Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Skönt

I går var sista strålbehandlingen, nu återstår bara bentäthetsmätning och läkarbesök i morgon. Sen är det lugnt till den 30.11, då hudkliniken vill testa vad jag är allergisk mot.

Vid gårdagens besök fick jag med mig en lista på två sidor(!) med biverkningar som kan uppträda efter avslutad behandling. Men jag låter bli att läsa den tills jag upptäcker nåt skumt, annars blir jag påverkad och tror att jag har nån av dom.

Det viktigaste är att smörja huden på strålningsområdet och ta luftbad – hur man nu tolkar det? Gå omkring barbröstad kanske?

Svalget börjar kännas ganska normalt, så Buranan jag blev ordinerad gjorde tydligen nytta. I morgon ska jag fråga läkaren hur länge jag ska fortsätta ta den. Medlet mot halsbränna fick jag av allt att döma för att ibuprofen kan orsaka magkatarr har jag läst mig till.

I dag har jag tagit en ledig dag. Efter att ha vinkat av Husse i morse som åkte in för att få sina fotsår åtgärdade, la jag mig igen ett par timmar och har inga måsten på agendan. Frivilliga uppgifter och ”borden” finns det förstås gott om, men inget som brådskar. 😊

av

Snipp, snapp, slut

Efter gårdagskvällens upplevelse avbokade jag de tre sista strålbehandlingarna i morse. När jag skulle ta mina kosttillskott fick jag inte ner dom. Jag kunde inte ens svälja enbart vatten på grund av svull­naden i halsen. Det trånga svalget framkallade i stället kräkningsreflexen.

Redan förra veckan konstaterade jag att den vänstra insidan av halsen var svullen, så jag frågade skötaren om det kunde bero på strålningsbehandlingen. Efter att ha kollat strålningsområdet bekräftade han att så var fallet.

Svullnaden har ökat för varje behandling och i går kväll var det som sagt tvärnit. Jag ringde därför i morse och avbokade fortsatt behandling och resorna jag hade bokat med ”min” sjuktaxi.

Enligt skötaren jag pratade med, skulle hon meddela läkaren som skulle ringa upp under dagen. Men eftersom jag ändå har en avtalad tid med henne/honom den 5.10 kanske det kan vänta till dess?

I dag är det också slut på Uddens befintliga kyl och frys. Husse har beställt nya som levereras i efter­middag. Det känns skönt även om de gamla fortfarande fungerar. Frysen dock bara hjälpligt i och med att tätningslisten i dörren läcker och därmed förbrukar extra el.

Slut är det snart också på det varma vädret som vi kunnat njuta av en längre tid. Björklöven har övergått i gult, liksom en del andra träd och buskar. Men det hör förstås hösten till.

Epilog
Nehe, så enkelt gick det inte. Läkaren ringde nyss och insisterade på att jag fullföljer behandlingen efter att ha fått vila i dag. Det innebär fortsättning som planerat i morgon, på måndag och tisdag för att få full dos. Suck.

För att minska svullnaden(?) eller minska smärtan (som jag inte besväras av) skulle jag ta tre Burana per dag och ett medel mot halsbränna som hon skrev ut recept på.

av

Strålande tider

I dag var jag kallad till läkaren som ansvarar för strålningsbehandlingen på ÅUCS och datortomografi. Jag har nu kommit längst fram i kön och fick tid för första behandlingen: den 12.9 kl 13.30.

På grund av närheten till hjärta och lunga kunde vissa biverkningar uppstå, men dom hoppas jag verkligen slippa!

Det innebär att den sista behandlingen blir den 3.10 om jag har räknat rätt. Då har jag fått alla mina femton doser. Hoppas innerligt att jag slipper fler!

av

Tack och farväl

I måndags lämnade Silverpilen Udden för gott. Firman som köpte den kom och hämtade den på eftermiddagen, skrev på överlåtelsehandlingen och överlämnade köpesumman.

Tack Silverpilen för alla dessa år … Jag köpte den i Östersund 2001. Då var den ett år gammal, men hade bara använts som provkörningsbil hos återförsäljaren. Sen dess har den varit min och tagit mig fram i vått och torrt.

 

av

Ett mysterium

För nån dag sen upptäckte jag att det satt en etikett på dörrposten i köket. I tron att det var en reklametikett fick den sitta kvar. När jag googlade på namnet hittade jag bara ett företag som är IT-leverantör till den kommunala sektorn, vilket lät oskyldigt.

Men vem hade klistrat upp den? Och när? Både ytter- och innerdörr står ibland öppna också om jag vilar, så det kunde vara vem som helst, men att smyga in utan att ge sig till känna brukar inte hända i vår by vad jag vet. ☹

I dag bestämde jag mig för att ta bort etiketten. Döm om min förvåning då jag upptäckte en krets på bak­sidan! Den var märkt VM330802, så jag googlade förstås omgående.

Kretsen till­ver­kas/mark­nads­förs av zotei.com, där jag fick teknisk information om den. (Klicka på bilden för att läsa innehållet.)

 

 

Etiketten är en NFC-tag enligt beskrivningen på karkkainen.com (som säljer såna i 5-pack): ”Med NFC-teknik kan du använda din smartphone på ett helt nytt sätt. Genom att röra en NFC-tagg, föremål eller enheter med din mobil­telefon kan du starta tjänster eller samla in och överföra information.
Surfplattor och datorer kan också utrustas med NFC-funktionen. NFC (Near Field Communication) använder trådlös kom­munika­tions­tek­nik. NFC låter dig automatisera olika funktioner. Namnen som används för NFC är: -närfältskommunikation (NFC) -nära läsning -fjärrläsning -nära identifiering -nära identifieringsteknik.”

Alla som känner mig vet att jag inte har nån smartphone, men det har Husse förstås, plus surfplatta och dator, så antingen var den avsedd för honom eller så chansade den som klistrade upp etiketten. Om mina datorer har den funktionen vet jag inte.

Oavsett vilket, är den nu förintad. Jag tände eld på den och slängde de brända resterna i soporna. Vi klarar oss säkerligen utan närfälts­kommu­nikation. Om inte, kan vi köpa nya kretsförsedda etiketter hos Kärkkäinen.

Men jag kan förstås inte låta bli att undra över vem som klistrade upp etiketten … Om du läser det här får du gärna höra av dig!

Epilog
Jag har fått förklaringen – det är hemvården som använder NFC vid besöken.

av

Ett steg vidare

Av biopsin som togs 1.8 (se inlägg samma dag) bidde inget. Patologen hittade bara blod i provet. Jag börjar tycka synd om honom/henne. Nu har man beslutat att strålbehandla armhålan också i samband med bröstet för säkerhets skull.

I dag träffade jag onkologen. En ung dam som såg ut som om hon nyligen blivit konfirmerad om jag får lov att överdriva lite. Hon konstaterade att labproven var bra, lyssnade på lungor och hjärta och ”beundrade” ärret på bröstet.

Hon gjorde (förstås) sitt bästa för att sälja in cellgiftsbehandling, men jag tackade nej lika bestämt som för tre år sen. Eftersom min cancerform är HER2-negativ klarar jag mig utan enligt en artikel publicerad redan 2018.

”Cytostatika kan inte skilja tillräckligt bra på cancerceller och normala, snabbväxande celler. Cancerbehandling med cytostatika skadar därför också oftast en del av de normala cellerna i till exempel benmärg, hår och slemhinnor. Det kan medföra biverkningar såsom sänkta blodvärden, håravfall och mag-tarmbesvär.”
Källa: Cancerfonden

Däremot tackade jag snällt ja till strålbehandling och till hormonpiller den här gången. Jag prövar en annan sort (Anastrozole) än de jag testade för tre år sen. Förhoppningsvis är biverkningarna lindrigare, men risken för benskörhet finns här också. Kalktabletter med D-vitamin ska därför tas i förebyggande syfte.

Antalet stråldoser blir det samma som för tre år sen, dvs 15. Alltså en tur-returresa till Åbo (ca 172 km) alla vardagar i tre veckors tid. Jag står nu i kö för att få tidsplanen.

Jag kan inte låta bli att misstänka att det här var på gång redan vid den första upptäckten … Vid ultra­ljuds­under­sökningen påpekade läkaren nämligen att hon såg förändringar också i det andra bröstet. Föränd­ringarna kanske har ”gottat till sig” till cancertumörer under dom här åren?

av

I väntan på ovädret

Enligt tidigare prognoser har vi sommarens värsta oväder att vänta med start i morgon eftermiddag. Hög värme, åska och vindar med stormstyrka i vindilen. Just nu verkar våra trakter ändå klara sig lindrigt, även om vinden har tilltagit och det går vita gäss på sjön.

Värmen är kvar i morgondagens prognos, men åskan har försvunnit. Det tackar vi för. På tisdag blir det betydligt svalare och regn, men ingen åska då heller. Det tror MI.

Både MI och Foreca.fi har dock kvar sina varningar (klicka på bilden om du vill läsa varningarna) trots att inga blixtar syns i prognosen, så det är bara att vänta och se. Jag vaknar ofelbart när det börjar mullra nattetid.

Jag har faktiskt varit lite nyttig i dag. Men bara lite. Vid lunchtid prydde jag ”min” grav med en natursten som en mediterande Buddha sitter på. Jag har gett upp när det gäller blommor, mest för att jag är så lat med vattningen och för snål för att köpa tjänsten av församlingen. 😀

Dess värre glömde jag ta med kameran, så bild får ni vid ett senare tillfälle. Det finns en hel del änglar på gravarna, men mig veterligen ingen Buddha. Jag hoppas församlingen inte uppfattar den som stötande – i så fall får jag förstås ta bort den.

Jag noterade att den gamla gravstenen på mormors och fostermors föräldrar nu är borttagen. När jag bad om det för något/några sen fick jag besked om att Museiverket motsatte sig det. Tydligen har dom ändrat sig.

Efter min eftermiddagsvila städade jag halva huset, dvs vardagsrum och kök. Dammsög och torkade golven, men bara runt mattorna. Här fuskstädas det friskt.

Dammsugaren står inom synhåll så jag inte ska ”glömma” resten av utrymmena. I bästa fall kan det bli i morgon. När den aviserade stormen har bedarrat står trappmattan i tur. Just nu ser den bedrövlig ut med mängder av vissna växtdelar och skräp.

Men nu dags för middag – uppvärmd fisksoppa. 😊

av

Gåtan löst

Portvaktskörteln är lokaliserad. I dag på eftermiddagen såg jag den på bild. Överläkare Peter D på ÅUCS Fyrsjukhus hittade den en bra bit nedanför ärret efter ingreppet som gjordes i samband med bröst­ope­ra­tio­nen.

Peter D gjorde ett minnesvärt intryck. Dels genom sitt utseende, dels genom att han pratade dansk-svenska. Hans mor var danska berättade han bland mycket annat.

Han såg ut som en julgubbe i sitt gråa hår och långa gråa skägg och var lika vänlig. Dessutom var han mycket pratsam. Tidvis uppfattade jag inte vad han sa, men han pratade mest i lugnande och underhållande syfte uppfattade jag det som. Det räckte med att jag kommenterade med ”aha” på lämpliga ställen.

Efter att ha lokaliserat och fotograferat flera lymfkörtlar – och sagt att utseendet var normalt – plockade han ut några celler ur portvaktskörteln för patologen att undersöka. Om ca en vecka får jag höra resultatet.

Att jag kunde följa ultraljudsundersökningen på en stor skärm var nytt och rätt intressant. Fast det jag trodde var lymfkörtlar – stora, bulliga saker – var nåt helt annat. Mjölkkörtlar gissade jag på, men fettkörtlar trodde Husse. 😀

av

Portvaktskörtel på villovägar och enkla glädjeämnen

I eftermiddags blev jag uppringd av en läkare på ÅUCS som aviserat. Hon talade om att bröst­ope­ra­tio­nen var lyckad, alla tre (små) tumörer var borta. Skönt att höra. 😊

Däremot hade patologen inte kunnat hitta nån port­vakts­körtel i vävnaden som togs bort i armhålan (en operation för att ta reda på om cancern har spridit sig till lymfkörtlarna). Det förklarar varför den heller inte kunde lokaliseras vid isotop- och färgmarkeringen före operationen.

Men då är frågan: Var är den? Eller har jag mot förmodan ingen?

Patologen skulle fortsätta leta sa läkaren och lovade återkomma på torsdag. Om körteln inte hittas ska man försöka lokalisera den med ultraljud sa hon vidare. Så då håller vi tummarna för att den hittas så jag slipper en extra resa till sjukhuset. Tids nog blir det många resor för strål­be­hand­lin­garna.

Den 27.7 är det slut på min tre veckors ”sjukskrivning”, men helt återställd är jag tydligen inte. I går frostade jag av frysen, men blev darrig i benen efter en stund. Och tröttheten kan hålla i sig flera månader har jag läst mig till, så det gäller att lyssna på kroppen och vila när behovet uppstår.

Ett steg i rätt riktning är att kameran kommit till heders igen och att intresset för växterna har åter­kommit liksom bloggandet. Fast vid det här laget är det bara såna som klarar extrem torka som har överlevt. Det mesta på tomten är brunbränt. 😥

Till min stora förtjusning har drakbegonian tagit sig och blommar för fullt. Den köpte jag i fjol och lyckades mot förmodan få att överleva vintern. När jag ställde ut den på trappan när det blev varmt såg den verkligen inte mycket ut för världen, men har mirakulöst nog kommit igen.

Mia åtog sig i dag att agera dammtrasa. Tittar man noga på bilden ser man att dammet ligger kvar längst till vänster. Det är ju tacksamt att få hjäp, än så länge får jag inte städa. Men torka damm kanske jag trots allt kunde få när jag tänker efter. 😀