Jag har fått varuleverans, städat dammsugaren och rotat i sopor. Datorn har lagt av.

Varuleverans
Strax före tolv ringde telefonen. Det enda jag uppfattade av mansröstens presentation var ”på Kiitolinja” och ”gods till dig”. Jag var så säker på att personen pratade finska så jag fattade först inte att det var mitt modersmål. Han skulle dyka upp om några minuter efter att ha försäkrat sig om att jag var på plats.

Leveransen bestod av tre kolli, varav det största på 100 x 120 cm, men bara 2 mm tjockt. För att inte förstöra korkmattan ytterligare hade jag bland annat beställt ett golvskydd. Hittills har jag haft en trasmatta under kontorsstolen, men det var ingen bra lösning. Nu kan jag rulla obehindrat och slipper fler bulor i korkmattan.

Dammsugarstädning
Innan jag la golvskyddet på plats tyckte jag det var lämpligt att dammsuga golvet. När jag hade tagit fram dammsugaren kom jag i håg att jag behövde byta påse och då jag tog bort påsen noterade jag att filtret såg anskrämligt ut.

Nåt nytt filter hade jag inte, det fick räcka med att damma av det ordentligt. Tillbaka med filter och i med ny påse. Innan jag la igen locket dammsög jag dammsugaren också. Observera att jag var så smart att jag satte i påsen först. 😉

Tja, eftersom dammsugaren stod framme kunde jag lika gärna dammsuga resten av huset också. Det var ett bra tag sen sist. Nån gång mellan jul och påsk tror jag. Det är roligt att städa när man ser skillnad före och efter.

Den nya soppåsen gjorde underverk. Till och med korkmattan lyfte på sina ställen av det effektiva suget, för att inte tala om mattorna. Min gamla Hoover fick nytt liv.

Sopinspektion
Efter städningen tog jag i tu med den gamla dammsugarpåsen. Jag visste att den innehöll prylar som jag i misstag dammsugit upp tidigare och som jag ville ha kvar.

Jag tog på mig engångshandskar, försåg mig med en gammal tidning och sökte upp ett lämpligt ställe i utkanten av tomten där jag hade den friska vinden i ryggen innan jag rev sönder påsen. Egentligen hade jag glömt vad jag letade efter, men antog att jag skulle komma på det när jag rotade i soporna.

Mycket riktigt, jag hittade en drakklo och ett kronblad i slipat glas. Drakklon tillhör en figur som Mia har haft ner från fönsterbrädan och kronbladet tillhör en lotusblomma i glas som jag själv har lyckats få i golv. Resten åkte ner i en sopkasse.

Död dator
Redan när jag dammsög tangentbordet till datorn tyckte jag det var konstigt att den inte vaknade till liv från strömsparläget, men tänkte inte mer på det just då. Först när jag skulle visa junior utbudet av digitala kikare sent i eftermiddags konstaterade jag att den var stendöd.

Det första jag kollade var huvudströmbrytaren baktill. Jag kunde eventuellt ha kommit åt den när jag dammsög. Men nej, den stod i läge på som vanligt.

All kringutrustning fungerade så det var ingen säkring i huset som hade gått, men jag testade för säkerhets skull att sätta i kontakten i ett uttag som inte gick via UPSen. Fortfarande död.

Antingen har det gått en säkring i datorn eller så har strömförsörjningen pajat. Den var det enda som inte byttes ut när jag ”konverterade” till ny dator i höstas. Typiskt att sånt händer en fredag efter­middag strax efter stängningsdags.

Jag som brukar påstå att fredagen den 13 är en turdag för min del. 😦

Idag hängde trosorna över bordet igen, jag har pysslat om ett rehabiliteringsfall, respektive Fratillarian med flera. Mia har blivit slank.

Torkväder
Strax efter lunch visade termometern 20 grader och solen hade tagit sig ur molndiset. Både vind och värme gjorde det idealiskt att torka tvätt – igen. Hur jag än bär mig åt tycks tvättkorgen aldrig bli tom.

Ett par timmar senare hade Udden fått årets värmerekord hittills: 21,6 grader. Då tog jag paus i arbetet och satte mig i solen en stund och njöt av värmen och fågelkvittret.

Den blev inte så värst långvarig. Mia påkallade min upp­märk­sam­het genom att släppa taget om en skogsmus en bit i från mig och låta så där som hon brukar när hon vill ha beröm. Och det fick hon förstås.

På bättringsvägen
Lärkträdet som jag trodde hade strukit med i vinter har gröna skott upptäckte jag till min stora förtjusning för nån vecka sen. Idag kapade jag den döda toppen så det ser lite rumphugget ut, men om nåt år kommer det inte att synas längre hoppas jag.

Blomsterpyssel
I slutet av april dök det helt oväntat upp en grön liten ”sak” i ett av blomlanden. Jag kunde inte för mitt liv lista ut vad det var. Jag hade inget minne av att jag hade planterat nåt på just det stället? Men, så småningom dök det upp en talgdank.

Jag hade visst planterat en lök där i höstas. Den 3.10 närmare bestämt. Så stod det på förpackningen jag hade sparat i en låda och där fanns också namnet på liljan, Fratillaria imperialis rubra Max eller Kejsarkrona på svenska.

Att den är så tidig hade jag också glömt bort så det var en trevlig överraskning. Redan om några dar slår den ut om det inte blir alltför kallt. Idag har jag plockat bort ogräs runt den och fyllt på med ny jord.

Alla mina blommor har överlevt vintern ser det ut som. Till nästa vår blir det i bästa fall fler, idag stoppade jag ner julhyacinterna och tidigare planterade jag julrosen. Möjligen kan jag tänka mig nån senblommande art som komplettering, då har jag alltid nåt som blommar från april till september. 🙂

Matchvikt
Mias övervikt från i vintras har smält bort precis som snön. Hon är nu en slank, muskulös och vältrimmad kattdam tack vare all motion hon får när hon klättrar i träd, jagar eller inspekterar sitt revir.

Jag har gottat mig åt högsommarvärmen, sopat fågeldun, agerat jaktassistent och hittat spår av mina förfäder. Mia har fått sin hämnd.

Högsommarvärme
I förrgår missade jag solen hela eftermiddagen på grund av bildinramningarna och igår hade jag kursdag. Idag har jag njutit desto mer och gottat mig åt den tillfälliga högsommarvärmen. Inom kort blir det mer normala vårtemperaturer påstår meteorologerna.

Fågeldun
En stund innan jag åkte i väg igår kom Mia in i köket med en död fågel som hon lekte med. Hennes första hittills. Eftersom jag höll på att göra mig i ordning lät jag henne hållas. Det var himla dumt.

Då jag var klar att åka hade hon lekt klart och försvunnit ut. På golvet låg resterna av liket. Huvud och kropp var åtskilda, en vinge avsliten och det låg en massa fågeldun på golvet. Jag bar ut kropps­de­lar­na, men dunen hann jag inte städa bort förrän idag. Stackars pippi, vilket öde. Först dödad och sen drabbad av likskändning.

Jaktassistent
Jag börjar tro att Mia har dåligt inflytande på mig. Hittills har jag betraktat mig som djurvän, men den egenskapen börjar mattas av allt efter som jaktoffren hopas. Idag gick det så långt att jag hjälpte till med jakten.

Av pipen i verandan förstod jag att hon hade fångat en näbbmus igen. Efter många turer tog den sin tillflykt till en stövel som i jaktens hetta hade hamnat i liggande ställning. Då lockade Mia på mig.

När jag gick ut för att se vad som stod på, satt hon vid stöveln så jag frågade henne om musen var där? Jag fick inget svar men vände stöveln upp och ner, vilket fick musen att tappa taget. Jakten kunde fortsätta.

Samma procedur upprepades en kort stund senare. Den här gången låg musen längst in i en sko. Jag lyfte upp skon men såg inget så jag ställde ner den igen. Mia kände förstås lukten och fortsatte stirra på skon, så jag tog upp den, gick ut på trappan och skakade den så att musen ramlade ut.

Jakten fortsatte utomhus och slutade i vintergrönan. Som belöning för min insats kom Mia in och lämnade över liket i present. Vad säger man? Snäll kisse?

Likfynd
Dagen har bjudit på flera lik. Tre glasflaskor stack delvis upp ur jorden nära skräphögen nedanför trädgårdslandet. Där ville jag inte ha dom så jag hämtade trädgårdsspaden och lirkade upp dom.

En av flaskorna hade en tillskruvad kork och halva flaskan var fylld. Wow! Lagrad konjak tänkte jag när jag såg korken. Tänk om jag kunde sälja den lika dyrt som den bärgade champagnen på Åland!

Jag skruvade optimistiskt av korken och luktade. Nä, det här var nog ingen konjak trots allt. Lukten påminde mest om fuktig jord. Dessutom var vätskan grumlig när jag tittade närmare.

Jag begrep inte riktigt hur det kunde finnas vätska i en flaska med tillsluten kork men kom fram till att den antagligen hade fyllts med vatten innan den slängdes i sjön. Sen dess har strandlinjen höjts så den har hamnat på land, alternativt har korken inte varit tillräckligt åtskruvad så vattnet har trängt in under århundradenas lopp. Tänk vad mycket oväsentligt jag kan öda tid och tankemöda på. 😀

Hämnden är ljuv
Igår kväll när jag kom hem från kursen hade jag en ”present” på trappan. Tanken slog mig att det här var ormen som bet Mia, men det kunde förstås vara en helt annan. Att det var hon som hade tagit livet av den är jag däremot hundra på.

Dels skulle hon inte bära hem nåt annat än det hon själv dödat och dels såg jag bettet i nacken på ormen när jag inspekterade den. En väldigt vacker teckning hade den och av storleken att döma en ganska ”ny” orm.

Mia måste vid det här laget vara en fruktad fiende.

Jag har krävt ersättning och ägnat mig åt petgöra. Mia har haft besök.

Följebrev och faktura
Jag inledde dagens sysslor med att skriva en faktura och författa ett följebrev till Fortum eftersom jag inte hade fått nån återkoppling på mejlet till kundtjänsten. Några timmar efter att fakturan hade gått i väg med posten fick jag svar från kundtjänsten: ”Tack för ditt meddelande angående din gräsmatta och möjlig ersättning.
Ditt meddelande har överförts till den tekniska sidan. Tekniska sidan sköter alla ersätt­nings­ärenden och kontaktar dig när saken är klar. Jag beklagar att du inte ännu har fått ett svar men eftersom de har det ganska bråttom på den tekniska sidan så kan det dröja en stund.” Jag är tämligen säker på att min faktura kommer att påskynda ärendet.

Inramning
Idag var det hög tid att rama in utställningsbilderna. Jag har gruvat mig i flera dar över hur jag ska få till det snyggt. Med facit i hand kan jag konstatera att jag hellre diskar och kärrar jord än ramar in tavlor!

Första steget var att packa upp ramarna och skära till bilderna så att motivet låg snyggt innanför passepartout’n. Redan där stötte jag på patrull. Bilderna var utskrivna i 45 x 60 cm för att passa ramarna på 50 x 70 cm, men passe­par­tout’ns innermått var bara 39 x 49 cm. Järnspikar.

Jag var tvungen att bestämma vad som var viktigast i motivet och gömma resten. Tillskärningen gick hyfsat. Med hjälp av ribborna till snöskyddet hade jag lämplig linjal och underlag för kniven. Fast en viss släkting jag känner skulle aldrig godkänna kanterna misstänker jag. 😉

Efter en timme var jag klar med första tavlan och trodde dom andra skulle gå snabbare att fixa. Det gjorde dom nu inte… Antingen hade jag skräp eller katthår innanför glaset eller så hade jag klantat mig på nåt annat sätt. Totalt fyra timmar gick åt, plus tid för att lasta tavlorna i bilen och städa efter mig.

Om jag ska rama in flera bilder får jag se till att hyra ett dammfritt rum utan statisk elektricitet och klä mig i dammfri overall, hårnät, munskydd och gummihandskar.

Spännande besök
Fram på kvällskvisten kom Kasper på besök med sin reservmatte. För att inte inkräkta alltför mycket på Mias revir satt vi ute. Reservmatte kastade boll som Kasper hämtade så han struntade helt i kattdoften.

Mia blev så klart nyfiken när hon hörde våra röster, men parkerade sig för säkerhets skull under granen för att kolla läget. Antagligen kände hon igen Kasper för en stund senare kom hon fram och låg och lurpassade på honom när han sprang fram och tillbaka.

Bortsett från att Kasper förivrade sig in i verandan dit Mia hade förflyttat sig, förekom inga konfron­tationer. Till slut la hon sig på trappan och kände sig lugn nog för att sänka raggen. Att matte stod bredvid kanske hade en viss inverkan.

Kinderna blossar efter Mors dags-firandet. Som kattmamma kan man ta sig vissa friheter.

Kanonväder
Redan klockan nio var temperaturen tvåsiffrig. Drygt 11 grader, kav lugnt och sol från monfri himmel gav väderprognosen rätt. Som varmast har jag noterat 18,8 under dagen. Klart läge för shorts och linne.

Kattmamma
Innan jag hade kommit ur morgonrocken hörde jag nån som pratade utanför huset. Jag hade redan varit ut en sväng så ytterdörren stod öppen. ”Abborr­leve­rantören” var på förmiddagspromenad och tänkte sig träffa Mia. När jag dök upp gratulerade han på Mors dag. Han tyckte att jag hade anledning att fira dagen i egenskap av kattmamma. Mia fick han inte träffa, hon hade redan hunnit ge sig av på jakt så han hastade vidare.

Dags att börja ”fira”
Halv tolv hade jag gjort morgontoalett, bäddat, laddat tvättmaskinen, letat rätt på shortsen och lämpligt linne. För att försäkra mig om att jag inte skulle frysa gick jag ut och kollade hur det kändes. Om jag stod stilla i den svaga vinden var klädseln onödigt lätt, men med tanke på dagens planerade aktivi­teter skulle den nog räcka till.

Jag kompletterade klädseln med gummistövlar, hämtade stickspaden i boden och rullade fram skottkärran som stod nedanför köksfönstret. Nu skulle gräsmattan repareras efter elgubbarnas framfart.

Spåren framför uthuset fyllde jag redan för nån dag sen med planteringsmylla, men drabbades av snålhet(!) och kom fram till att jag gott kunde använda jord från trädgårdslandet i stället. Idag skulle det bli av eftersom jag – som väntat – inte har hört ett knyst från Fortum.

Efter tre lass var jag redan trött och svettig. Och modfälld. Kors vad mycket jord det gick åt! Dom tre lassen räckte bara till för en liten fläck.

Potatis!
Medan jag tog mig en funderare på om jag skulle orka hämta mer jord öppnade jag dörren till källaren för att den skulle få torka upp och vädras ut efter vintern. Mia sprang in på direkten, det här var ett nytt ställe, jag följde efter. Och si, där stod ju potatislådan.

Jag hade fullständigt glömt att jag hade sparat sättpotatis! Dessutom låg det tre stora potatis kvar. Dom fick bli tillbehör till dagens middag, resten ska groddas sent om sider. Dom blir väl klara för skörd först framåt september, men det gör inget, dom smakar lika gott då.

Vilopaus
Innan jag hade hunnit besluta om fortsättningen på arbetet, dök ”bonuspappan” upp. Vi satte oss ute i solen och pratade medan han drack ett glas vatten. Jag fick inte bjuda på kaffe den här gången heller, inte ens fast jag lovade koka lite svagare kaffe.

Sommarmöblering
När han hade gått vidare på sin byrunda hade jag ingen lust med ”markförbättring” längre utan blev inspierad att börja sommarmöblera på trappan i stället. Bordet hämtade jag på vinden, stolen och dynan i boden.

Efter att ha rengjort vaxduken la jag på den och hämtade överdraget till stolsdynan. Sen provsatt jag. Och suckade förnöjt. Av glädje över våren, den kommande sommaren och över att få bo så nära naturen i mitt kära, lilla hus. 🙂

Dagens bedrift. Till vänster före och till höger efter arbetet.

Mia har återhämtat sig. Flera fjärilar har fått sätta livet till under dagen.

Jag har fått första beställningarna på min nya affärsidé. Mia är konvalescent.

Glädjande säljbesök
Måndagar och fredagar är inga bra dagar för säljbesök har jag fått lära mig. Innan jag åkte i väg idag var jag beredd på ett nej och hade förberett mig på att komma överens om en dag och tid som passade bättre. Men alla jag har besökt har tagit emot mig och tackat ja eller varit positiva till min produkt.

Min nya affärsidé består i att fotografera lokala miljöer, trycka upp som vykort och sälja till alla som vill köpa. Jag utgick från dom butiker som redan säljer vykort, men chansade också på ett par andra ställen. Där fick jag också ja.

På ett par timmar hann jag med fyra besök i Dalsbruk och ett i Kärra. Enda motgången var en butik som har centralt inköp, men jag fick kontaktuppgifter till ansvarig inköpare. Om och när jag lyckas charma honom, kan försäljningen bli avsevärd eftersom han basar för inköpen till alla den kedjans butiker på ön.

Tanken är att vykortsmotiven verkligen ska vara lokala och variera med årstiden. Om jag köper vykort i Dalsbruk är motiven därifrån, är jag i Kärra hittar jag motiv därifrån och så vidare. Min sightseeing i Dalsbruk härförleden gjordes således med kameran i högsta hugg och blir min första produktion.

Jag har tidigare gjort en provkollektion på åtta vinter- och vårmotiv, men är inte nöjd med pappers­kvaliteten, färgerna blev blaskiga och korten såg tråkiga ut. Tack vare ett av dagens besök hittar jag kanske ett tryckeri som ligger bra i pris och som använder en bättre papperskvalitet eller rentav just den som jag har varit på jakt efter men inte fått tag på.

Min idé går alltså som på räls så här långt. Jag behöver dessutom få tag i lämpliga vykortsställ, men det fick jag också tips om idag så jag ska kolla under helgen vilket som blir lämpligt. Dom flesta föredrar väggmontering, men en låg bordsvariant var önskvärd i en av butikerna. Vad gör man inte för att kunden ska bli nöjd? 😉

Bedrövelse
Jag ropade ett ystert hej till Mia när jag kom hem och såg att hon satt på trappan. Men hon kom inte springande som hon brukar utan satt kvar och väntade tills jag kom fram till henne.

Då jag öppnade dörren gjorde hon sig heller ingen brådska, men när hon väl kom in i köket efter mig såg jag att hon såg ovanligt moloken ut. Sen fick jag syn på hennes ena tass. Den var dubbelt så stor som den andra!

Jag lyfte upp henne trots en klagande protest och så fort jag nuddade vid den svullna tassen skrek hon av smärta. Jag var helt säker på att benet var brutet. Vad i all världen hade hon råkat ut för?

Jag slängde mig direkt på telefon till veterinären och hade den makalösa turen att nå henne. Jag förklarade läget och fick klart för mig att svullnaden kunde bero på geting- eller ormbett, att hon varit i slagsmål och blivit biten eller stukat foten på nåt sätt.

Medan jag pratade med veterinären gick Mia faktiskt ytterst försiktigt med den svullna tassen i golvet, vilket fick veterinären att snarare tro på ett bett. Om hon slutade äta och dricka var det skäl att åka till Åbo(!) där helgjouren finns, i annat fall kunde jag avvakta.

Jag skyndade mig att ställa fram extra god mat. Den åt hon upp och drack mjölk, så jag kände mig lite lugnare. Sen gick hon varligt till mattan innanför dörren till vardagsrummet, kurade i hop sig och försökte sova.

Sen dess har hon förflyttat sig till sovrummet och sovit en god stund, men vaknade nyss och var tydligen hungrig för hon gick fram till matskålen och drack mjölk. Hon fick också en portion mat och satte i sig allt i hop, så hon verkar repa sig tack och lov.

Det finns rester av torkat blod under den andra tassen och en ljus blodfläck på ena baktassen så antagligen är det ett byte som har försvarat sig. Möjligen en orm. Oavsett vad det var, hoppas jag hon har lärt sig att vara försiktigare nästa gång och att hon är fullt återställd om nån dag.

Igår avnjöt jag en utsökt middag och proveldade etanolbrännaren. Idag har jag agerat trädgårds­mästare och blivit bjuden på bröllop. Mia gillar väderombytet.

Delikatess
Igår på förmiddagen trotsade Oxen/Tvillingen regnet och dök helt oväntat upp med färska abborrar! Han undrade om jag ville ha och det ville jag förstås mer än gärna.

”Det räcker med en” påpekade jag, men han plockade raskt upp tre stycken. ”Mia ska väl också ha” tyckte han och innan han gick frågade han om jag kan koka fisk. ”Men det har väl moster lärt dig” la han till innan jag hann svara.

Jodå, jag kan faktiskt koka fisk. En firre åkte in i frysen men dom andra två la jag direkt ner i en kastrull och kokade senare med salt, lök och hel kryddpeppar. Kokt potatis och äggsås fulländade anrättningen. Och oj vad gott det var! Det är flera herrans år sen jag åt kokt abborre senast.

Medan jag njöt av maten satt jag och funderade på hur många timmars arbete som hade gått åt för att jag skulle få min goda middag. Åka till hamnen, ut med båten, lägga nät(?), åka hem och så tillbaka för att ta upp dom igen, ta loss fisken, rensa den och leverera hem till dörren. Det blir rätt många timmar det. Hoppas jag kan återgälda den vänliga gesten på nåt bra sätt.

Proveldning
Igår kväll tyckte jag det var lämpligt att provelda etanolbrännaren. Efter att ha hällt ut en halv liter etanol vid sidan om (svårt från en full dunk), lyckades jag fylla brännaren till två tredjedelar som jag skulle enligt anvisningarna. Sen var det bara att tutta på.

Jag är positivt överraskad. Brännaren värmer mer än jag trodde. Efter tre timmar på full fyr var bränslet slut, men kaminen kändes faktiskt varm närmast öppningen. Som extra värmetillskott fun­gerar brännaren alltså ypperligt och mysfaktorn är förstås också hög.

Trädgårdsmästare
Trots den mulna inledningen blev det en solig och varm dag. Det fick mig att tillbringa efter­middagen utomhus med att fortsätta putsa och röja på tomten. Ett tag blev det så varmt att jag var tvungen att ta av mig byxorna, men dom åkte på igen efter nån timme.

Inbjudan
Bland dagens post låg en inbjudan till bröllop. Det händer minsann inte så ofta! ”Reservdottern” och hennes sambo ska gifta sig i slutet av augusti.

Lycklig kisse
Igår var Mia rastlös och uttråkad. Varje gång hon gick ut regnade det, så hon kom in tillbaka efter en kort stund. Det hade hon glömt efter en kvart och ville ut igen. Så höll hon på fram till fyra, sen gav hon upp och la sig.

Idag var hon glad och nöjd igen när hon upptäckte att vädret var fint och hon kunde fortsätta jaga allt som rörde sig. Med undantag för matpauser har hon varit ute hela dagen.

Hon gillar av allt att döma när jag också är ute. Hon kan försvinna en stund men sen dyker hon upp igen och ”pratar” med mig eller vill busa. En mycket social kisse, fast helt på hennes villkor förstås.

Dagens skämt är lånat från Teknik360:

Två ryska elektriker sitter uppe i en stolpe och bråkar. Nere på vägen går en gammal gumma förbi. Den ene elektrikern ropar åt henne:

– Skulle damen vilja vara snäll och räcka mig sladden som ligger där?

Hon tar upp den och ger honom den.

Då säger elektrikern till kollegan:

– Jag sa ju att det var nollan, men du bara tjatar om fas och fas hela tiden.

Jag har sett en polisbil, åkt på en gräslig väg och fått tillbaka mina handskar. Mia gillar bryggan.

Polisbil
I söndags såg jag en livs levande polisbil i byn. Till råga på allt på samma väg som jag bor. Det har jag aldrig nånsin upplevt tidigare under mitt långa liv!

Egentligen var det herr grannen junior som såg den. Han underhöll mig medan jag beskar rosorna och om inte han hade kommenterat, hade jag säkert inte upptäckt den. Vilken sensation!

Junior ställde sig frågan vad den gjorde i våra trakter så jag skojade med honom och sa att poliserna säkert har bekanta  åt det här hållet som dom hade druckit kaffe hos. Jag kände att han inte trodde på mig, men han var för finkänslig för att be mig dra åt skogen.

Varning för Bodängsvägen
Om Vestlax-vägen var i urdåligt skick har den ändå ingen chans att konkurrera med sista biten av Bodängsvägen! Att köra på den är verkligen ett vådligt äventyr.

Anledningen till att jag fick bekanta mig med den bedrövliga vägen var att kvällens möte i fotoklubben hölls hos en av medlemmarna som bor vid vägens slut. Min väl tilltagna tidsmarginal krympte i rask takt medan jag kryssade runt gropar, gupp och uppstickande hinder så jag hade bara tre minuter till godo när jag var framme.

Handsköverräckning
Efter att ha hälsat på värden och värdinnan hejade jag på ena halvan av Sillisatama som stod beredd med mina handskar. Dom glömde jag nämligen vid mitt besök.

Jag blev lite förvånad över att se den trevlige unge mannen i det här forumet men antog att han var inkallad som föredragare för kvällen. Där hade jag fel igen, han vill bli medlem i fotoklubben visade det sig.

Han blir ett värdigt tillskott. Under mitt besök på Sillisatama nämnde han att några av hans bilder från Jurmo hängde i Villa Lande om jag var intresserad av att ta en titt. Det var jag förstås och svängde in redan samma dag. Jättefina var dom!

Brygginspektion
För några dar sen gick jag ner till bryggan för att kolla om vattennivån har sjunkit. Vips var Mia vid mina fötter. Tuff som hon är den lilla damen, hoppade hon elegant upp på bryggan, tassade längst ut och speglade sig i vattnet innan hon vände och kom tillbaka. Innan hon hoppade ner igen fick hon syn på ett ”byte” som lockade till fångst.