt till Stockholm och gått in på deras kontor, men jag gav mig den på att ärendet kunde avgöras på distans.

Den 5.7.2014 skrev jag följande inlägg: Tveksamt om jag existerar? och den 4.8 skrev jag Trevligt och svettigt som avslutade det långvariga ”dramat” som pågått sen februari.

I dag – trots att det är söndag – har jag äntligen lyckats avsluta mitt eget konto i samma bank. Det har jag försökt göra sen i slutet av augusti utan resultat.

Orsaken var att banken i somras meddelade att de gamla säkerhetsdosorna inte längre kunde användas från slutet av september. Dock fungerade den fortfarande till all lycka.

Jag hade innan dess lämnat mitt finska kontonummer till pensionsutbetalarna och informerat berörda parter om att jag numera vill ha information per post eftersom jag inte har möjlighet att identifiera mig digitalt.

Bank-ID gick inte längre att installera efter att jag bytt till Windows 10 upptäckte jag. Eller så berodde det på nåt annat.

Dagens ärende var minsann inte heller avgjort i en handvändning. Delvis för att jag sjabblade när jag skulle välja rätt tjänst. Jag har kommit upp i den åldern när jag inte längre minns vilka val som erbjuds … Det krävdes därför nio(!) uppringningar till banken.

När jag äntligen fick prata med en människa ombads jag identifiera mig. Men min säkerhetskod var spärrad på grund av för många försök fick jag veta, jag behövde en ny.

En ny säkerhetskod gick att beställa om jag loggade in på banken talade damen i kundtjänsten om. Därefter ombads jag ringa upp på nytt. I dag hade dom inga köer påpekade hon.

Sagt och gjort. Tydligen fungerar det så hos Swedbank Sverige när man vill avsluta sitt konto att den nya banken genomför uppdraget. Men det gällde ju inte i mitt fall.

Först av allt krediterade hon avgiften jag blivit påförd för tillgång till internetbanken, sen avslutade hon min kontokredit, tog bort alla tjänster och plockade slutligen bort min säkerhetsdosa. Att höra henne säga att kontot nu var avslutat kändes verkligen som en befrielse.

”En sten föll från hans hjärta och med den dödade han vakten” 😀