Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Svettigt

Senaste veckan har temperaturen legat på drygt 29°. Det är för all del en bra bit från 40 eller 50 grader som dom haft annanstans på planeten, men på tok för mycket för min del. Jag tillhör definitivt inte den mänskliga varianten av termofiler!

Dessutom nästan ingen eller bara svag vind som har gjort tillvaron svettig. Som tur behöver jag inte jobba, varken utomhus eller inomhus så jag borde inte klaga.

Med nerdragna rullgardiner och stängd dörr dagtid har vi försökt värja oss från värmen. Före läggdags korsdrag för att försöka få dräglig sovtemperatur.

Att ta ett dopp i sjön har inte gått för sig på grund av att cyanobakterierna (blågröna alger) blommar i värmen. Dessutom blir jag svettig igen när jag ska gå från stranden uppför backen, så jag har nöjt mig med att sitta i skuggan på trappan.

Tiden har tillbringats med att lösa korsord. Att lyfta pennan har varit lagom ansträngande. 😀 Inspiration eller lust till blogginlägg har saknats.

I eftermiddags drog ett åskväder förbi med svalkande regn. Temperaturen sjönk till 20°, som förstås kändes riktigt kallt. Men oj, så skönt! Sen kom ”soljäkeln” fram igen och höjde värmen några grader.

Höst‑ och vinterkläderna är fortfarande kvar i garderoben … Tack vare att jag hämtade sommarplaggen på vinden klarar jag mig bra.

Hittills har vi klagat över den kyliga sommaren, men vid det här laget bör väl temperaturen statistiskt sett vara normal för årstiden. Hur som helst är det ju aldrig bra – antingen för kallt eller för varmt.

De närmaste dagarna ska fortsätta vara svettiga, sen blir det svalare tror MI. Max 25° är min gräns, så det ser jag fram emot. 😊

 

av

Små glädjeämnen

Om man har förmågan att glädja sig åt småsaker, har man alltid nåt att glädja sig åt tror jag mig ha läst nånstans. Så sant som det är sagt. Dagens glädjeämnen kommer från naturen.

För cirka femton år sen planterade jag en hortensia. Den blommade vackert några år, men sen strejkade den. Högst troligen på grund av bristande omsorg. I dag såg jag att den har knoppar!!

På Udden trivs stora blåklockan och i år blommar den flitigare än vanligt. Varför den har placerat sig i skuggan under gran­kvis­tarna förstår jag inte, men den tycks trivas där också.

Ett litet glädjeämne hade parkerat på bladet av en självsådd lind upptäckte jag. En sån fjäril har jag aldrig sett tidigare, så jag ställde en fråga till Naturväktarna på FB. Svaret jag fick var ”nån sorts mottfjäril”.*)

Den självsådda linden har förresten drabbats av lindgallkvalster kom jag fram till efter googlande. Små röda ”tomteluvor” ses sticka upp på en del blad. Oftast harmlösa för växten enligt Wexthuset.

Ännu mindre glädjeämnen har dykt upp på en rhododendronkvist. En spindelmamma har beslutat att just där ska hennes barn­kam­mare ligga. Några av barnen har redan vågat sig ut på upptäcktsfärd ser du om du klickar på bilden.

Det finns förstås en mängd andra små glädjeämnen i naturen, som till exempel alla humlor och andra insekter som besöker blommande växter, men de här hittade jag bara någon meter från trappan. 😊

*) Vitfläckigt ängsmott meddelas av en vänlig själ på FB

 

av

Veterinärbesök

I eftermiddags stängdes Mia in i buren för avfärd till veterinären. Dels skulle hon ha sina vacci­na­tioner (kattpest och ‑snuva), dels ville jag att veterinären skulle kolla hennes böld mellan frambenen.

Av vätskeprovet framgick att bölden innehåller fett, så den är helt ofarlig. Då behöver jag inte bekymra mig för den i fortsättningen. 😊

Jag nämnde också hennes öron som har irriterat/kliat ett tag. Orsaken är en bakteriell infektion konstaterade veterinären efter att ha kollat i mikroskopet.

Vi fick därför örondroppar med oss hem. Två gånger om dagen ska hon ha dom i 7-10 dagar. Hoppas dom hjälper, annars måste vi ta ny kontakt med veterinären.

Att sticka ner pipen i örat och klämma ut dom kalla dropparna är ju inte populärt. Första försöket lyckades inte värst bra, men jag blir förhoppningsvis skickligare.

När jag ändå var där passade jag på att fråga om värkmedicinen som hon får för värk i leder och tänder. Sen tidigare vet jag att Metacam inte ska ges längre tid än en vecka, eftersom det är ansträngande för lever och njurar så jag ville kolla om det var OK att ge henne sporadiskt. Det gick bra sa veterinären.

”Hon är i gott skick” tyckte veterinären i övrigt. Att ha gått ner i vikt från åtta(!) till knappa fem kilo gör sitt till. Med tanke på att hon är 15 år gammal får vi vara glada över att hon inte har ändå värre krämpor. ❤

av

Vadå sommar?

Jag vill ju inte gnälla, så jag beklagar mig i stället. Att juni bara hade sexton soldagar trodde jag skulle ändras när vi kom in i juli. Men icke sa Nicke.

Den första och andra juli började bra med sol och nästan tjugo grader på förmiddagen. Men sen har det gått utför. Mulet, kyligt och stormen Ulla. Den led vi förstås inte nämnvärt av på Udden, så vi hade tur.

Nu är det ju inte så att jag längtar efter sydeuropeiska temperaturer … Att vistas i bastuvärme tilltalar mig definitivt inte. Men jag gillar heller inte att frysa när det är sommar.

Faktiskt var det inte så mycket bättre i fjol förrän i mitten på månaden, så än finns hoppet. Fast då är ju sommaren snart slut!

Enda glädjeämnet är den frodiga grönskan i och med allt regn vi fått. Stor blåklocka, harklöver och johannesört lyser i det höga gräset på husets västra sida. Kallas djungeln förresten.

Att bada har jag inte haft en tanke på. Misstänker att sjövattnet inte har nått upp till den bad­tempe­ratur jag gillar. Helst 22 grader ska det va’ innan jag nedsänker min liljevita kropp.

Det innebär att sommarkläderna fortfarande är nerpackade, det är skönt med tröjor och långbyxor. Enda gången jag dristade mig till att klä mig i kortbyxor och linne var när jag klippte gräs.

I mitten av nästa vecka tror MI att vi får sol och varmare. Fast på torsdagen ska det duggregna också. Suck.

av

I mål

Yess! Det mesta jag sköt upp på grund av regnet (se inlägg 9.6) lyckades jag verkställa före mid­sommar. Först fick trappan sitt sommarutseende och med Husses hjälp blev bersån sommar­möblerad.

Skåpet i verandan är rengjort, köksgolvet avtorkat och ren matta pålagd. Den rena mattan blev dock ett kort­varigt nöje – morgonen därpå hade Mia kräkts upp en hårtuss.

Sen var det dags att fira midsommar. Firandet gick som vanligt av stapeln i Tallmo. I år var sällskapet decimerat till elva tyckte jag mig höra av värdinnan.

Och i vanlig ordning dignade borden av diverse ätbart. Husses rökta forell hade strykande åtgång som alltid. Den gravade forellen som jag tog åt mig äran för var också populär.

På midsommardagen gjorde vi vårt bästa för att minska på resterna, vilket innebär att jag var befriad från matlagning i två dar. Inte alls dumt.

Efter helgen tog jag i tu med föreningens slutredovisning och lämnade besked till banken om att kontot ska avslutas. På gårdagens agenda låg lupinröjning. Det gäller att klippa ner lupinblommorna innan dom hinner sätta frö.

Programmet för resten av veckan består av frissa, rörmokarbesök och ett sista styrelsemöte i hem­bygds­föreningen. Vattenpumpen har tidvis svårt att komma i gång, vilket antagligen beror på tryckbrytaren säger Husse.

Sommarmånadens sista dag ägnas åt verksamhetsgranskning.

av

Skräckupplevelse

I går eftermiddag slutade både telefon och internet att fungera. Vi kunde inte ens titta på teve eftersom vi har IPTV (Internet Protocol Television). En mardröm för mig som är både dator‑, nät‑ och snudd på teveberoende.

Det fick bli ett antal korsord i stället. Faktiskt gick tiden riktigt bra. Men inget jag vill återuppleva.

I förmiddags kollade jag om jag hade mottagning på tele­fo­nen, men icke sa Nicke. Alltså ingen internetanslutning heller i och med att signalerna kommer från samma ställe.

När Husse kom hem vid 11-snåret visste han berätta att felet berodde på att en 4G-mast här på ön inte fungerade. Felet var med andra ord lokalt. Reparationen skulle vara klar kl 12.

Och si, det var den! Kl 11.57 funkade alla prylar igen. Abstinensbesvären upphörde omgående. 😀

 

av

När det regnar

Vad gör man när det regnar? Utomhus är det blött och kyligt, bara 11°, vilket innebär att det är rätt svalt inomhus också. Därför eldar jag i köksspisen. 😊

Men sen då, vad gör jag mer? Jag kunde till exempel städa verandaskåpet. Det finns många bevis på mössens framfart, bland annat stearinsmulor. Tydligen duger det också som mat. Fast med tanke på temperaturen känns det inte så angeläget att stå där och frysa.

Jag kunde också dammsuga i vardagsrummet. Dammsugaren har stått framme i flera veckor, men hittills har utevistelserna lockat mer. Just i dag känner jag inte för det, så det får vara till en annan gång.

Hyllpappret i köksskafferiet borde bytas ut och mot nåt mer beständigt. Jag har tänkt mig vaxduk, men den är än så länge inte inköpt. Så det går ju inte.

Tvättmaskinen är laddad, men eftersom det inte går att hänga ute får det anstå.

Att byta ut vinterplaggen i garderoben kunde ju tänkas … Fast just nu är det ju inte så sommarlikt, så det kan vänta ett tag till.

Läsa går inte för då somnar jag och då blir vi utan middag.

Lösa korsord går alltid, men jag har redan löst två i dag. Fast ett till kanske inte skadar?

Sen börjar det dra ihop sig till att värma matrester, så det får väl bli ett korsord dådå. 😀

av

Ofattbart grymt

Jag är inne i en läsperiod som består av självupplevda berättelser om barn och unga som farit fruktansvärt illa. Det känns fullständigt ofattbart att föräldrar kan behandla sina barn så brutalt. 😥

Den första boken, Bilden av pappa, har jag läst tidigare, men hade glömt vad den handlade om så jag läste om den. Att ha en far som är pedofil och en mor som inte bryr sig gör systrarnas liv till en mardröm.

Nästa bok, 3096 dagar, handlar om en 10-årig flicka som blir kidnappad och inlåst i en källare. Förövaren misshandlar henne både fysiskt och psykiskt tills hon äntligen lyckas fly efter åtta år.

Just nu läser jag Ungen som beskriver författarens oerhört tragiska uppväxt. Båda föräldrar misshandlar honom svårt och han blir mobbad i skolan.

Sen återstår att läsa Bakom stängda dörrar som utspelas i Sverige. Pappan våldtar sin 14-åriga dotter, vilket resulterar i att hon föder två barn.

Tidigare har jag läst Pojken som kallades det, som också beskriver en fasansfull upp­växt. Författaren Dave Pelzer har skrivit en fristående fortsättning med titeln Pojken som inte fanns där vi får följa hans öden i olika fosterhem och hans liv som vuxen.

Psykisk sjukdom och/eller drogberoende är oftast orsaken till att barnen misshandlas, men om bara pappan eller mamman är förövare kan jag undra varför makan eller maken inte ingriper?

Och så kan jag undra hur de sociala myndigheterna fungerar? Eller inte fungerar rättare sagt. Jag förstår att steget är långt till ett omhändertagande, men i samtliga fall ovan framgår att deras agerande brister på alla punkter. ☹

av

Inkräktare och underhållsfritt

Sen Husse satte upp två fågelholkar har vi haft fullt upp. Den ena ser Husse när han sitter i gungstolen och kan rapportera vad som händer.

I början hände just ingenting, men så kom flugsnapparna på att dom kunde bo där. Det gladde oss och vi såg fram emot tillökning i familjen.

Men i går inträffade nåt oväntat. En annan pippi trängde sig på och städade bort dom befintliga äggen. Flugsnapparparet gjorde sitt bästa för att försvara sitt hem, men var tvunget att ge upp. 😥

Inkräktaren har visat sig vara en göktyta, rödlistad i Finland enligt Wikipedia, så vi kanske ska känna oss hedrade. Den har tydligen för vana att städa bort ägg och överta andras bon för att sen bosätta sig där.

Den svartvita flugsnapparen är inte hotad i vårt land vad jag förstår, även om den grå är vanligare.

Bergenian blommar just nu på Udden. Den växten har jag egentligen inte mycket till övers för, men den har en del förtjänstfulla egenskaper. Är marktäckare, skapar egen jordmån, är fullständigt underhållsfri och vacker när den blommar.

Irisen tillhör däremot favoriterna. Den står också i blom för närvarande. Och liksom bergenian kräver den ingen skötsel. Såna växter gillar jag. 😊

av

Stordåd

I går slog jag till. De senaste åren har jag inte brytt mig om att hämta sommarkläderna som förvaras på vinden. Två ”klädgarderober” (se bilden) har hängt där orörda.

Tack vare Röda Korsets second hand i Dalsbruk beslöt jag tömma dom. Alla plagg var i fullgott skick, ett par har jag inte ens använt kom jag på.

Femton sommarblusar och -tunikor veks ihop och lades i en stor plastkasse. En lika stor kasse fylldes med andra plagg som jag inte har använt på länge.

De äldsta blusarna hade anor från 80-talet, dvs dom är 40 år gamla(!). I Jämtland (dit jag flyttade 1989) var risken liten att man slet ut sommarblusar.

Eftersom jag nästan aldrig har slängt några plagg, bara köpt nya, har det blivit en hel del under åren. Det där med att man avpolletterar ett plagg när man köper ett nytt har jag liksom aldrig anammat.

Jag hittade faktiskt också ett par sommarklänningar som är riktigt fina. Dom hade jag för länge sen glömt att jag ägde. Gammalt blir som nytt.

Nu har jag ett annat problem. Trots städning också i den vanliga garderoben, är det förskräckligt ont om plats. Sju galgar hänger än så länge på en krok på dörren.

Att flytta upp kläder på vinden tar emot mer och mer för varje år, så garderoberna är numera fyllda av året-runt-kläder. Jag har inte ens fört upp vinterkapporna som jag brukar.

Varför jag har så hiskligt mycket sommarkläder begriper jag inte riktigt …? Troligen greps jag av hybris när jag flyttade hem. Här har vi i regel sommar från slutet av maj till mitten av augusti.

Nåväl, tids nog löser sig utrymmesproblemen. Jag får helt enkelt avstå från ytterligare några gamla favoriter. 😊